Med anledning av Centerpartiets utspel om att sälja delar av Vattenfall i söndags för att satsa på ett grönt riskkapitalbolag presenterar Annie Johansson (C) en debattartikel.
Thomas Östros kronjuveler – en öm punkt för (S)?
Annie Johansson
Centerpartiet har under mandatperioden varit drivande i att forma världens mest ambitiösa energi- och klimatpolitik. Grunden är lagd för att Sverige ska kunna bli ett eldorado för gröna företag och nya gröna jobb.
Men tyvärr råder fortfarande en brist på riskvilligt kapital och kraftfulla svenska industrialister som är beredda att ta affärsrisker. I de fall där ny energiteknik inte köps upp av utländska investerare fastnar den ofta på vägen från testlabben till marknaden på grund av brist på finansiering i Sverige. För att få bort denna ”dödens dal” för företagen och klara klimatet, jobben och välfärden måste vi därför våga göra offensiva prioriteringar.
Centerpartiet föreslår därför att en liten del av Vattenfall säljs. Från försäljningen tas 10 miljarder kronor för att bilda ett nytt spjutspetsbolag – Framtidsenergi AB. Bolaget kommer att ges en enda uppgift: att tillsammans med privata aktörer investera i framtidens energilösningar och nya gröna jobb i Sverige. Framtidsenergi AB kan på så sätt hjälpa fler innovationer att klara ”dödens dal” så att Sveriges världsledande kunskap på energiområdet omvandlas till framgångsrika företag. Den rollen kan inte Vattenfall ta själv, lika lite som åkerierna är bäst lämpade att utveckla framtidens lastbilar eller taxiföretagen tar fram de nya elbilarna.
En delförsäljning av Vattenfall kommer inte att tillåtas påverka svenska folkets kontroll över vattenkraften. Det kan ske genom direkt ägarkontroll eller någon form av koncessioner, vilket måste utredas innan några aktier får säljas.
Samtidigt är Thomas Östros (S) högljutt ute och hävdar att en försäljning av en liten del av Vattenfall skulle skada ”kronjuvelen” i statens ägande. Att Vattenfall är en öm punkt för Thomas Östros är inte förvånande. Det var nämligen socialdemokratiska näringsministrar – Björn Rosengren , Mona Sahlin, Leif Pagrotsky och just Thomas Östros – som 1998-2006 gav klartecken för Vattenfalls internationella expansion genom inköp och utbyggnad av kolkraft och tysk kärnkraft . Resultatet ser vi idag – ett jättebolag som först nu med Centerpartiet i regeringen fått en inriktning mot hållbar energi och steg för steg minskad klimatpåverkan.
Valet står mellan att fortsätta som förut – ett helägt Vattenfall med största delen av sin verksamhet ute i Europa och under överskådlig tid mycket kolkraftverk, samtidigt som tiden rinner ut för svenska innovationer – eller att istället använda en del av resurserna till att finansiera framtidens energilösningar och skapa nya företag och jobb i Sverige. Vi i Centerpartiet är övertygade om vad som är den bästa lösningen. För att leva upp till världens mest ambitiösa energi- och klimatpolitik måste vi våga prioritera.
Annie Johansson, Riksdagsledamot (C) Värnamo
Maud Olofsson, partiledare för Centerpartiet
Aha….
Det var därför centern röstade för kärnkraften….
Man vill ha grön energi…..
Ni talar med kluven tunga Annie
Jag och många andra har de senaste trettio åren varken sett näringsliv eller politiker tagit energi/miljöfrågan på allvar. Det har varit alltför mycket sen, men nu är vi där, sen.
För det är precis som du säger Annie, att svenska industrialister inte har tagit de nödvändiga investeringarna för att säkra den egna energiförbrukningens kostnader.
Dock har staten under dessa satsat stora summor på forskning, vars resultat i allt för stor utsträckning kommit andra länder och dess näringsliv tillgodo. Detta p.g.a. brister i det långsiktiga tänkandet och om det är snålhet eller ”huvudet i sanden” eller bägge delarna som styrt näringslivet, kommuner och landsting, ska inte jag svara på, men nu är vi i vägkorsningen där det handlar om att välja höger eller vänster.
Efter en kall vinter med höga elpriser har röster från såväl villaägare som industri menat på att regeringen måste tillse att det både finns mycket och billig el. Det kan inte regeringen lova, varken sittande eller kommande, då EU:s konkurrensregler förbjuder statlig energisubvention till industrin. Så även om staten skulle bygga ett dussin kärnkraftverk så blir det inte billigare el, men däremot högre skatter eller sämre välfärd som resultat. Det regeringen däremot hade kunnat göra hade varit en skärpning i den nya plan- och bygglagen. 40 % av energiförbrukningen går till uppvärmning av byggnader och från 2020 skall (enl. lagt förslag) alla byggnader i EU vara ”nära” nollenergihus, och det gäller såväl nybyggnation som befintliga hus.
Egentligen handlar inte frågan om Vattenfall om du och jag kommer att få dyrare eller billigare el, då det inte inom överskådlig framtid kommer att produceras så mycket el i Sverige eller EU att priserna kommer att dumpas. Det handlar om vad staten resp. marknaden ska äga, och i det här fallet är inte konsumenterna marknaden.
När det gäller avregleringen av elmarknaden såväl som Vattenfalls expansion så höjde inte Maud Olofsson och dina då sittande partikamrater sina röster i protest.
Vi behöver en hållbar energiutveckling och den ligger i såväl statens ansvar i att utveckla, reglera och underlätta, som i företagens ansvar att själva bygga in energiproduktion och effektivitet i själva produktionsförloppet för att både styra slutkostnaden och öka marknadsandelar.
Då centern endast har en tjugondel av rösterna och de övriga borgarna inte verkar vilja investera i grön el, så är det nog dags att sluta prata kilometerskatt och LAS och istället kavla upp ärmarna för att verka för långsiktiga blocköverskridande mål som också sjösätts, svensken i gemen har inte råd med och retroaktiva avgifter och fler långbänkar.