Efter 1–0-segern mot Hammarby är IFK nära, ja till och med riktigt nära nytt kontrakt med superettan utan kval.
– Det kommer nog att krävs ytterligare någon poäng för att vi ska kunna säga att kontraktet är säkrat, menade IFK-tränaren  Tony Johansson.
Det verkade som  om Tony Johansson inte riktigt trodde på och vågade ta in det han måste ha sett med egna ögon: hur hans spelare inte enkelt men full välförtjänt manövrerade ut ett idéfattigt,och tungfotat Hammarby.

Och vem kan klandra honom: den som före seriestarten hade sagt att IFK Värnamo i den 28:e omgången skulle ta ett jättekliv mot nytt kontrakt genom att vinna över Hammarby hade förmodligen ansetts som minde vetande.  Enda haken är att de 38 poäng som IFK har spelat in med två omgångar kvar inte garanterar nytt kontrakt. Det hade det väl gjort nio av tio normala superettansäsonger.
Sett över 90 minuter kändes det som om  IFK-spelarna i kraft ett bättre och snabbare  passningsspel bara väntade på rätt tillfälle att slå till.  Men riktigt så var det nog ändå inte, om man får tro Tony Johansson.
Han menade att verkligheten nu har kommit ifatt IFK-spelarna , att de faktiskt var tagna av stundens allvar.
– Och lite slarviga, tillade han.
Nu räckte det med tio briljanta minuter efter paus  för att knäcka ett modstulet Hammarby. Återstoden av matchtiden handlade om ett rent bevakningsuppdrag.
Hammarby, då? Man måste trots allt känna motvillig respekt för ”Bajens” supportar som hade åkt buss i 40 mil för att stödja sitt lag i nöden stund, som gjorde vad de kunde  –  och som fick så lite tillbaka från spelarna.
Hammarby spelade den här gången i en militärgrå mundering som tämligen väl matchade lagets prestation.  Det är nästan ofattbart att så många kända spelare med så många allsvenska  matcher kunde uträtta så lite.
– Självförtroende är färskvara, menade Hammarbys tränare Roger Sandberg.
Det förklarar hans matchplan att låta sina ruggigt rutinerade spelare falla tillbaka och acceptera att de inte var tillräckligt spelskickliga för att möta nykomlingen IFK Värnamo med blanka vapen…
Till sist: IFK Värnamo har tyvärr inte den hemmaplan laget förtjänar. Det fanns inte ens en tillstymmelse till ödesmatch-inramning den här kvällen. Och hur skall en kunna bli någon atmosfär att tala om kring en plan när åskådarna befinner sig tiotals meter från sidlinjen, ungefär som man gjorde på arenor  i gamla öststaterna..?

Skrivet av Kåre Boberg