I en ålder av 67 år har Jan-Eric ”Jajje” Rosén från Vaggeryd avlidit

Han var född i Norrköping och i unga år genomgick han verkstadsskola och fritidledarutbildning vid Grimslövs folkskola samt annan utbildning inom frilufsliv.
Jajje var en varm och medkännande person. Han var en fixare, löste problem.”Det löser sig” sa han ofta”. Han var glad och omtyckt om att busa och vara en riktig spjuver med glimten i ögat.

Jan-Erik var duktig på att planera och genomföra. Han har satt ihop oändliga resor och var otroligt duktig på research. Han tänkte ofta att anmäla sig till frågeprogram men gjorde det tyvärr aldrig. Oerhört allmänbildad var han och delade med glädje med sig av sin kunskap.

Historia var något han kunde mycket om och tyckte om att läsa om Per Anders Fogelström.”Mina drömmars stad” läste han flera gånger. Han bodde själv i Stockholm en tid i livet.

Han tyckte om att umgås med människor och fick verkligen människor i alla åldrar att känna sig viktiga och betydelsefulla. Han var ung i själen och hade ett stort barnasinne.

Hans tro satt inte i kyrkans väggar utan ute bland folk och i naturen. Han lovsjöng lika gärna Gud runt en lägereld vid en sjö som i kyrkan med kören ”Sångarglädje

Han var spontan och tog med sina nära vänner på diverse utflykter.

Han var en gourmet och älskade god mat.Han hade en stor förkärlek för teckniska apparater, gärna med en motor i. Det var allt från motorbåt till små Märklintåg.

Han var oerhört duktig på att inspirera barn och ungdomar så de tog vara på sin potential.

Han tyckte om att stå i centrum och få igång folk: allsångsledare, ungdomsledare, scoutledare, reseledare… Jaje var en ledare.

När han ville ha lugn och ro, åkte han ut till stugan vid Fengen, satte sig på kökssoffan med sin kära Lilian som betydde mycket för honom och de lyssnade på fåglarna och tittade ut över sjön. Han och Lilian reste runt i USA en månad och var bland annat i Hawaii. Att ha någon att älska och dela resandet med betydde mycket för Jajje.

De senaste 20-tal åren har han haft sin anställning på Karlsson Buss i Vaggeryd som chaufför och reseledare. Han berättade ofta om när han körde skolbusen och skolbarnen kramade honom när de gick ombord. Han tyckte så mycket om dem. De kunde ringa och säga: ”Jag är lite sen Jajje” kan du vänta med bussen tills jag kommer?” Då gjorde han det.

Eller kunde de komma och säga ” Jag är så hungrig men jag har inga pengar, kan jag få låna en tjuga av dig Jajje. Givetvis fick de det.

Närmast sörjande är makan Lilian, barnen Micce, Gunilla och Mia Maria med familjer.