Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på grönsippan.

Grönsippor, ”Anemone nemorosa mutabilis”

Grönsippor, ”Anemone nemorosa mutabilis”, del 2, en naturkrönika i 
4 bilder om en muterad skönhet mitt i Skillingaryd.
Text och foto, Dan Damberg, Skillingaryd i mitten av maj 2013.

Det är väl ungefär 35 år sedan dessa märkliga vitsippor, då döpta till
grönsippor, fick hjälp att överleva första gången genom att några av
den tidens natur- och miljökämpar flyttade dem från en plats några
hundra meter ifrån nuvarande växtplats på grund av ett vägarbete. De
klarade detta då och lever fortfarande 2013, dock tyvärr, med en något
tynande existens, på grund av att platsen numera håller på att växa
igen.

Kan inte någon efter att blomningen är över faga, räfsa, klippa, bränna
eller på annat sätt öppna upp platsen för att hjälpa dem att överleva
och kanske till och med spridas.

Jag räknade år 2009 till nio blommor och år 2008 till tolv blommor,
”om denna minskningstakt håller i sig är de borta runt år 2011”, så
skrev jag då. Jag hade som tur var fel då det i år, 2013, var 12
blommor igen precis som för 5 år sedan, med andra ord 2008.

De vanligtvis sex styck vita kronbladen hos den vanliga vitsippan är
här ombildade till minst 40–50 styck grönvita kronblad.

När man tittar noga på fröanlagen inuti blommans mitt så ser man som
vanligt att de är betydligt färre än hos den vanliga vitsippan,
”Anemone nemorosa”.

Denna bild är tagen med blixt och plötsligt ser grönsippan ut som en
helt annan blomma.

Det allmänna fenomen som vi kallar en färg är inte entydigt bestämt
av en viss våglängd. Om man exempelvis tar en viss röd nyans så
finns det en oändlig mängd olika infallande kombinationer av
våglängder som ger upphov till samma upplevelse av rött.

Färg är med andra något som formas i vårt medvetande och är inte en
generell egenskap hos naturen. Den nyans vi uppfattar att ett objekt
har påverkas även av omgivande färger och av spektrum på det
infallande ljuset, eller om ni så vill av en kamerablixt.