Vår natur- och kulturkrönikör Dan Damberg har tittar närmare på fjärilar.
Fjärilar, fjärilar och åter fjärilar
Fjärilar, fjärilar och åter fjärilar, på ljungheden långt ute på
Skillingaryds skjutfält, del 2, en natur- och kulturkrönika i 11 bilder
där bilden återigen säger mer än ordet.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i början av den andra
augustiveckan 2014.
Här kommer förmodligen årets sista bilder från fjärilssommaren 2014,
bilden visar en hona av skogspärlemorfjäril, ”Argynnis adippe”, och
bilden är, liksom övriga bilder i denna natur- och kulturkrönika, tagen
på norra delen av ljungheden på Skillingaryds skjutfält.
Skogspärlemorfjärilen, på bilden en hona, är en orange fjäril med
brunsvarta fläckar och dess livsmiljö är ängar där det växer blommor,
skogsgläntor samt annan glesare skogsmark.
Fjärilslarven lever på och äter av olika arter violer.
Ett synonymt svenskt namn på skogspärlemorfjäril är allmän
pärlemorfjäril.
Skogspärlemorfjärilens utbredningsområde är från Europa och genom
den tempererade delen av Asien till Amurområdet och Japan.
I Norden finns den i hela Danmark, i sydöstligaste Norge, i Sverige
upp till södra Norrland samt i södra halvan av Finland.
Det brukar vara de gula citronfjärilshanarna som vaknar först och lite
senare kommer honorna som är lite mer grönaktiga i färgen. De parar
sig och honan lägger ägg på bladen av en buske som heter brakved,
”Rhamnus frangula”. Sedan dör fjärilarna, medan äggen och sedan
larverna lever vidare på brakvedens blad.
De nya citronfjärilarna kryper ut ur pupporna i juli-augusti och flyger
under sensommaren tills det blir dags att hitta ett ställe att övervintra
på, många citronfjärilar övervintrar faktiskt i enbuskar.
När citronfjärilen har sina vingar hopslagna liknar den mest ett blad,
eftersom vingarna är gröna på undersidan.
Bilden visar arten mindre guldvinge, ”Lycaena phlaeas”, som är en
liten och nyfiken fjäril som gärna sitter kvar in i det längsta innan den
flyger iväg. Den påminner lite om släktingen grönsnabbvingen i sitt
sätt att flyga upp en kort bit och sedan snart återvända till en
närliggande blomma eller gren.
Men är den på flyghumör, då flyger den kvickt längs med marken med
tvära kast och då kan det vara svårt att upptäcka den, men den flyger
inte så länge, utan den sätter sig ganska så snart för att sola sig igen.
Bildens mindre guldvinge, ”Lycaena phlaeas”, tillhör juvelvingarna
och där finns även grönsnabbvingen, ”Callophrys rubi”, samt alla arter
blåvingar.
I Sverige finns det fyra olika arter av guldvingar var av bildens mindre
guldvinge är en av dem. Den har ett vingspann på mellan 22-34
millimeter och man skulle kunna tro att det är den minsta guldvingen,
men så är inte fallet.
Den som är minst är en art som heter violett guldvinge och som har ett
vingspann på bara mellan 22- 26 millimeter.
Mindre guldvinge är den som flyger först på våren och sist på hösten,
under vissa år kan det bli hela 3 generationer och då kan de flyga ända
in i månaden november och som larv lever den på bergsyra, ”Rumex
acetosella”.
Det utspelar sig ett drama framför mina ögon denna soliga
augustieftermiddag då jag står och studerar några silversandbin.
Plötsligt beter de sig som de drabbats av kramp och de kämpar
intensivt för att hålla balansen.
Silversandbiet på bilden har all möda att hålla sig upprätt och det vill
hela tiden falla på rygg men tar sig efter en kort kamp upp på rätt köl
igen. Detta upprepas ett antal gånger för att efter en stund resultera i
att det dör framför mina ögon.
Är tiden redan inne för det lilla biet eller är det är det något annat som
håller på att hända, svaret är att jag inte vet.
Flera silversandbin uppvisar samma otäcka och märkliga beteende
som i samtliga fall som jag bevittnar denna eftermiddag slutar med
döden.
Bilden visar en vacker slamfluga ur släktet ”Eristalis” som är ett släkte
i familjen blomflugor, arten är för mig okänd, platsen den varma och
solbelysta ljungheden på Skillingaryds skjutfält.
Avslutningsvis en bild på en hedgräshoppa, ”Chorthippus brunneus”,
som är en art i insektsordningen hopprätvingar som tillhör familjen
markgräshoppor.
Backgräshoppans habitat, livsmiljö, är vanligen öppna, torra och gärna
sandiga områden precis som här på ljungheden. Dess främsta föda är
olika gräs och som andra hopprätvingar har den ofullständig
förvandling och genomgår utvecklingsstadierna ägg, nymf och imago.
Äggen läggs för övrigt i jorden.
På återseende!