Att bli sparkad, biten, nypen eller klämd, tillhör vardagen för Marita Lavon, ridhästägare och hovslagare från Ekedal utanför Ohs. Ändå skulle hon inte komma på tanken att jobba med något annat än hästar.

Det är ett tufft yrke att vara hovslagare, säger Marita lavon. Man får räkna med att bli sparkad, nypen, klämd. Men jag kan inte tänka mig göra annat än jobba med hästar.

På vägen ut mot Ohs ligger hästgården Ekedal. Den som Marita Lavon, som tidigare bodde i Stockholm, köpte för åtta år sedan tillsammans med sina föräldrar.

Att köpa samma typ av hästgård i Stockholm hade inte varit möjligt med tanke på prisskillnaderna på fastigheter mellan Småland och Stockholm. Men här några mil utanför Värnamo hittade hon precis det som man letade efter.

En av flera stallkatter hos Marita Lavon

 – Vi letade först i Nyköpingstrakten men den typen av gård vi sökte skulle bli på tok för dyrt där, berättar Marita Lavon.

Hon har så länge hon kan minnas hållit på med hästar och har också under årens lopp hunnit med att jobba för de stora travkuskarna som travtränarlärling. Ett jobb som fört henne runt om till många platser i världen. Kända namn på travbanorna, som bland andra Anders Lindqvist och Roger Wallman, är gamla arbetsgivare till Marita Lavon.

– Travtränarlärling, det är inte så märkvärdigt som det låter, säger Marita med ett försynt leende. Det är egentligen att vara stall- och hästskötare, men man får möjlighet att lära sig massor om hästar och travträning.

Med tiden utbildade hon sig till hovslagare, en grundutbildning som Marita satsade på för knappt 20 år sedan. Hon kan inte räkna alla hästar som hon skott under årens lopp, men många har det blivit.

– Vill man bara jobba med hästar måste man hitta en nisch där man får göra det, berättar Marita vidare och klappar Bishop, en halvblod som är en av hästarna som står i hagen.

Marita Lavon har jobbat som travtränarlärling med flera av de kända namnen inom travsporten.

Det finns sammanlagt fyra hästar på gården. Förutom Biskop är ytterligare två Maritas. Den fjärde äger gode vännen Caroline Herlitz som kommer från Gotland men som numera också är bosatt och verksam i trakten. Hon jobbar bland annat på Sörsjö ridskola i Värnamo, och Bäcks ridskola i Vaggeryd.

Marita Lavon är för övrigt, vad hon vet den enda hovslagaren inom Värnamo kommun som just nu satsar på påbyggnadsutbildningen till hovslagare. Efter år 2014 måste man ha fortbildningen för att kunna dels jobba på klinik eller för att bland annat ta hovbölder. Hästar som står rakt upp och ned får man däremot fortsätta med som många gör redan.

De nya reglerna från Jordbruksverket  innebär alltså att man måste ha en särskild kompetens utöver grundutbildningen för att vara verksam hovslagare och för att inte hamna i kläm med vissa behandlingsförbud . Men Maritas inställning till den nya utbildningen är kluven.

– Dels är det lite rörigt med vad som gäller, jag får sko och verka hästar utan att ha påbyggnadsutbildningen. Dels kan kännas märkligt om man redan jobbat många år som hovslagare och har fått göra flera av de där sakerna man inte får göra nu.

Men Marita Lavon har redan satt igång satsningen och åker med jämna mellanrum till Skåne där fortbildningen ges. Det för att säkerställa att hon fortsättningsvis  får vara verksam med det jobb som hon kan och uppskattar.

– Men fler av mina branschkollegor följer nog efter snart. Om några år har de inte något val om de vill fortsätta med yrket fullt ut, säger hon vidare.

Carolina Herlitz från Gotland, god vän till Marita, är just nu verksam på både Sörsjö ridskola och Bäcks ridskola i Vaggeryd. Hon har sin häst inhyst hos Marita och tittar inom varje dag för en ridtur.

Och de nya reglerna är både på gott och ont.

– Det är också bra med de nya reglerna eftersom det finns en viss tydlighet i vem som ska göra vad,  säger Marita Lavon. Exempelvis vad ska jag göra och vad ligger på en veterinär? Men jag tycker att övergångsreglerna är satta med lite väl kort tid. Man måste ju hinna utbilda sig klart, och det här handlar också om ekonomi, vi  hovslagare får betala utbildningen helt och hållet själva, berättar Marita.

Men i grunden är hon ändå nöjd med sitt val av yrke. Det finns ingenting annat hon velat göra i livet än att just vara nära hästar. Och det trots att hon lever i ett högriskyrke.

Det händer, om inte dagligen, så i alla fall varje vecka, att hon får både tjuvnyp, blir biten, sparkad  eller på annat sätt skadas av en häst.

– Det är bara sådant man får ta, säger hon samtidigt som hon med ett innerligt leende kör ned näsan i manen på Bishop, hennes häst som alldeles nyss fick en skotillrättad eftersom den hamnat lite på snedden.

Skrivet av Susanne Prien