Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på Linderödssvinet.

Linderödssvinet, nästan som ett vildsvin

Linderödssvinet, nästan som ett vildsvin, en natur- och kulturkrönika i
5 bilder från trakterna av Mosshult i de nordvästra delarna av
Vaggeryds kommun.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i midsommartid när solen
står som högst, året 2014.

Bildens linderödssvin, här en stor hona eller sugga, är ett
rekonstruerat lantrassvin med drag av det utdöda skogssvinet. Rasen
bygger på inköp till Skånes djurpark på 1950-talet från en äldre
besättning med brokiga svin. Linderödssvinet är Sveriges enda
oförädlade lantras av svin.

Skogssvin, ”Hylochoerus meinertzhageni”, är en art i familjen
svindjur och den enda arten i sitt släkte. Djuret lever ursprungligen i
centrala och västra Afrika.

Tamsvin härstammar ursprungligen från vildsvinet, ”Sus scrofa”, som
finns i Europa och stora delar av Asien, men som utrotades i Sverige
på 1600-talet men som finns i dag på flera håll sedan vildsvin rymt
från djurparker och andra inhägnader. Populationen med vildsvin ökar
idag i Sverige och ställer ibland till med skada bland annat i
lantbruket.

Medan vildsvinet är långhårigt och gråsvart är de tamsvin som finns i
Sverige i dag oftast korthåriga och enfärgat blekt rosafärgade.

Linderödssvinet på bilden har avlats fram för att få en svintyp som ser
ut ungefär som de första tamsvinen i Europa.

Svin, tamsvin, gris, kärt barn har många namn, är domesticerade
former av olika underarter av vildsvin. Svin har hållits domesticerade i
cirka 7 000 år och denna domesticering har, som sagt, kraftigt
förändrat svinet.

Svin hade i jämförelse med andra husdjur en tämligen torftig
folklore, det var först i samband med slakten som de supranormala
föreställningarna trädde i förgrunden. Svinen skulle i motsats till andra
slaktdjur avlivas i nedan, annars skulle fläsket bli odrygt och löst.

Slakten ägde rum på hösten när grisarna var som fetast efter
ollongödningen, men slakten av ”julgrisaren” fick anstå till
luciadagens morgon.

Den vanliga tidpunkten för grisslakt var i den så kallade ”svinottan”,
det vill säga, mellan 02.00 och 05.00 på morgonen. Grisen stacks med
kniv i halspulsådern, fick förblöda och skållades, varpå borsten
rakades av.

Svinets urinblåsa användes som mellansula i skor för att göra dem
vattentäta, eller gavs till barnen som skallra. Av mjältens utseende,
liksom av gallblåsans färg, kunde man spå hurudant den stundande
vinterns väder skulle bli.

Plötsligt lösgör sig ett antal små kultingar som förut varit helt
osynliga för mig ur det långa gräset och rusar emot sin moder. Som ni
kan se är dessa inte heller enhetligt färgade men likväl ”smågrisar”.

Tamsvin är enkelmagade partåiga hovdjur, som i årtusenden hållits
som husdjur. De europeiska lantraserna, som utvecklats från
vildsvinet, har ganska långsträckt kroppsbyggnad, långt huvud och
gles behåring med borst. Vissa asiatiska raser (utvecklade från
asiatiskt vildsvin) är kortare med mera rundad kroppsform, kort huvud
och obetydlig behåring. Skelettet liknar idisslarnas och ger ett
kraftfullt intryck. Över- och underkäkarna är väl utvecklade och har i
regel 44 tänder. Kindtänderna är typiska allätartänder med spetsknölig
yta.

Åtta små näpna kultingar radar fint upp sig bakom modern för hon
kallar på sina små med ett antal ”kom hit-grymtningar”.

Svinskötseln var omfattande under medeltiden och 1500-talet, bland
annat tack vare den rikliga förekomsten av ollon från ek- och
bokskogar.

Halvvilda svin hölls då på bete och livnärde sig i övrigt på avskrädes-
och gödselhögar. När skogarna avverkades under 1600- och 1700-
talen minskade antalet svin och ökade inte igen förrän i slutet av 1800-
talet, då en modernare svinhållning påbörjades.

Särimner är en galt, alltså en grishane, i vår fornnordiska religion
och han finns i Valhall där dödade krigare samlas för att festa.

Enligt gamla berättelser slaktar man Särimner och äter upp honom
varje dag, men han blir levande igen dagen därpå.

Valhall är guden Odens borg i fornnordisk religion och den beskrivs
som jättestor, med 540 dörrar så breda att 800 krigare kan gå i bredd
genom var och en av dem.

Till Valhall kommer krigare som fallit i strid och på dagarna ägnar de
sig där åt stridslekar emedan de på kvällarna festar, och bland annat
kalasar på grisen Särimner, som alltid, som sagt, blir levande igen.

Fornnordisk religion är ett samlingsnamn för de religioner som fanns i
Norden före kristendomen, alltså fram till cirka 1000-talets början.

Enligt Eddan, en samling dikter om fornnordiska gudar och hjältar,
skapades världen ur Ginnungagap, det vill säga, tomheten.

Runt Ginnungagap fanns en värld av is och en av eld och när rimfrost
och gnistor möttes skapades jätten Ymer och kon Audhumbla.

Av Ymers döda kropp skapades jorden och himlen i Ginnungagap
men världen kommer att gå under i Ragnarök, men därefter uppstår en
ny värld.

Världen är uppdelad i Asgård, där gudarna bor, Midgård, som är
människornas värld, och Utgård, där jättar och demoner bor. Jättarnas
hem heter för övrigt Jotunheim.

Runt jorden ringlar sig Midgårdsormen, och mitt i världen står asken
Yggdrasil. I underjorden finns ett dödsrike som kallas Hel och de
första människorna som skapades var Ask och Embla.