Förra året totalförstördes Margot och AlpoVuotis hus när det brann ned till grunden efter att blixten slog ner. Nu, knappt ett år senare, har familjen flyttat tillbaka till sitt nygamla hem.

Det har varit ett mycket tufft år för familjen Vuoti. Det syns inte utanpå paret, när Värnamo Nu möter dem i hallen till det helt nybyggda huset. Ett hus som fortfarande luktar nysågat trä, målarfärg och är helt befriat från den doft som varje inbott hem normalt sett har.

Det var ett dundrande åskoväder som drog in över bygden på midsommaraftonen för snart exakt ett år sedan. Ett oväder som förändrade allt. På bara några få timmar försvann minnen och allt de ägde. Kvar blev en hemlös familj med sår i själen.

Ett kraftigt åskoväder

Det var runt tretiden på eftermiddagen som det small till kring huset i Nederby. Margot och Alpo Vuoti var hos goda vänner i Tingsryd för att fira midsommarafton. Kvar hemma var yngsta sonen, Michael som då var 18 år, med sin flickvän och ett par kompisar. Den äldsta sonen Jimmy hade åkt till Uppsala för att fira helgen med sin flickvän.

– Micke ringde vid runt tretiden och sa att strömmen hade gått efter en kraftig smäll, berättar Margot.

En god vän till familjen hjälpte ungdomarna att byta proppar och man fick igång strömmen igen. Därmed kunde man också lugna Margot och Alpo per telefon att huset fungerade igen.

Blixten slog ned

Tio minuter senare var huset övertänt. Det hade börjat ryka strax därpå vid en ventil i tvättstugan där också bastuaggregatet fanns. Blixten hade slagit ned i närheten och sen följt en luftburen elledning vidare in i huset och fram till bastun. Ungdomarna blev skräckslagna.

Chockades

Nytt samtal kom nu till föräldrarna. Det från en panikslagen kompis till Micke som berättade att huset var övertänt. Margot och Alpo blev ordentligt chockade i det läget men försäkrade sig om att ungdomarna larmat räddningstjänsten och framför allt om att de var oskadda.

– Jag orkar bara inte tänka tanken på om någon av dem skadats, säger Margot med darrande röst och tårar i ögonen. Känslan kring den hemska dagen när allt försvann finns påtagligt nära.

Räddningstjänsten försökte rädda huset

Räddningstjänsten kom på plats och började bekämpa branden. Margot och Alpo var snart på väg de 12 milen hem med tusen kaotiska tankar mellan sig i bilen. Goda vänner hade då anlänt till Tallgläntan i Nederby för att trösta och lugna ungdomarna, samtidigt som brandmännen försökte rädda delar av familjens tillhörigheter.

Bara ett skelett kvar

När paret Vuoti anlände till Värnamo några timmar senare klarade Margot inte att följa med ut till brandplatsen. Hon hade redan fått sig veta att huset skulle vara utbränt. Alpo tog med sig en vän ut för att följa räddningsinsatserna för det som varit deras hem i nästan tjugo år.

– Det var bara ett skelett kvar av huset, säger Alpo. Och det som en gång var ett golv från källaren till övre våningen fanns inte. Man kunde se himlen därnere ifrån.

För Margot som satt i stan följde den svåra uppgiften att ringa äldsta sonen i Uppsala.

– Det var så svårt, jag visste bara inte hur jag skulle framför det hemska, säger Margot, så till slut sa jag som det var, rakt ut. Det finns inget hem längre.

En dopklänning och några bilder

Och det var ingen överdrift. Det enda som blev kvar efter branden är märkligt nog sönernas dopklänning. Visserligen gulnad och rökskadad men ändå ett värdefullt minne för familjen. Och så finns också, av en slump några få återfunna bilder från sönernas barndomstid.

– Det var så märkligt, säger Alpo, när grävskopan skulle köra bort resterna av huset så ramlade det plötsligt ned en plastpåse framför mina fötter. I den låg en liten hög med bilder, några var aningen brännskadade. Framför allt blöta och skrynkliga. Men vi hängde upp dem och la dem i press. Idag utgör de två små albumen något man vårdar ömt.

En kaotisk tid

Huset fick så stora skador vid branden att det inte ens gick att rädda källaren. Nu följde en kaotisk tid för familjen. De första tre dagarna efter branden hystes man in i en trea hos goda vännerna, Liane och Ralf Thomas i Värnamo. Och alla som kände familjen ville stötta och ställa upp för dem.

– Mina jobbarkompisar på 3M (Peltor) gjorde en insamling och överraskade oss med 3000 kronor som blev ett välbehövligt bidrag just då. Michael hade ju inga kläder alls, eftersom han störtat ut ur huset. Vi andra, som varit på resande fot, hade i alla fall lite i våra väskor, berättar Margot.

Bodde i husvagn en tid

Efter de första tre dagarna hos vännerna bosatte sig familjen Vuoti i nio veckor i sin husvagn vid Prostsjöns Camping. Det var svårt för alla i familjen men yngsta Michael vantrivdes ordentligt.

– Vi älskar camping men med tvång är det svårt, säger Margot och Alpo samstämmigt.

Men de hade massor av stöd hela tiden. Och när augusti kom fick de tillgång till en fyrarumslägenhet på Vråen som de sen bott i fram tills nu.

Hyllar sitt försäkringsbolag

Framför allt hyllar de Länsförsäkringar som hjälpte till med allt de behövde. Redan ett par veckor efter branden dök arkitekten Thomas Wermö upp för att titta på möjligheten att bygga upp ett nytt hus. Ett med ny källare eftersom den gamla inte dög som grund längre.

– Och jag kunde knappt tänka på vad som behövdes för det nya huset, säger Margot, vi har aldrig byggt hus tidigare.

Och så det tunga arbetet med att inventera allt de ägt.

– Vi fick sätta oss ned och gå genom i huvudet rum för rum och skriva listor på ägodelar vi haft i tjugofem år.

Byggt ett unikt hus

Det nya huset blev ett lösvirkeshus. Det är ganska likt det gamla med några få undantag och att byggnormerna har förändrats sedan det förra byggdes.

– Huset är unikt eftersom ingen annan har ett likadant, berättar paret och sveper runt med blicken i det nya ljusa vardagsrummet.

Och trots svårigheterna med att sätta sig in i allt som hade med nybyggnationen att göra så fanns det ändå en del önskemål som genomdrevs i takt med planerna av husbygget.

– Vi ville dels ha en lokal förankring när det gällde leverantörer. Så Franssons Bygg blev huvudentreprenör sen fick han välja underleverantörer, berättar Alpo.

Hemma igen

I fredags flyttade familjen hem igen. Det är inte ens ett år efter den våldsamma branden. Huset började byggas i januari. Även om de inte känner sig riktigt hemma ännu så är de säkra på att de kommer att trivas med sitt nya hem. I det nya huset finns också allt de behöver för att känna sig rimligt trygga. Alla ingående elledningar är nedgrävda och man har monterat in rökdetektorer.

Midsommarafton – en markering

Om några veckor är det midsommarafton igen. Då ska man markera ett avsked av det gamla, och välkomna det nya livet. Familjen kommer att samla alla de som fanns runt dem den där hemska midsommarhelgen för ett år sedan.

Det blir samma gäng ungdomar då som nu, som kommer att fira tillsammans med vännerna som tog så väl hand om dem alla när det var som svårast.

– Det blir midsommarfest för alla oss som var med. Det blir ett avstamp för att gå vidare med nya huset och allt, säger både Margot och Alpo med glädje i rösten.

Och deras röster andas en sorts förvissning. Den om att, trots de gjort smärtsamma förluster så var det ändå världsliga ting som gick förlorade i branden. De har i alla fall familjen och vännerna med sig och faktiskt ett nytt hus som de uppskattar väldigt mycket.

Fotot på det nedbrända huset: Alpo Vuoti

Skrivet av Susanne Prien