Vår naturkrönikör Dan Damberg  har tittat närmare på sommarladans hemlighet.

Sommarladans hemlighet

Sommarladans hemlighet, en naturkrönika i 5 bilder från en plats inte
långt från den fallna jättegranen i Högabråten, sydväst om
Skillingaryd.

Text och bild Dan Damberg, Skillingaryd, första januariveckan 2014.

Bara drygt 50 meter från den fallna jättegranen i Högabråten på
höjderna sydväst om Skillingaryd finns en annan natur- och
kulturhistorisk sevärdhet i en gammal sommarlada. Mycket vacker i
sin silvervita timmerkonstruktion, åtminstone åt norr, bär den på en
mykologisk hemlighet som på latin heter ”Chaenotheca brunneola”.

Obehandlat timmer är spännande och kan innehålla mycket biologisk
mångfald såsom mer eller mindre rara lavar. Det gör även denna
timrade sommarlada i Högabråten, njut av det gamla timrets utseende
och vad det har att erbjuda av biodiversitet.

På lador kan det som sagt växa sällsynta lavar och en av dessa lavar har
till exempel fått sitt namn efter byggnaden och heter ladkantlav,
”Protoparmelia oleagina”. Denna rödlistade lav stod dock ej att finna
på denna sommarlada men väl en annan art som heter vednål,
”Chaenotheca brunneola”, och denna lilla knappnålsliknande art kan
ni se på bilden.

Har ni tänkt på att många djur också bor i ladorna såsom fladdermöss
och fåglar. Ladusvalan, den efterlängtade sommarfågeln, har fått sitt
namn efter denna byggnad.

Timrade byggnader är en mycket viktig växtplats för flera av de mest
hotade lavarna i kulturlandskapet. På timmerlador finns nästan alltid
den rikaste lavfloran på de skuggade sidorna, de som är vända mot
norr, nordost eller nordväst.

Där blir miljön fuktigare, vilket ger förutsättningar för fler arter. På en
gammal ladvägg kan man finna lavar av ett 50-tal olika arter. För
många lavar är det viktigt att ladorna är omgivna av åkrar eller ligger
vid en väg, precis som här. Ligger ladorna i skogsmark, får de oftast
samma lavarter som den omgivande skogen.

Bildens vednål, ”Chaenotheca brunneola”, är en lavart som först
beskrevs av Erik Acharius, och fick sitt nu gällande namn av Johannes
Müller Argoviensis. Vednål ingår i släktet ”Chaenotheca”, och
familjen ”Coniocybaceae”.

Erik Acharius, född 10 oktober 1757 i Gävle, död 14 augusti 1819 i
Vadstena, var en svensk botanist, läkare, naturforskare och tecknare.
Fader var Johan Eric Acharius och modern hette Catharina Margaretha
Hagtorn.

Johannes Müller Argoviensis var en schweizisk botaniker, född 9 maj
1828 i Teufenthal, Aargau, som är en kommun i distriktet Kulm i
kantonen Aargau i Schweiz, död 28 januari 1896 i Genève.

Knappnålslavar är en heterogen grupp lavar som alla har
knappnålslika fruktkroppar, det vill säga, de har oftast ett långt skaft
som slutar i ett litet huvud. Gruppen hålls numera inte samman på
grund av släktskap mellan lavarterna, utan den består av ett antal
släkten med arter med mer eller mindre likartat utseende.

De är goda miljöindikatorer i hotade, skyddsvärda miljöer och namnet
används ofta i sådana sammanhang.

Ännu en bild på vednålen, “Chaenotheca brunneola”, och glöm för all
del inte att ta med er en lupp om ni ska se och hitta dessa små vackra
skönheter i lavarnas märkliga värld.

Avslutningsvis, lavar är en form av liv som egentligen är två olika
organismer som lever tillsammans, en svamp och en alg.

Laven består av massvis av svampar och alger, varje svamp är så liten
att man behöver ett mikroskop för att kunna se den, och så liten är
även algen. Men tillsammans kan svamparna och algerna täcka hela
klipphällar.

Nästan alla kala stenar i naturen är, om man tittar närmare på dem,
täckta av olika slags grå påväxter, det är lavar. En lav kan se ut som
skrovlig målarfärg på en sten, men en lav kan också bilda ett tjockt
grått lager på en klipphäll eller växa som gråaktigt ”skägg” på ett träd.
Sådana lavar kallar många människor för mossa, men det är helt fel
och den ”mossa” man har i adventsljusstaken är till exempel inte en
mossa utan en lav, oftast fönsterlav, ”Cladina stellaris”.

Tack för idag!