Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på nunnestenskvättan.
Mötet, del 21, Nunnestenskvätta
Mötet, del 21, Nunnestenskvätta, en naturkrönika i 4 bilder från
Grimsholmen några kilometer söder om Falkenberg utmed vår västra
kust en mulen och kulen lördag i november förra året.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i november 2011.
Senhöstens ”stenskvättor” kan vara allt annat än vår vanliga
stenskvätta, ”Oenanthe oenanthe”. Så var i alla fall fallet med denna
krönikas ”stenskvätta” som istället visade sig vara en ovanlig
nunnestenskvätta, ”Oenanthe pleschanka”, en art som vanligtvis häckar
i stäppområden i östra delarna av Europa och i stora delar av Asien.
Den häckar inom sitt utbredningsområde på kala bergsluttningar med
låg växtlighet samt på högplatåer och boet byggs vanligen i en
klippskreva där kullen består av 4-6 ägg.
Sitt något märkliga namn har den fått av att hanen har svart på ryggen,
vingarna, huvudet och bröstet och vitt på hjässan och i nacken, som en
nunnedräkt. Bilden visar för övrigt en honfärgad nunnestenskvätta.
Släktet stenskvättor räknades tidigare till familjen trastfåglar, men är
numera placerat inom familjen flugsnappare.
Stenskvättorna utgör cirka 21 olika arter, se bildtext 4, inom den så
kallade Gamla världen och dessa är mellan 14–18 centimeter långa,
oftast ljusa med svarta inslag och svart och vit stjärt med arttypisk
teckning. Honorna är dock mer oansenliga, men har samma
stjärtteckning, alla lever dock i öppet landskap, ofta i öknar och i
steniga områden.
Som bilderna visar så alternerade nunnestenskvättan mellan
stenskravlet ut mot vågbrytarna och den lilla hamnen vid Grimsholmen
och ibland kom man den ganska nära.
Nunnestenskvättan häckar i Centralasien från den allra sydostligaste
delen av Europa till Kina och den är en flyttfågel med
övervintringsområden främst i östra Afrika. Merparten av flyttstråket
går öster och söder om Jordanien. Arten har även övervintrat i Indien
och nordöstra Afrika och är en mycket sällsynt gäst i västra och norra
Europa, däribland Sverige.
Stenskvättorna är ett svårt artkomplex och vissa forskare slår samman
krönikans nunnestensskvätta, ”Oenanthe pleschanka” och
medelhavsstenskvätta, ”Oenanthe hispanica” till en art och detta
förstärks av en jämförande DNA-analys gjord 2009.
Cypernstenskvätta, ”Oenanthe cypriaca”, behandlas dessutom ofta som
en underart till nunnestenskvättan.
Bilden på nunnestenskvättan är här tagen på strax över 20 meters
avstånd vilket var så nära som jag kunde komma den ovanliga fågeln,
och med 720 millimeters brännvid, dock på fri hand, så blir resultatet
som ni kan se ganska hyfsat, med ett stativ hade det dock blivit ännu
bättre och framför allt skarpare.
Den 5-7 oktober 1975, vid Näs, Fläcksjön i Västmanland sågs Sveriges
första godkända nunnestenskvätta och dryga 37 år senare vid
Grimsholmen i Halland sågs den för dryga trettionde gången i Sverige.
Stenskvättorna utgör, som redan sagts, cirka 21 olika arter inom den så
kallade Gamla världen och dessa är stenskvätta, isabellastenskvätta,
ökenstenskvätta, medelhavsstenskvätta, nunnestenskvätta,
cypernstenskvätta, finchstenskvätta, sorgstenskvätta, munkstenskvätta,
vitkronad stenskvätta, svart stenskvätta, kurdstenskvätta, persisk
stenskvätta, berberstenskvätta, svartvit stenskvätta, bergstenskvätta,
somalistenskvätta, orientstenskvätta, svartbröstad stenskvätta,
svartpannad stenskvätta samt heuglinstenskvätta.