I dag finns 21 polismyndigheter ungefär en i varje län. Men nu Sverige ska delas in i sju polisregioner från den 1 januari 2015.

De redan fungerande samverkansområdena blir de nya polisregionerna – alltså Nord, Mitt, Bergslagen, Stockholm, Öst, Väst och Syd. Huvudorter blir Umeå (Nord), Uppsala (Mitt), Örebro (Bergslagen), Stockholm (Stockholm), Göteborg (Väst), Linköping (Öst) och Malmö (Syd).

I dag finns 21 polismyndigheter ungefär en i varje län. Nu bli det i stället sju regioner, som kommer kallas Nord, Mitt, Bergslagen, Öst, Väst, Syd och Stockholm. Huvudorterna i de här regionerna blir: Umeå, Uppsala, Örebro, Linköping, Göteborg, Malmö och Stockholm.

Av regeringens så kallade kommittédirektiv framgår att det ska finnas välgrundade skäl för att frångå dagens samverkansområden vid bildandet av nya Polismyndigheten, vilket inte framkommit. Under våren har kommittén besökt alla samverkansområden och träffat representanter för de 21 polismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen, Rikskriminalpolisen och Statens kriminaltekniska laboratorium.

Bakgrunden är också att varje polisregion ska vara bärkraftig, det vill säga att i större utsträckning än i dag kunna ta helhetsansvar för ingripandeverksamheten, utredningar, brottsförebyggande arbete och service inom sitt geografiska område.

– Det är meningen att polisregionerna ska samarbeta med varandra utan de hinder som dagens myndighetsindelning medför. Så frigörs kraft för att stärka det lokala polisarbetet, nära medborgarna, säger Thomas Rolén, som leder genomförandekommittén.

Varje polisregion får en huvudort, det vill säga ett administrativt centrum. Huvudorterna har valts utifrån att de är polisiära centrum i dag, att de har bra geografiskt läge och funktionalitet, tillgång till goda kommunikationer samt är nära universitet och högskolor.

–Huvudorterna blir administrativa centrum. Specialistfunktioner och andra regiongemensamma verksamheter kan och bör placeras på andra orter inom regionen. Organisationen ska byggas underifrån, utifrån regionernas förutsättningar och medborgarnas behov. Men exakt hur det kommer att bli bestäms i kommande faser i reformarbetet, säger Thomas Rolén.