Så var dom hemma igen – Jorden-runt-gänget – som Värnamo.nu har följt sedan  de inledde sin 166 dagars långa jorden-runt-resa. Vi gör nu ett avslutande reportage där grabbarna från Värnamo berättar om sina upplevelser runt om i världen. I synnerhet om dagarna de skulle flyga till Japan och landet som bekant drabbats av en svår naturkatastrof.I början av maj i år landade Emil Degerfors från Åminne, Jonas Lindgren från Forsheda och Christopher Johansson från Värnamo återigen på svensk mark. Alla tre hade avverkat nästan ett halvt års lång resa där man besökt länder som Indien, Nepal, Sri Lanka, Thailand, Laos, Kina, Japan, New Zeeland, Hawaii och slutligen California i USA.

Maya, en av kvinnorna som gänget bodde hos i Nepal, Panchase

Spegelblank sjö i Nepal

Många resminnen har det blivit, naturligtvis lite olika för var och en.

Christopher: Det är svårt att välja ett enda minne, men roadtrippen genom California var mycket speciell eftersom det var så omväxlande landskap.

Emil: Halleluja Mountains, som fortfarande är relativt okänt för många och som är omöjlig att beskriva med ord var mycket speciellt med sina höga berg. Vi hade en mäktig timing där eftersom vi var nästan helt själva där.

När man reser som bagpackers som killarna gjorde så uppstår det naturligtvis en hel del både intressanta och ibland överraskande möten.

En apa vid Halleluja Mountains

Fotostund vid Halleluja Mountains

En man från Sverige som hette Tom minns dom alla tre särskilt.  

– Vi stötte på Tom i Kuala Lumpur, han var någon sorts ingenjör som lämnat det invanda livet och cyklat från Sverige till Malaysia. När vi träffade honom hade han varit borta några år, berättar killarna. Han försörjde sig med alla möjliga jobb, bland annat hade han gjort några statistjobb som han försörjde sig på ett tag, en sorts levnadskonstnär som verkligen gjorde intryck, säger Jonas.

Emil: Jag blev också lite överraskad över att vi gjorde möten i nästan varje land, där vi träffade någon som hade kopplingar hit till våra trakter.

Christopher: Mitt mest speciella möte var nog med Andris, som jag tror han hette. Det var också i Kuala Lumpur på ett sjabbigt hotell. Han var en typ av sökare som jag fick många filosofiska diskussioner med. Mycket av det han sa tog jag med mig, men kanske också det att en hel del av själasökandet känns som skitsnack.

15 fot Skydive, Nya Zeeland

Under resans gång var gänget så klart med om en hel del äventyrliga ting. Allt från 160 meters bungyjump, till kajakturer, skydiving och mycket annat.

När det gäller just oförglömliga saker som de varit med om återvänder Jonas till kajakturen i Nepal som hade flera djärva inslag. – Jag gjorde en avstickare själv, och lämnade de andra för att paddla och bo i vindskydd 4 dagar. Sen skulle jag flyga själv för att möta de andra i Phuket. Eftersom jag inte hade mobil med mig så blev det ett äventyr i sig – vi hade ju ingen kontakt mellan oss. Jag skulle ta mig själv över gränsen och under vägens gång blev jag lurad av en som skulle hjälpa mig. Utan pengar så delade jag parkbänk en natt med en annan hemlös. Allt gick bra men bara det blev en upplevelse i sig.

Christopher  instämmer i den där känslan om att vara utelämnad vid flera tillfällen under resans gång.

 – Ibland kändes det som ett ständigt krig, att tvingas vara på sin vakt eftersom man inte visste om man blev lurad eller inte, säger han och nickar instämmande till Jonas upplevelse.

 För Emils del blev Indien det största äventyret.

Gandhis glasögon på hans museum i New Delhi. Foto Emil Degerfors

– När vi landade i Indien och hamnade mitt i huvudstaden kändes som om man inte hade koll på någonting. Men vi hittade ett billigt boende mitt i smeten och för mig blev hela vistelsen i Indien den största äventyrliga upplevelsen.

Gatukorsning i Vang Vien, Laos. Foto Christopher Johansson

Kina och Japan ingick som sagt i resruten. I nästan en månad reste de runt i Kina och då hade två andra Värnamobor anslutit. Det var i slutet av kinaäventyret som det blev stor dramatik i lägret. Japan drabbades som bekant av en stor naturkatastrof som slog ut stora delar av landet samt ledde till vad man senare förstod en stor kärnkraftsolycka.

Grabbarna hade en bokad flight till Japan drygt ett dygn efter att tsunamin inträffat. De följde nyhetsrapporteringen från deras hostel i Peking. Där diskuterade de sig hesa i timmar om hur de skulle förhålla sig. Ambivalensen var enorm. Avboka? Omboka? Eller flyga in i landet med som nu led en av sina största naturkatastrofer.

– Allt kändes så osäkert och vi visste ju inte hur farligt det skulle vara att ta sig till Japan, säger Jonas.

 Och nära och kära på hemmaplan var mer än oroliga för hur de tänkte göra,  och undrade om de verkligen hade rätt information om läget i Japan.

Till slut flög Jonas tillsammans de två anslutande ungdomarna till Japan. Emil och Totte avbokade, stannade i Peking och väntade in bättre råd om vad de skulle göra härnäst och i samråd med resebyrån Kilroy Travelers bokade de om och flög direkt till New Zeeland som var nästa anhalt på den långa resan.

– Det var svårt beslut men när vi andra tre trots allt flög till Japan hade vi fått information från Tokyo om att det var lugnt, säger Jonas. Och när vi kom dit tog vi oss direkt till södra delarna av Japan, men det kändes obehagligt och oron hos mina nära var stor. När jag sen vaknade av ytterligare en jordbävning, fixade jag med stora språksvårigheter en bussbiljett till Tokyo och lämnade Japan så fort det gick, berättar Jonas vidare och fortsätter. Det var kaos på flygplatsen och det var nära jag inte kom med planet. De två andra fick vänta ytterligare några dagar men sen fick de också lämna landet och flög sen direkt till Sverige.

Vid den tiden hade UD också uppmanat svenskar att lämna landet.

Paradisön Hawaii - en fin strand på North Shore. Foto Emil Degerfors

Hawaii North Shore. Foto Christopher Johansson

Hawaii har gjort ett starkt intryck på samliga. En ö de hamnade på i slutet av resan och som de ser tillbaka på som ett av de bästa resmålen som de hamnade på. 

– Man pratar ofta om paradisöar i Thailand och andra ställen, men väldigt sällan om Hawaii. Det var utan tvekan en riktig paradisö, säger Emil och de andra håller med.

Så över till hur det gick med ekonomin under resan? Alla tre hade en hög budget sett utifrån hur andra bagpackers hade det.

– Vi hade nästan 500-600 kronor per dag att röra oss med, det var mycket förstod vi när vi snackade med andra under resans gång, säger Emil. Men vi har haft det riktigt bra och unnat oss både det ena och andra. Inklusive resan har vi använt nästan 100 000 kronor vardera men det hade fungerat utmärkt med runt 50 000 – 60 000 kronor.

Flygbiljetterna som de bokade innefattade 16 flygresor mellan de olika länderna och kostade runt 25 000 kronor. Utöver det kom det till transfer och tågresor inom länderna.

– Där får man kolla upp, det går åt mer än man tror först, säger Emil.

En förfallen gruvstad i Death Valley. Foto Christopher Johansson.

Emil Degerfors i saltöknen i Death Valley

Grand Canyon

Några råd till andra som vill och drömmer om att resa har grabbarna också.

– Lägg pengarna på äventyr i stället för shopping och dyra hotell, på små hostels exempelvis gör man många roliga möten med andra som reser runt. Likaså arrangeras det ofta många roliga ssaker och fester.

Slutligen, vad längtade grabbarna mest efter under sin långa resa.

Emil: Flickvännen och svensk husmanskost

Jonas: Maten i Sverige och den svenska pizzan

Christopher: svenska vardagsrutiner, vänner och familjen.

Samtliga nämner också Las Vegas som en väldigt speciell plats och i synnerhet om man har lust att festa om ordentligt. (BILDER)

– Staden var chockerande, allt var pampigt och överdrivet och alla åker dit för att festa och spela. Det fanns mycket tragik bakom kulisserna.

Varje resa innebär oftast att man förändras en smula på något plan. Så också för killar.

– Jag har fått lättare att ta kontakt med människor, att tackla saker och ting på ett annat sätt, berättar Jonas.

– I mitt fall har jag blivit mer motiverad att ta vara på livet, faktiskt började det redan när jag kom in som tredje reskamraten i ett sent skede och började jobba dygnet runt i dubbla skift för att få ihop reskassan på rekordtid, säger Christopher.

– Jag har också blivit lite öppnare för att ta kontakt med folk och upptäckt att vi alla är ganska lika, oavsett var vi bor och lever, men också hur enkelt det är att ge sig iväg. Man bara ser till att boka en resa, konstaterar Emil.

Samtliga nämner också att de är riktigt stolta över att de nu gjort denna resa tillsammans och att de faktiskt inte kände varandra alls innan de for iväg. Men det har de fått göra eftersom de levt så tajt så pass länge. Alla tre har försökt acceptera varandras olikheter.

En rugbymatch från Nya Zeeland. Foto Christopher Johansson

Californien, Point Reyes

Ytterligare ett tips de vill förmedla är om att få ihop ekonomin här hemma till just en jorden-runt-resa.

– Först och främst bör man ju fundera kring vart man vill åka. Beställa en biljett och så jobba på och spara. I stället för att festa kan man lägga pengarna på hög ett tag, säger de enigt.

Nu har vardagen återigen tagit över för alla tre grabbarna. Men samtliga tänker resa igen.

– Fast nästa gång reser jag med min flickvän, säger Emil som nu var ute på en rundresa för fjärde gången.

Jonas och Christopher instämmer i att de också kommer börja spara igen men båda ska först hitta sitt eget bo, ett billigt sådant. Därefter kommer de återigen hitta nya resmål. Det tvekar ingen av dem om att det finns.

– Jaaaa, säger de alla samstämmigt och nickar med breda leenden.

För Jonas del lockar Afrika och kanske en resa med Rosa Bussarna. Christopher funderar på någonstans i Sydamerika och i det instämmer Emil men tillägger att han kan tänka sig se mer av USA och kanske en resa till Portugal.

Jonas Lindgren, Emil Degerfors och Christopher Johansson åter på svensk mark efter sin långa jorden-runt-resa. Vardagen har tagit över med jobb, njutande av den svenska sommaren och vännerna, liksom de nära och kära. Men samtliga kommer att resa igen, det tvekar de inte om. Frågan är mer om vart resan ska gå nästa gång?

Men borta bra och hemma bäst, sägs det ju.

 – Ja det var verkligen skönt att komma hem igen, och då precis lagom till den svenska sommaren. Men framför allt – att få träffa våra nära och kära igen, säger alla tre avslutningsvis och med stora nöjda leenden.

Skrivet av Susanne Prien