Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på galler.

Asterix och Obelix samt några andra galler

Asterix och Obelix samt några andra galler, en natur- och
kulturkrönika i 6 bilder från växterna och insekternas märkliga värld
med en hälsning från det romerska imperiets tid, SPQR, ”Senatus Populusque
Romanus” vilket betyder ”Senaten och det romerska folket”.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd den 1 juli 2012.

Bilderna är klickbara.

Det är definitivt skillnad på galler och galler, världens mest kända
galler är väl bildens Asterix och Obelix med sin lilla hund Idefix och
som barn läste jag med stort intresse om deras äventyr för cirka
tvåtusen år sedan mot romare, britter och egyptier med flera.

Asterix och Obelix är en fransk tecknad serie, ursprungligen
författad av René Goscinny och efter dennes död av seriens tecknare
Albert Uderzo. Sedan starten år 1959 i serietidningen Pilote har ett
trettiotal historier utkommit i albumform.

De komiska äventyren byggs upp kring den lille klipske Asterix, den
urstarke följeslagaren Obelix och de övriga invånarna i en liten
okuvlig gallisk by cirka 50 före Kristus, vilka hjälpta av en stärkande
trolldryck kämpar mot Caesars romerska legioner.

Serien är full av ordlekar och historiska anspelningar och den
skämtar friskt med nutida samhällsföreteelser. I Frankrike ledde
seriens enorma popularitet till att nationens första satellit, år 1965
fick namnet Astérix. Också i övriga världen har Asterix blivit en stor
framgång, delvis med hjälp av de tecknade långfilmer som
producerats.

Gallien, det område där dessa fantastiska tecknade äventyr utspelar
sig, är det område som i antik romersk tid var bebott av kelter, eller
om ni så vill galler. Romarna skilde däremot på ”Gallia Cisalpina”,
Gallien söder om Alperna, och ”Gallia Transalpina”, Gallien norr
och väster om Alperna.

Gallien söder om Alperna invaderades av keltiska stammar under
400-talet före Kristus och erövrades av Rom 284–222 före Kristus.
Området som i huvudsak var Poslätten, blev romersk provins
nummer 81 och medborgarland år 49 före Kristus.

Gallien norr och väster om Alperna, framför allt nuvarande
Frankrike och Belgien, erövrades av romarna på 120-talet före
Kristus och av Caesar 58–51 före Kristus. Här hittar vi Asterix och
Obelix och alla övriga tappra galler.

Alla bilder på nätet med de tappra gallerna Asterix och Obelix är
dock strängt copyrightskyddade så tack för lånet till Johann H.
Addicks, för denna fria bild från Wikimedia, målad på en husfasad i
Hagen, Westfalen.

Som sagt, det är verkligen skillnad på galler och galler, detta är
bladskaftsgaller på en liten aspplanta vid Jutabygget som förorsakats
av en liten gallmygga som på latin heter ”Contarinia petioli”, svenskt
namn saknas.

Det finns en eller flera larvkammare i varje gallbildning och inuti
dessa finns en rödgul liten larv som är fullväxt under högsommaren.
Denna äter sig då ut ur gallen och faller till marken där den
förpuppar sig och övervintrar för att kläckas som en ny mygga
följande vår. På minst tre av gallerna kan man tydligt se att larven,
larverna lämnat ”bona” och på en av gallerna har någon
”utomstående” varit och gnagt.

Aspen sprider sig vegetativt med rotskott och en aspindivid kan bli
mer än 1000 år gammal även om en enskild aspstam sällan blir mer
än 100 år. Den kan bli upp till 25 meter hög och aspen är känd redan
under medeltiden.

Bildens almpungsgaller orsakas av angrepp av almbladlusen
”Tetraneura ulmi”. Då bildas dessa iögonenfallande gallbildningar
på almens blad. Inuti gallen utvecklas nya svarta almbladlöss som
när gallen mognat kan krypa ut på undersidan av gallen och flyga ut
till vinbärs- och krusbärsbuskens rötter.

Almbladlusen gör sällan någon större skada varken på almen eller på
vinbärens eller krusbärens rötter.

Lusens ägg övervintrar på almen och på våren när de har kläckt
orsakar de sedan de här bulorna samt att blad krullar ihop sig och vid
midsommartid flyger lössen, som sagt, över till rötter av vinbär och
krusbär.

Med gallbildningar menas abnorma tillväxtförändringar hos växter,
förorsakade av parasitiska organismer som kan utgöras av till
exempel bakterier, svampar, kvalster eller som här av
insekter.

Gallbildningarnas utseende varierar mycket, de kan vara stora och
markanta som sömntornar på rosor och galläpplen på ekblad men de
kan också bestå i mer obetydliga tillväxtförändringar, som till
exempel inrullade av bladkanter.

Almar kan bli cirka 500 år gamla och bli upp till 30 meter höga med
en stamomkrets på sex meter men de angrips ofta av almsjukan
vilket ofta dödar träden innan de når hög ålder.

Bilden visar ytterligare en almpungsgall orsakad av bladlusen
”Tetraneura ulmi”.

Ytterligare ett exempel på gallbildning, denna gång från bokens blad.
Bilden är tagen i nationalparken Dalby Söderskog i Skåne.  Dessa
galler kallas för bokpungar och orsakas av bokgallmyggan ”Mikiola
fagi”.

Boken kan bli upp till 400 år gammal och de högsta kända träden i
Sverige fanns på Maltesholms gods i Skåne och var upp till 44 meter
höga.

Den grövsta stammen som uppmätts hade en bok i Hagelsrum,
Målilla i Småland, vars omkrets var 8,10 meter i brösthöjd.

Det är alltså bokgallmygga, ”Mikiola fagi” som är konstruktör till
dessa märkliga galler. Denna bokgallmygga är för övrigt en tvåvinge
i familjen gallmyggor och deras larver lever alltså i dessa galler på
bokens blad.

Mygghonan lägger sina 200-300 ägg på våren i bokens bladknoppar
och boken bildar sedan denna äggformade gall runt larven. Först är
gallerna gröna men blir sedan gula med en rödaktig solbelyst sida.

Larven övervintrar alltså i sin gall och förpuppas sedan på våren och
efter 2-3 veckor kläcks puppan. Den vuxna myggan är bara mellan
3-4 millimeter lång.