Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Enskällaboberg.

Bredaryd, Enskällaboberg och jätten Enskälle

Bredaryd, Enskällaboberg och jätten Enskälle, en natur- och
kulturkrönika i 11 bilder från någonstans mellan saga, sägen och
verklighet.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, ett sommarminne från
augusti månads sista dag 2012.

Redan vid avfarten från vägen mellan Bredaryd och Anderstorp mot
Enskällabo möts man av ett dramatiskt landskap och än mer
dramatiskt kommer det att bli ju närmare Enskällaboberg man
kommer.

Enskällabo berg utgör en av de högsta utsiktspunkterna i den västra
delen av Värnamo kommun. Det har tidigare kallats ”Pingsta berg”, då
man av tradition samlades där under pingsthelgen. Under ett stort
flyttblock har ett grottliknande rum uppstått. Grottan är förknippad
med sägnerna om jätten Enskälle och i en artikel ur Värnamo Nyheter
från 1934 berättas just sägnen om Jätten Enskälle.

Gården strax innan man kommer fram till toppen av Enskällaboberg är
Stora Enskällabo som omges av stenbunden mark och beteshagar som
betas. Gårdens byggnader ligger på ömse sidor om den i nord och syd
löpande vägen. Manbyggnaden utgörs av en timrad tvåvånings
parstuga med åstak, uppförd år 1812. Ett andra bostadshus utgörs av
en stuga från 1800-talets början som är flyttad från Vissö på 1910-talet
och påbyggd med en våning i samband med detta. Ladugården är
uppförd år 1868.

I Värnamo kommun finns för övrigt många sägner och platser med
traditioner såsom ”Trolle klippa” i Voxtorp, ”Danskgravarna” i
Dannäs, ”Munkaskatten” i Nydala och denna krönikas ”Jätten
Enskälle” i Bredaryd. I fornminnesregistret finns cirka 270 platser i
Värnamo kommun omnämnda, som bygger på äldre berättelser,
traditioner och ortnamn.

Den stora och höga Bautaväggen ligger längre upp åt nordväst på
Enskällaboberg och är med sina tjugometersstup de högsta av bergets
klippbranter. Jätten Enskälles grotta ligger strax under
Enskällabobergs topp bara drygt 100-150 meter från Bautaväggen.
Bilden visar de 8-10 meter höga branterna vid Hygget.

Dan Hanssen som är ordförande i Värnamo Klätterklubb påpekar att
alla bultar som är skruvade in i väggen endast får användas till
klättring på egen risk.

I äldre texter står det att Bredaryd är en socken i Westbo härad i
Jönköpings län. Sjöar som den berömda Draven och Albosjön ligger i
socknen. Omkring Bredaryds och Bröttjestads byar utbreder sig en
vidsträckt ljunghed, och Havrida by är omfluten av stora mossar och
kärr. Socknen hade år 1810 541 invånare, år 1840 985 invånare och år
1856 1171 invånare.

Bredaryds nuvarande stenkyrka uppfördes år 1863 efter ritningar av
arkitekt Emil Viktor Langlet och hade Voxtorps kyrka som förebild.
År 1865 invigdes kyrkan av biskop Henrik Gustaf Hultman.
Kyrkobyggnaden består av långhus med rundat kor i öster och
kyrktorn i väster. Norr om koret finns en vidbyggd sakristia. Väggarna
är belagda med vitkalkad spritputs och genombryts av rundbågiga
fönster. Långhuset har ett sadeltak belagt med skiffer. Föregående
kyrka i Bredaryd fanns på samma plats och var uppförd redan under
medeltiden.

En värja med sorgflor samt släkten Stjernas sköldmärke hängde förr i
kyrkan. På kyrkogården finns en gravsten, i vilken två
människofigurer i basrelief är huggna, den manliga i pansar och
harnesk, den kvinnliga i kåpa, med underskrift att ”Arvid Månsson
Stjerna till Svaneholm, död år 1570, samt hans fru Carin Ribbing
härunder hvila”, hennes dödsår saknas. Troligen har släkten Stjerna
ägt Eskilstorp vilket är ett gammalt säteri i närheten av Bredaryd.

Bredaryd och socknen har en stor rikedom på fornlämningar. En
runsten har stått vid Bjurbäcks bro, ”men som den der fallit omkull,
upprestes den vid vägen midt imellan Forsheda och Bredaryd”.
Runstenen har inte en traditionell ormslinga, utan är nederst försedd
med två kors, det ena uppå det andra.  Delar av stenens text säger
följande; ”Fakir reste denna sten åt sin son Uta”. Avslutande text är
kraftigt bortnött och den kan således inte med säkerhet läsas.

Bilden visar den dramatiska naturen vid Enskällaboberg där många
praktiserar bergsklättringens ädla konst.

Peter Wieselgren förmenar, att runstenen vid Bjurbäcks bro är rest till
minne av Uddo, eventuellt Uta, av en här i trakten fordom bosatt
gammal ätt som hette Skielga, Skialga eller Skalga, troligen besläktad
med den gamla Stjerna-ätten, som har sin familjegrav i Bredaryds
kyrka. Det tolkas som ett olycksfall skall ha förorsakat sonen Uta eller
Uddos död.

Peter Wieselgren, ursprungligen Jonasson, var född den 1 oktober år
1800 på Spånhult i Vislanda socken i Värend i Småland, han dog den
10 oktober år 1877 i Göteborg. Han var svensk präst,
nykterhetsförkämpe, litteratur-, kultur- och personhistoriker.

Bilden visar de stora och många hasselbuketter som växer nedanför de
branta stupen vid jätten Enskällas mäktiga Enskällaboberg.

Citaten nedan är hämtade ur ”Historiskt-Geografiskt och statistiskt
lexikon öfver Sverige”, utgiven mellan åren 1859 till 1870.

”Vid Bröttjestads by, några mil söder om Bredaryd, på ett gärde
bredvid vägen mot Ås, finns ett ställe, där våra förfäders gravar
bevarats i helig vördnad, nämligen en helig lund, vanligen kallad
Bröttjestads Lund. Denna lund var förr mycket större än i dag och
intog på det kala bygärdet en rymd af 130 alnars längd och 60 alnars
bredd. Inom detta område räknades förr 32 större och mindre
gravkullar samt 18 bautastenar. I nordvästra hörnet, inne bland
griftkullarna, låg förr en cirkelbana bestående av 7 stenar. Mellan
gravkullarna växer träd, dem ingen vågar röra”.

Bilden visar de enorma krafter som pressat upp Enskällaboberg mot
himlen för kanske mer än en miljard år sedan.

”På en hög sandås, öster om Bredaryds by, räknar man 40 grafhögar,
en stor och vacker grifthög ligger på ljungslätten söder om byn, kallad
Lärkehög. Ett litet stycke derifrån i nordvest finnes en mossgöl, kallad
Heligsjön, nära dervid ligger på en låg kulle en hög sten som, enligt
folksägnen, en jätte kastat mot Bredaryd kyrka. Dessa fornlemningar
och sjöns benämning ”Helig” utmärka tydligt, att här varit ett
offerställe”.

Bilden visar spår efter klättrare vid de branta klippväggarna på
Enskällaboberg.

”Vid Anneberg äro äfven griftkullar, som vidare omnämnas vid dess
beskrifning. Vid torpet Enskällebo äro tvänne jättestenar, den ena ett
ofantligt stenblock af pyramidform på 5 alnars bas och af 8 alnars
höjd, den andra i kubform, med 4 alnars sidor och 3 alnars höjd. Dessa
kunna äfven vara bildningar af naturens hand. En annan, den
föregående i storlek vida öfverträffande, stenbildning är den så kallade
Jättestugan i Enskällebo berg. Det är en gråstensmassa af 800 fots
höjd öfver hafvets vattenyta. Det var härifrån jätten Enskälle kastade
stenen vid Heligsjö”.

Ytterligare en bild från den dramatiska naturen på Enskällaboberg.

”Uti Hamra bys gärde träffas en af de märkligare fornlemningar i
orten. På södra sidan af en enstaka bergkulle är en pall, manshög från
bergets fot. På denna vid pass 10 fot breda pall ligger en offerhäll, 10
fot lång och 4 fot bred. Hällen är upprest på tvenne stenar. Här äro
äfven grifthögar. I socknen finnas fem sätesgårdar, nämligen
Anneberg, Eskilstorp, Hafrida, Forslyckan och Håkanstorp”.

Är det möjligtvis någon mer än jag som ser Jabba the Hutts ansikte i
klippan vid Enskällaboberg. Jabba the Hutt, är en rollfigur i science
fiction-filmserien ”Stjärnornas krig”. Han förekommer i filmerna ”Det
mörka hotet”, ”Stjärnornas krig” och ”Jedins återkomst”. Jabba the
Hutt var sålunda en figur i de filmer som jag i min ungdom såg på bio.

”Bredaryd, en by belägen i Bredaryd socken och Westbo härad af
Jönköpings län, bestående af 1 mantal skatte, 1 krono och 2 1/4 frälse,
och är märkvärdig derför, att den gamla slägten Skalga här varit bosatt
och egt gods i andra gårdar inom socknen, såsom Hamra”.

De fina gamla hasselbuketterna i hässlet nedom Enskällaboberg håller
så sakta på att invaderas av granar vilka jag kan tycka härifrån snarast
böra avlägsnas, med andra ord ”Ta bort granarna omedelbart!”.

”Arnvid eller Arvid till Brefarydh förpantade år 1306 sin jord i
Hambra till Nydala kloster för 60 mark, hvarvid Uddo Skalga med
flera vittnade. Denne var kanske samme Arvid Skalga, som var riksråd
1250-1270 eller troligare hans son Arvid. Han hade äfven en annan
son, Gustaf Skalga. Eskil Skiælga nämnes år 1292 och år 1310 och
kanske säteriet Eskilstorp härstädes fått namn efter honom. Magnus
Eskilsson Skialge dog som biskop i Westerås år 1371, många andra af
denna slägt att förtiga. Slägtens vapen var en klufven sköld, i högra
fältet en englavinge, i det venstra en half stierna”.

Jag måste tyvärr för Eder förtälja att jätten icke var hemma i sin grotta
nedom bergets topp vid mitt besök. Bilden visar dock en mindre
grottliknande hålighet vid Hygget.

Så här dramatiska kan klippväggarna på Enskällaboberg vara, denna
vägg lutar dessutom bakåt. Om man, som jag påpekat tidigare i
krönikan, tog bort de förmörkande och försurande granarna skulle ett
fantastiskt landskap öppna sig och utsikten åt väster skulle vara
bedövande vacker.

Dessutom skulle det gamla hässlet blomma upp med diverse rara
växter som numera förmodligen endast ligger bevarade som en
fröbank i marken. Kanske skulle till och med Värnamo kommun
kunna köpa in området och bilda ett litet men naggande gott
naturreservat.