Vår naturkrönikör Dan Damberg har vandrat utmed Lagan.

Söndagstur med söndags tur utmed Lagan
från Östanå by till Skillingaryds dämme

Söndagstur med söndags tur utmed Lagan från Östanå by till
Skillingaryds dämme, en naturkrönika i 10 bilder om att vandra utmed
flodens östra strand.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i början av februari 2013.

Att vandra utmed flodens östra strand från Östanå by till Skillingaryds
dämme är inte helt lätt men väl värt mödan.

Alldeles öster om Skillingaryds reningsverk där floden är full av fallna
träd och stora grenar höll denna lilla strömstare till.

Jag hörde dess korta och sträva locklätet ett par tre gånger innan den
kom flygande och satte sig precis framför mig.

Jag står bara något tiotals meter från strömstaren och den ser mig
verkligen inte för den sitter mer eller mindre stilla och spanar ut över
det sakta strömmande vattnet, med andra ord, den niger inte som den
brukar göra när den är störd och nervös. Förklaringen är att jag har
några stora och täta grangrenar mellan mig och fågeln.

Denna bildserie på strömstaren utspelar sig under ett antal minutrar av
mitt liv men i slika ögonblick är tiden verkligen relativ och för mig
bakom kameran tycks allt vara över på ett ögonblick.

Den lilla strömstaren är den enda tättingen i Europa som både kan
simma och dyka och fågeln är dessutom Norges nationalfågel.

Hakan och bröstet är som ni kan se lysande vita medan buken hos
nominatrasen, fågeln på bilden, är i det närmaste svart medan brittiska
och centraleuropeiska fåglar har en kastanjebrun ton på buken och
ibland även huvudet.

Ögonblicket efter att denna bild var tagen flög strömstaren sin väg
nedströms floden och det korta och sträva locklätet var det enda som
under bråkdelen av en sekund blev kvar hos mig.

Lite längre fram på min tur nedströms floden drev två kniphanar
ljudlöst och lågt liggande i det mörka vattnet bort från mig i hopp om
att få bli osedda.

Bilden på den vackra gräsandsdraken stående på en trädstam som bara
aningen stack upp från det mörka flodvattnet blev en fantastisk bild
tycker jag.

Ännu en bild på gräsandsdraken ögonblicket innan den upptäckte mig
och flög sin väg nedströms floden.

Nere vid Skillingaryds dämme, som blev min slutstation för min
vandring utmed floden, fanns idag tretton sångsvanar av vilka jag tog
dessa tre ”med mig hem” till Er bästa läsare.

I skogen på höjderna upp emot Högabråten satt som vanligt en korp i
den sedan länge döda granen och spejade ut över sina jaktmarker.

Här i trakterna av Skillingaryds dämme har för övrigt sedan flera år
tillbaka ett par korpar häckat, jagat och underhållit oss besökare.
Många människor uppskattar med andra ord korpen tack vare dess
storlek, akrobatiska flykt och varierade läten, liksom för dess
intelligens och list. Dessutom har korpen haft en viktig roll i den
fornnordiska mytologin.

Det är ingen allmän jakttid på korp men skyddsjakt på enskilds
initiativ får ske under hela året om korp uppträder vid flygplatser eller
för att skydda ungar av tamdjur inom område för uppfödning av
tamdjur och i renskötselområdets kalvningsland.

Problemen som kan förknippas med korpen är som sagt att den kan
skada och döda nyfödda renkalvar samt att den äter ägg och ungar från
de flesta av våra småviltsarter.