Carina Hägg talade på 1 maj i Värnamo. Vi presenterar talet här;

Första Maj i Värnamo 2010

Nu håller Mona Sahlin sitt sista Första Maja tal som oppositionsledare, nästa Första Maj talar hon igen, men som statsminister, Sveriges första kvinnliga!

Fyra nyanser i blått ska ersättas av oss rödgröna!
Vår resa i opposition har gått via rådslag och kongressbeslut och ska fortsätta med snabbtåget in i framtidens. Människan vill resa i tanken. Hon vill vidga sina vyer. Hon vill se andra platser. Instängdhet kväver oss.

De demokratiska krafterna sa, No Pasaran! när de ställdes mot Francos fascister,  Hit, men inte längre. Samma sak säger vi till Sverigedemokrater, Nationaldemokrater, Nationalsocialister eller vad ni än kallar er nuförtiden: No Pasaran. Ni kommer inte vidare. Sverige kan bli det första land i Europa att slå tillbaka de främlingsfientliga krafterna, och det är möjligt.

Mötesdeltagare
Bilden av internationell politik kan vara en kostymparad på något EU-möte, eller en dramatisk skildring från något terrordåd, eller en rapport från trupprörelser under pågående krig någonstans. Men bilden av internationell politik är också när jag höll en våldtagen flickans hand i Östra Kongo och att jag ikväll i Inga Thorssons anda reser till NPT-konferensen mot kärnvapen i New York. För att våra företag möjlighet att konkurrera på justa villkor och justa jobb med fackliga rättigheter krävs internationell samverkan. Jag kräver tillsammans med LO ordförande Wanja Lundby-Wedin idag, frige Etiopiens kvinnliga oppositionsledare, Birtukan Mideksa!

Åhörare,
Terrorism, ojämlika fördelningen av resurser och tillgångar – mellan länder, och inom länder. Så länge den klyftan består, så kommer vi att ha social oro, politiska och militära konflikter. Tro inte att marknaden kommer att lösa detta, marknadsmekanismerna fördelar bara efter efterfrågan, och har man ingen köpkraft, så kan man inte efterfråga. Marknaden bryr sig inte om den våldtagna flickan i Kongo eller hon som säljs för sexuella ändamål här i länet.
Tro inte heller att vi kan blunda. Olof Palme sa en gång att ingen människa kan skapa sig en ö där han eller hon oberoende av andra kan bygga ett liv i frihet och trygghet, ty vi är alla förr eller senare beroende av andra.

Mötesdeltagare,
Efter snart fyra år med en högerregering är resultatet,  100.000 försvunna jobb, 450.000 är arbetslösa. Arbetslösheten har ökat från 6 procent till 9 procent under perioden, och ungdomsarbetslösheten ligger i Europatoppen. Socialbidragskostnaderna har ökat kraftigt. Klassklyftorna är de största på nästan 40 år. Andelen barn som växer upp i fattiga familjer har ökat med 40 procent. Hemlöshet och missbruk breder ut sig. Kriminaliteten ökar. Medan skatterna har sänkts med 100 miljarder kronor, hälften av pengarna gick till den rikaste fjärdedelen av befolkningen.

Djupa diken grävs i vårt land. Mellan fattiga och rika. Mellan arbetslösa och anställda. Mellan sjuka och friska. Mellan pensionärer och löntagare. Mellan land och stad. Mellan kvinnor och män. Detta är ingen slump, tvärtom detta var själva avsikten, att de redan privilegierade skulle gynnas
”Men vi har en stark ekonomi”, säger Anders Borg och pekar på statsfinanserna. Det är för det första osant – Sverige lånar 70 miljarder kronor i år, och statsskulden växer. För det andra, vad är det för ekonomi, när 450.000 går arbetslösa? Vad är det för ekonomi, när var fjärde ung människa inte kan få arbete, utan får inleda sitt vuxna liv med att söka socialbidrag?

Människors vilja och förmåga att arbeta är nationens största tillgång. Just nu är det ett ofantligt slöseri som pågår, när vi inte kan ta tillvara alla människors vilja och förmåga att arbeta.

”Det är finanskrisens fel”, säger Anders Borg. Men det var inte finanskrisen som skrotade bostadspolitiken, så att både bostadsbrist och arbetslöshet ökade. Det var regeringen. Och det var inte finanskrisen som försämrade a-kassan och sjukförsäkringen. Det var regeringen. Och det var inte finanskrisen som sänkte skatterna med 100 miljarder kronor, så att det offentliga nu inte har några pengar till vård, skola, omsorg, infrastruktur, forskning. Det var regeringen
Finanskrisen kommer och går, sådan är kapitalismen. Men jag anklagar regeringen för att ha försämrat Sveriges förutsättningar att klara kriser. De gjorde sig av med hela det överskott som vi lämnade över till dem, och därför så var Sverige illa förberett när krisen kom. Förra året, 2009, föll BNP med 4,9 procent. Det har inte hänt sedan 1921.

Bara två gånger tidigare har BNP fallit i Sverige, 1977 och 1993. Händelsevis så var det borgerliga regeringar båda gångerna. Nu har de gjort det igen, slagit sina egna rekord i BNP-fall och arbetslöshet. Ingemar Mundebo, Anne Wibble och Anders Borg, har gett samma politik.

”Vi ha haft otur”, säger de borgerliga ledarskribenterna. Javisst. Vilken tur vi socialdemokrater då hade, som fick ta över massarbetslöshet och underskott 1982. Som fick ta över ännu värre arbetslöshet och ännu värre underskott 1994. Och som nu till hösten kanske kan få ta över nya underskott och en arbetslöshet som slår alla tänkbara rekord. Är det tur, det?

”Vi har lyckats med jobbpolitiken”, säger Sven Otto Littorin. Jaha. 100.000 jobb borta. 450.000 arbetslösa. Mötesdeltagare, om det är att lyckas, då vill jag inte vara med när de misslyckas!
Kör ut otursgubbarna från  Rosenbad!

Vi vet att vår samhällsmodell, den generella välfärdspolitiken, har stöd långt utanför socialdemokratins gränser.  Därför har de borgerliga aldrig vågat ta en öppen strid om välfärdspolitiken. Bakom en slöja av kidnappadet värdeord fattas besluten som  rivet ner bärande delar av just välfärdspolitiken.

Vår samhällsmodell är inte bara är den moraliskt riktiga. Den är också framgångsrik. Nu har vi fått det till och med vetenskapligt belagt. Om ni inte har så låna boken ”Jämlikhetsanden”, av Richard Wilkinson och Kate Pickett på Biblioteket. Men om klassklyftorna får fortsätta att växa, så kommer en framtida uppföljning av ”Jämlikhetsanden” inte att kunna framhålla Sverige som ett föredöme.

Socialdemokratin, Vänsterpartiet och Miljöpartiet pekar ut en riktning för Sverige. På måndag presenteras den första rödgröna gemensamma budgetmotionen i opposition. Ja, det är faktiskt första gången som någon opposition presenterar en gemensam budgetmotion. Redan häromdagen sa vi oss vara beredda att skjuta till 12 miljarder kronor till kommunsektorn 2011–2012, i förhållande till de borgerligas förslag. Det gör vi för att värna om kvaliteten i sjukvården, äldreomsorgen, barnomsorgen och skolan, och för att förhindra fler uppsägningar. Redan har 25.000 anställda fått gå från sina jobb i offentlig sektor, men de behövs!

Sverige har inte råd med fler skattesänkningar, tvärtom så måste vi nog vara beredda att öka skatteuttaget igen, särskilt för dem med höga inkomster.

Vi vågar också gå fram med en höjning av skatten på koldioxid 2012 men också höjt reseavdrag. Vi är ärliga nog att berätta om det före valet. De borgerliga höjde bensinskatten med 30 öre 2008, utan att ha sagt ett ljud om det före valet – tvärtom! Kristdemokraterna lovade ju som bekant tvärtom sänkt bensinskatt!

Låt mig erinra om vad FN:s klimatpanel skisserat. Om genomsnittstemperaturen på jorden ökar med en grad, så ökar antalet skogsbränder. Om genomsnittstemperaturen ökar med två grader, smälter världens glaciärer, vattenytan stiger och miljoner människors livsmedelsförsörjning hotas när torkperioder blir vanligare. Detta är vi snabbt på väg mot, om inte åtgärder sätts in globalt inom de närmsta åren. Om genomsnittstemperaturen så ökar med sex grader, vad händer då? Ja, låt mig säga såhär: det har hänt en gång tidigare i jordens historia, för 250 miljoner år sedan. 90 procent av alla djurarter dog ut, däribland alla högre organismer. Det tog miljoner år för jorden att återhämta sig. Ja, jag vill ju inte förstöra stämningen, det är ju trots allt Första Maj, men detta är faktiskt de scenarior som ligger framför oss, enligt FN:s klimatpanel. Det handlar inte längre om att Sveriges ska vara först, det handlar om att inte vara sist. Men vi kan ännu vara först med tekniska lösningar, tekniksprång som ger jobb i vår hembygd

Första Maj firare,
Våga tro på en bättre värld? En värld där inte klasstillhörighet, hudfärg och kön beskär en människas möjligheter? Där tillgångarna fördelas efter behov, och där vi bidrar efter förmåga? Där vi inte tar ut mer ur jordens ekologiska system, än att de klarar av det?
Ja, det är klart att man måste tro på det. För vad är egentligen alternativet?

Det är nu drygt 20 år sedan det oreflekterade marknadstänkandet bröt fram, först i USA och Storbritannien, med Ronald Reagan och Margaret Thatcher, sedan i Sverige med Carl Bildt. Allt skulle privatiseras och konkurrensutsättas, skatterna skulle sänkas, fackföreningsrörelsen krossas. Då skulle arbetslösheten minska och tillväxten öka. Nu vet vi hur det gick.

Vänner
John Kennedy sa, strax före sin död: ”Så är vi alla visionärer och drömmare. Låt det aldrig bli sagt om denna generation, att vi lämnade idéer och ideal åt det förflutna, beslutsamhet och rätlinjiga syften åt våra motståndare.”
Och så ska det inte bli. Jag kommer inte att svika de ideal som en gång fick mig att bli engagerad  politiskt.

Tack för denna Första Maj!

Carina Hägg

Skrivet av Per Bunnstad