Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på växt- och djurlivet i trädgården.

Två varv runt huset, del 3

Två varv runt huset, del 3, en naturkrönika i 7 bilder om just två varv runt huset i maklig takt en härlig försommarkväll i början av juli.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd den 9 juli 2013.

En kväll i juli fick vi fint besök i trädgården då den vackra och relativt ovanliga fjärilen rödfransad björnspinnare, ”Diacricia sannio”, kom på besök för en liten stund. Snabbt in efter kameran och ut igen i hopp om att den fortfarande var kvar och det var den.

Det är faktiskt samma rödfransade björnspinnare som på förra bilden fast i ett annat ljus och plötsligt ser det nästan ut som en annan art.

Krollilja, ”Lilium martagon”, är en växtart i familjen liljeväxter som förekommer naturligt från södra, centrala och östra Europa till nordvästra Turkiet, Kaukasus, västra Kina, Mongoliet och Sibirien. Den växer i gräsmarker och öppna skogar, vanligen i halvskugga, upp till 2 300 meter över havet.

Trädgårdens krolliljor blommar fint i år, växten är en flerårig ört med lök. Blommorna sitter ibland ensamma, men oftast 2-5 i en klase och i odling kan de bli många fler. De är nickande, glänsande och har en obehaglig doft.

Hyllebladen är starkt tillbakarullade och förekommer i alla färger från vitt till rosa, mörkt röd eller purpur och de är ofta prickiga. Ståndarsträngarna är grädd- till grönvita och ståndarknapparna är röda eller gula, har gult eller orange pollen vilket man tydligt kan se på bilden.

Bildens bondpion, ”Paeonia × festiva”, är en hybrid i familjen pionväxter mellan bergpion, ”Paeonia officinalis” och turkisk pion, ”Paeonia peregrina” och är en vanlig trädgårdsväxt i Sverige. Tyvärr håller inte de stora vackra blommorna någon längre tid och en regnskur innebär nästan alltid slutet och alla de vackert mörkröda kronbladen ligger på marken.

Rönnspirea, ”Sorbaria sorbifolia”, är en lövfällande, medelstor buske som kan bli upp till två meter hög och arten har krypande jordstammar och bildar ofta stora bestånd. Rönnspirean blommar från juni till augusti med små vita blommor som sitter i täta pyramidformiga blomställningar.

Rönnspirean är en odlad art som kan påträffas förvildad och täcker bland annat stora delar av mittremsan utmed motorvägen mellan Skillingaryd och Värnamo. Den hör dock ursprungligen hemma i Norra Asien och den första fynduppgiften som förvildad är från Blekinge och publicerades år 1941, det finns dock äldre insamlingar av arten bland annat från Värmland.

Artnamnet ”sorbifolia” kommer av ”Sorbus”, som är det vetenskapliga namnet på släktet oxlar, och latinets ”folium” för blad. Både det vetenskapliga artepitetet och det svenska namnet syftar på bladens likhet med rönnens, ”Sorbus aucuparia” blad.

Bilden är verkligen inte jättebra med visar ändå en liten gurkspindel som det vimlar av i våra trädgårdar. Bilden visar tyvärr dess undersida men om vi hade kunnat se ovansidan så hade vi sett en mycket vackert färgad bakkropp i lysande grönt.

Gurkspindel, ”Araniella cucurbitina”, är en spindel i familjen hjulspindlar där honorna kan bli upp till 8 millimeter stora medan hanarna bara blir upp till 5 millimeter. Detta bör vara en stor hona, men osvuret är, som sagt, alltid bäst.

Rödfibblan, ”Pilosella aurantiaca”, är en lågväxt till medelstor flerårig ört med ovanjordiska utlöpare. Stjälken är nästan bladlös men har ofta ett par små blad, den är borsthårig och kan bli en halv meter hög. Utlöparna är ganska kraftiga med likstora blad.

Rödfibblan blommar i juni-juli och blomkorgarna är oftast många och sitter i ganska täta kvastlika samlingar. Holkfjällen är svarthåriga och ser därför mörka ut, och de har också körtelhår och en del stjärnhår. Blommorna är klarröda eller orangeröda, de inre är oftare ljusare än de yttre och kan ibland vara gulaktiga, precis som på bilden.

Rödfibblan kan endast förväxlas med eldfibbla, ”Pilosella blyttiana”, vilka dock skiljs genom att blommorna är orangegula på ovansidan och att bladen saknar stjärnhår eller har sådana endast på undersidans mittnerv.

Rödfibbla är sällsynt men förekommer från Skåne till Norrbotten och i Sydsverige påträffas den oftast i kulturskapade miljöer som parker, gräsmattor och vägkanter, medan den i norra Sverige också växer i ängsmarker och ängsbjörkskogar i fjälltrakterna.

Artnamnet ”aurantiaca” kommer av latinets ”aurantiacus” för ”guldgul” och syftar på de centrala blommornas ofta orangegula färg.