Det var otåligt i trapphuset på John Bauer gymnasiet vid fem i två idag. Nästan hundra studenter sjöng för fulla halsar. Utanför på skolgården stod en stor skara nära och kära och bad om att slippa regnet som hängde blytungt över gården.
Men vem bryr sig om hot om regn när man står på trappan och änligen ska släppas ut i livet efter åratal av plugg och slit? Inte årets studentkull i alla fall. Och ut kom dom och ingen brydde sig längre om regnet som sakta tilltog under slutet av studentsläppet. Nu gällde bara rena rama glädjetjut.