Josephine Svanberg fortsätter att berätta om SIS P00 som är i Danmark på Dana Cup. För att läsa inlägget från dag 1 följ LÄNKEN
Hej allihop!
Igår var vi alldeles för trötta för att skicka hem en liten rapportering. I alla fall vi ledare.. Jag försökte skriva lite meddelanden hem, men somnade med mobilen i handen ett tiotal gånger. En gång tappade jag den till och med i ansiktet. Så jag hoppas ni har överseende med vår sena uppdatering.
Igår var en tidig morgon. Vi steg upp vid 06:30 för att äta frukost. Tro det eller ej, men vl tjejer gick upp sist. Frukosten var ett typiskt danskt ihopplock av ljust och mörkt bröd, flingor, mjölk, sylt, ost, salami, smör, kaffe och saft som smakar fanta. Ingenting killarna står sig på en längre tid. Men de äter med glatt humör ändå.
Vi gjorde oss i ordning i lugn och ro. Alla spelare fick sina matchställ samt en påse märkt med sitt namn för förvaring av värdesaker under matcherna. Vid 8:40 tog vi bussen till cupcentret för att sedan åka vidare med busslinje 4 till den idrottsplats där vi skulle spela. På vägen dit upptäckte vi till allas förskräckelse att vi glömt våra träningsbollar i bilen. Bilen som står parkerad på skolan, två bussresor bort.. Och denna skräckinledning på dagen satte även standarden för spelet under cupens första match. Såklart hade unge herr Ekström också packat med sig ett par fotbollsskor i alldeles för liten modell. Vi fick snabbt tag i ett par föräldrar som åkt över till Danmark för att delta i vårt äventyr. De skjutsade pappa Rauno till skolan för att hämta bollarna och Rubens extra par skor. Vilken hjälte och vän. Där sprang han i någon annans gymnastikskor, tills Rauno kom tillbaka med hans reserver, så att både han och Axel kunde spela match, i skor som passar. Det kallar jag lagkänsla! Jag vet inte riktigt om det är kaffet, solen som steker på min rygg när jag sitter här vid en rastagrupp på skolgården, eller rent av Rubens vänskapliga gest – Men jag blir varm hela jag..
Dags för match. Jag måste säga att jag inte kände igen pojkarna över huvud taget på planen. Var det Skillingaryds IS som gjorde andra laget bra? Eller var det rent av norrmännen som spelade skjortan av oss? Vi lärde oss några saker under och efter matchen;
- Planera inte spelarbyten i förväg.
Här under cupen får man inte göra flygande byten, vilket vi är vana vid hemifrån. Här får man signalera önskemål om byte till domaren , för att byta vid fasta situationer. För att alla skulle få spela så mycket som möjligt hade Leif och Magnus planerat att byta två backar, två mittfältare och en topp-spelare samtidigt. Spelarna hade fått ställa upp laget innan uppvärmningen för att sedan gå igenom bytet. (Fast de var mer intresserade av att vrida överkroppen precis som spelarna under presentationerna av VM-uppställningarna). När det väl var dags för att utföra bytet under match hände något – plötsligt var det fem backar, tre mittfältare och två toppar. Bristande kommunikation i laget gjorde att uppställningen förblev sådan till nästa byte. - Har man inte roligt går spelet inget vidare.
Jag behöver kanske inte utveckla det något mer? Ni förstår nog ändå… - Vi har blivit bortskämda efter införandet av Skillingaryds IS tredomarsystem.
Under vår första match hölls ingen koll på offside. Domaren var inte med alls, utan de backar som skrek och viftade mest fick spelet avblåst. Under våra hemmamatcher har vi blivit vana vid att assisterande domare alltid finns på plats och att de i majoriteten av fallen även flaggar för offside. Under denna match släpptes minst 4 offsidemål.
En insident som varken spelare eller ledare hann riktigt uppfatta ledde till straffspark. Matchen slutade 0-7.
Vi slappade en stund i skuggan innan vi tog den varma bussen tillbaka till centret för att äta lunch. Potatis- och grönsakssallad och biff. Sedan fick laget fri tid på event-platsen medan vi ledare fick vakta packningen. Spelarna verkade släppa förlusten direkt och släppte loss med smålagsspel. Emma visade killarna vart skåpet skulle stå och vann hela turneringen. Innan vinsten hann hon även tackla Axel J så han flög över sargkanten.. Vilken tjej va?
Vid 16:20 samlades vi för att prata igenom uppställningen till nästa match och därefter marschera bort till lagfotograferingen. Lite mer smålagsspel och sedan en stunds vila innan dagens andra match.
Denna matchen gick mycket bättre. Laget kändes tryggare med uppställningen och med varandra på plan. Tyvärr förlorade vi med 1-2, men vad gör väl det efter en jämn match där laget presterat bra? Spelarna hade roligare på plan och det syntes även i spelet. Emma blev omplåstrad efter ett skrapat knä och Gustav G haltade av planen efter att fått ett knä i låret. Men vad fixar man inte med lite kyla och en dauerlinda?
När matchen var slut hade vi 15 minuter på oss innan mattältet stängde. Vi kubbade dit för att äta middag – pasta och köttfärssås.
Därefter tog vi bussen tillbaka till Hirtshals Skole. Några gick till havet, andra stannade hemma och vilade och en del följde med Rauno till mataffären för att handla diverse snacks. Gustav G har hittills lyckats med lagets bedrift. Hans mobil och plånbok fick en åktur på biltaket genom halva Hirtshals, tillbaka till skolan och vidare till stranden. En förvånad Rauno hittade fynden på taket medan Gustav vandrade runt på gatorna och letade efter sina borttappade saker.
På kvällen spridde alla ut sig. En del gick och duschade, andra spelade fotboll eller basket på skolgården. Daniel var ute och spexade med alla. Andra fick lära sig att tvätta matchställ med Y3. Tiden för när det skall vara tyst i byggnaden verkar förskjutas allt mer från kväll till kväll. Underbart tycker jag, hemsk tycker andra.
Nu står torkställningen ute i solen. Spelarna gör sig i ordning för att strosa runt i Hirtshals. Vi spelar inte match förrän 16:30 i eftermiddag.
Text och Bild: Josephine Svanberg