I dag har vi en liten enkät. Svara gärna på denna fråga: Hur minns du 11/9 2001 med terrordåden i USA? Hittills har vi fått 15 svar.

Svara hit: redaktionen@vmo.nu

Vi presenterar svaren med läsarnas egna ord:

Johan Kristiansson, Värnamo:
Satt på jobbet i Växjö när kollegans man ringde. Overkligt att följa utvecklingen när det ena planet efter det andra dök upp.

Joakim Rosenholm, Värnamo:
Satt hos frisören och såg det på TV när Robin som klippte mig som dessutom är från delstaten NY.

Ingegerd Eriksson, Värnamo;
Var med ett antal skolungdomar från Värnamo. Vi var på besök i Polen för studiebesök på koncentrationslägren där. Vi hörde lite sporadiska nyheter i bussen men sedan berättade chauffören vad som hänt. TV sattes på, ungdomarna samlades ihop i ett rum och fick den information vi hade fått. Ungdomarna blev naturligtvis tagna av händelsen liksom vi och många grät. De som ville fick ringa hem. Ungdomar från olika delar av världen inklusive USA fanns på hotellet. Kvällen blev dämpad och vi satt tillsammans hela kvällen och tittade på nyheterna. En dag jag aldrig glömmer. Terror på olika nivåer – i koncentrationslägren, i New York.

Carina Källman, Värnamo:
Hade ledig dag… följde morgonnyheterna lite slött… men sen utspelades scenerna på näthinnan hastigt, olustigt, otäckt och resten av den dagen var jag inte längre ifrån tv bevakningen – än att jag stod vid spisen elle var på wc…fruktansvärt innan man förstod vad som skedde mitt framför ögonen, i bjär kontrast mot natur och dignande äppelträd utanför mitt fönster.

Christina Karlsson, Värnamo:
Satt ensam hemma, maken var på jobb i Holland. Fattade inte först vad som hade hänt, trodde det var fejk. Men ack, så var det inte.

Anna Lindblad, Värnamo:
Satt höggravid i soffan. Såg planen flyga in i in i twin towers. Trodde också att det var en dålig film.

Carina Bönnelykke, Värnamo:
Satte på tv:n och trodde att jag kommit in mitt i en film… fruktansvärt, tårarna kom i ögonen och jag satt där alldeles förstummad…

Åsa Hylten, Gislaved:
Hemsk upplevelse man fattade inte det var sant. Tårarna bara rann…

Elisabeth Paulsson, Värnamo:
Var utomlands och skulle flyga hem dagen efter vilket inte kändes så jättekul…

Lotta Boström, Värnamo:
Minns hur overkligt det var att se dåden på teven. Kändes som att det var en film, inte på riktigt.

Birgitta Edlund, Värnamo:
Var på väg att åka hem från jobbet när elever på trafikskolan sa att vi skulle titta på tv:n som stod på i teorisalen. Glömmer aldrig känslan av skräck när man förstod att det var på riktigt, en isklump i magen som bara växte sej större ju mer man fick se av allt det hemska, får samma känsla nu när man tänker tillbaka.

Margot Vuoti, Värnamo:
En dag man aldrig glömmer. Stod i vardagsrummet och så på Tv’n eftersom jag hade hört att det hade hänt en ”olycka” i New York, och under tiden som man ser på direktsändningen så flyger det andra planet in i det andra tornet. Jag kommer fortfarande ihåg att jag bara skrek -Vad gör han? Och sen när jag var på väg till arbetet så får jag höra på radion att ett plan hade träffat Pentagon. Då trodde jag att tredje världskriget var på väg. Aldrig har det varit så tyst och tryckt stämning på min arbetsplats som just den dagen!

Christer Pettersson, Rydaholm:
En dag man aldrig glömmer… Vi var i Värnamo och höll på med att bygga två villor. Vi höll på med att spika glespanel i tak. Man gick där som vanligt med sina hörselskydd med radion på. Och när dom bröt sändningarna hela tiden och uppdaterade det förskräckliga som hänt, man fattade ingenting…

Maya Johansson, Värnamo:
Satt hemma av någon anledning och hade tv’n på och såg då något overkligt som jag trodde var en trailer för någon ny film…

Agnetha Jonsson, Värnamo:
Jag låg hemma och var sjuk. Hade tv på, trodde det var en amerikansk film som gick. Innan jag fattade att det var verkligt :(