Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Östra lägret.

Den brinnande busken och krickan i floden

Den brinnande busken och krickan i floden, en natur- och
kulturkrönika i 4 bilder om bibliska historier om brinnande buskar,
Moses i vassen och ornitologi och botanik i nutid. Bilderna är tagna
invid Lagan förbi Östra lägret i östra delen av Skillingaryd samt vid
den stora ljungheden på Skillingaryds skjutfält.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i mitten av januari 2013.

Låt mig få starta denna natur- och kulturkrönika med ett jättestort tack
till alla Er som har röstat på mig som ”Årets Skillingarydsbo 2012”,
utmärkelsen har gjort mig både stolt, glad och inte så lite rörd samt
inspirerar mig att fortsätta att fotografera och skriva mina natur- och
kulturkrönikor!

Ett jättestort tack även för alla mail, telefonsamtal, gratulationer,
blommor, glada tillrop ”på stan” och mängder med Facebook-
gratulationer, detta har verkligen värmt ända in i ”hjärteroten”!

Återigen, till alla Er ovan, ingen nämnd men heller ingen glömd,
tack, tack och åter tack!

Bästa hälsningar
Dan Damberg

Sinai är ett berg på Sinaihalvön i Egypten och ibland kallas berget för
Horeb. Där uppenbarade sig Gud för Mose i formen av Herrens ängel i
en brinnande buske, enligt Gamla Testamentet, se Andra Moseboken
3:1–4:17. Där och då tog Mose emot lagen, dekalogen, De tio Guds
bud, av Gud samt slöt ett förbund med israeliterna. Alltsedan
bysantinsk tid har berget antagits vara identiskt med Jabal Musa, vid
vars fot Katarinaklostret ligger.

Katarinaklostret är uppkallat efter den heliga Katarina av Alexandria.
Det är kristenhetens äldsta kloster och den ortodoxe abboten har även
titeln ärkebiskop och utses av den ortodoxe patriarken av Jerusalem.
Bergsområdet är heligt för de tre världsreligionerna, kristendomen,
islam och judendomen. Klostret räknas tillsammans med
omgivningarna runt omkring som ett världsarv av Unesco.

Enligt sägnen grundades klostret år 337 efter Kristus av kejsarinnan
Helena som var gift med Konstantin den store och Konstantins mor.
Justinianus I lät uppföra den nuvarande klosterbyggnaden över den
plats där den brinnande busken, från vilken Guds ängel talade till
Moses, stått enligt legenden. Klostret stod färdigt år 565 efter Kristus.

Bilden visar en vackert gul tall vid ljungheden på Skillingaryds
skjutfält som på grund av torka, regn som gjort marken genomvåt så
att rötterna inte får luft eller svampangrepp fått tallen att anta den
märkliga klargula färgen och visst kan man väl tycka på lite avstånd
att tallen står i brand.

Historien om Moses handlar om en pojke som föds då hebréerna är
slavar i Egypten och farao har beordrat att alla nyfödda pojkar ska
dödas. I Bibelns gamla testamente berättas då att Moses mamma satte
honom i en korg i vassen vid Nilen när han var liten och detta gjorde
hon som sagt eftersom den egyptiske kungen, farao, hade gett order
om att döda alla israelitiska pojkar.

Faraos dotter hittade honom i Nilen och adopterade honom och allt
detta utspelade sig omkring år 1391 före Kristus då farao Amenhotep
III eller Thutmosis IV var regent i Egypten.

Amenhotep III var farao i Egypten under hela 38 år, från cirka år
1391–1353 före Kristus. Han var en stor byggherre och byggde bland
annat Luxortemplet och Karnak.

Han var dessutom farfar till en annan känd farao, nämligen
Tutankhamun. Thutmosis IV däremot var egyptisk farao från cirka år
1401–1391 före Kristus, och var efterträdare till Amenhotep II.

Thutmosis IV anses av vissa forskare ha varit den ideologiske
upphovsmannen till den så kallade Amarna-revolutionen, som inföll
under sonsonen Akhenatons regenttid som då tillsatte sin
härförare som överstepräst i Karnak och lät framföra tacksägelser till
solguden Aton, istället för som brukligt var Amun, för sina
framgångar i krigståg mot Syrien.

Andra källor gör dock gällande att Moses föddes redan omkring år
1520 före Kristus, med andra ord 130 år tidigare, i den israelitiska kolonin
i det egyptiska Gosen. Han skulle vara son till en man vid namn
Amram och dennes hustru Jokebed, som båda tillhörde Levi stam,
men kom att växa upp som fosterson till farao Thut-moses I:s dotter,
med andra ord inte Amenhotep III:s dotter. Enligt den judiske
historieskrivaren Josefos hade Thut-moses I:s dotter, Hatchepsut,
ingen egen son, varför adoptivsonen, som hon gav namnet Mose,
utsågs till tronarvinge. Under sin uppväxt vid det egyptiska hovet fick
sålunda Mose del i all den bildning som den tidens kanske främsta
kulturfolk ägde.

Nåväl, en dag som vuxen såg Moses en av faraos vakter slå en hebré
och blev då så arg att han dödade vakten. Han flydde då Egypten för
att leva som herde i öknen i Midjans land. I öknen mötte han Gud som
talade till honom från en brinnande buske och Gud sade till honom att
leda israeliterna ut ur Egypten där de varit slavar under cirka 300 år.

Mose gick till då farao och krävde att israeliterna skulle få lämna
landet. Farao vägrade, men då såg Gud till att egyptierna drabbades av
sju hemska plågor och hemsökelser, bland annat grodregn, sjukdomar
och att vattnet förvandlades till blod. Efter den sista plågan, då
Egyptens barn dog, släppte så slutligen farao iväg hebréerna. När de
kom till Sävhavet, som förr kallades Röda havet, ändrade sig farao och
skickade soldater efter dem. Men Mose sträckte ut sin stav och havet
delade sig så att israeliterna kunde ta sig över, soldaterna drunknade
däremot i havet.

Mose och israeliterna vandrade sedan 40 år i öknen för att komma till
Kanaans land, det som i dag är Israel och Palestina. På berget Sinai
fick, som sagt, Mose ta emot Lagen av Gud. Lagen var tio bud som
stod skrivna på två stentavlor. Buden var ett tecken på förbundet
mellan Gud och israeliterna men Mose dog dock innan folket nådde
fram till sitt mål.

Mose utsåg Josua, Nuns son, till ledare över hela den israelitiska
menigheten innan han dog vid 120 års ålder. Innan han dog gav han
också israeliterna sin välsignelse, sedan gick han från Moabs hedar
upp till berget Nebo, högst uppe på Pisga, som låg mitt emot Jeriko,
och Herren visade honom hela landet.

Mose är en mycket viktig person inom judendomen eftersom det är
han som talat om för judarna vad Gud vill. Även inom kristendomen
är Mose betydelsefull. Inom islam ses Mose som en stor profet. Han
heter Musa på arabiska och Moshe på hebreiska. Berättelserna om
Mose finns bland annat i de fem Moseböckerna i Bibeln.

”Och Mose vaktade fåren åt sin svärfader Jetro, prästen i Midjan. Och
han drev en gång fåren bortom öknen och kom så till Guds berg
Horeb. Där uppenbarade sig HERRENS ängel för honom i en eldslåga
som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden, och att
busken dock icke blev förtärd.”

”Då tänkte Mose: ‘Jag vill gå ditbort och betrakta den underbara synen
och se varför busken icke brinner upp.'”

”När då HERREN såg att han gick åstad för att se, ropade Gud till
honom ur busken och sade: ‘Mose! Mose!’ Han svarade: ‘Här är jag.’
Då sade han: ‘Träd icke hit; drag dina skor av dina fötter, ty platsen
där du står är helig mark.'”

”‘Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.’
Då skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade för att se på Gud.”

Till vänster ligger en gräsandshane, sedan en gräsandshona men sedan
som nummer tre i raden ligger något mycket mindre, något mörkare
brungrått men fortfarande tecknat som en hona. Därefter står
ytterligare en gräsandshona och putsar sig, avslutningsvis ytterligare
ett gräsandspar.

Vad är det då för honfärgad fågel som så avviker i färg och storlek, jo,
en krickhona, ”Anas crecca”.

Det är inte helt vanligt med krickor här hos oss under vintertid då den
svenska populationen i september och oktober flyttar, främst till
Nederländerna och Storbritannien. De återkommer dock vid
islossningen i mars och april. I Skåne är krickan dock en stannfågel.

Allt detta utspelar sig cirka 50 meter uppströms åbron över till Östra
lägret i sydöstra delen av Skillingaryds samhälle inte långt från Östanå
by och den nyrenoverade hemvärnsgården.

På återseende!