Vår natur och kulturkrönikör Dan Damberg har besökt Skillingaryds skjutfält.
Bärblomning och tallmoar
Bärblomning och tallmoar, en natur- och kulturkrönika i 10 bilder från
Skillingaryds skjutfält försommaren 2015. Bilderna är klickbara.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd en vecka in i juni månad
anno 2015.
En gammal telefonstolpe efter vägen, tänk vad många ”hemliga
samtal” som passerat här under militära övningar!
Luftlandsättning norrifrån över Smålands hav, fördröjningsstrid,
framryckning och seger över den lede fi. Detta brukade ta mellan en
och två veckor under en KFÖ på åttiotalet.
Så många som 350 000 telestolpar i Sverige, varav 120 000 i Syd- och
Västsverige, måste förmodligen bytas ut snarast för att de ruttnar i
förtid.
Numera högtemperaturtorkas stolparna vilket innebär att de nybarkade
furor som ska bli tele eller elstolpar snabbtorkas i stora ugnar som
håller upp mot 120 grader Celsius.
Den traditionella metoden var att stolparna fick ligga och naturtorka
under nästan ett års tid innan de impregnerades och då ska stolparna
hålla i 50-70 år innan de måste bytas ut.
Enligt expertisen så suger inte de högtemperaturtorkade stolparna åt
sig impregneringsmedlet på rätt sätt och efter bara några år ruttnar
stolparna inifrån.
Det finns dock ett enormt miljöproblem med gammal slipers och
gamla telefonstolpar då dessa nästan alltid är impregnerade med
kreosot eller CCA, det vill säga, krom, koppar och arsenik.
Kreosot är för övrigt en blandning av många olika ämnen och erhålls
oftast genom torrdestillation av stenkol och det har används sedan
1800-talet för att impregnera trä.
Kreosot är klassificerat som cancerframkallande och innehåller flera
substanser med hälsofarliga egenskaper.
Antracen, fluorenten, pyren och fenantren som finns i kreosot har så
kallade PBT-egenskaper, de är långlivade, persistenta, och kan lagras i
levande vävnad, bioackumuleras, och är giftiga, toxiska.
Det finns även en buske som i USA kallas för kreosotbuske, creosote
bush, greasewood eller stinkweed, ”Larrea mexicana”, och som
förekommer i ökenlandskapen i södra delarna av USA och Mexiko
samt i flera andra spansktalande länder i Central- och Sydamerika.
Arten har en lång rad användningsområden, mot allt från bakterier och
virus till artrit, tandvärk och sterilitet.
Det är främst bladen som används men även blommorna, kvistarna
och roten har använts i olika former.
Det te som fås genom att koka växtens blad och kvistar kallas
chaparral-te och Pimaindianerna i Arizona har använt chaparral-te vid
behandling av diabetes och gjort våtomslag för behandling av sår.
Tedrycken har även använts i antiemetiskt syfte, det vill säga, ett
läkemedel som förhindrar illamående och kräkning.
Coahuilaindianerna och mexikanska indianer har länge även använt
chaparral-te mot gallstenar men också mot en mängd respiratoriska
sjukdomar som astma, bronkit och tuberkulos.
Ängsfryle, ”Luzula multiflora”, är en art man ofta möter utmed de
små vägarna på gränsen till den öppna och ljusa tallmon på
Skillingaryds skjutfält.
Släktet ”Luzula”, på svenska frylen, är ett- till fleråriga, gräslika örter
där bladen är smalt lansettlika, platta eller rännformiga, vanligen med
långa mjuka hår i kanten, precis som på bilden.
Släktnamnet ”Luzula” kommer av latinets ”lucere” för ”lysa” och har
oklar syftning, möjligen anspelande på glansen på kalkbladen hos
vissa frylearter.
Ingenting i naturen får ligga oanvänt, allt återvinns, här har ett antal
klibbtickor i ”uppgift” att omvandla den döda björkens cellulosa till
näring för sin egen arts fortlevnad. Allt återgår in i de gamla
kretsloppen.
På lingonröda tuvor och på villande mo, där furuskogen susar kan man
känna lugn och ro, här sjunger dubbeltrasten och nattskärran och här
finner tjädern sitt bo.
Lingonen blommade rikligt på tallmoarna en vecka in i juni och det
ska bli intressant att se hur bärsäsongen blir i augusti och september.
Lingon är en populär frukt i nordliga Europa, särskilt i Skandinavien,
där alla får plocka dem i skogen, tack vare allemansrätten som, vi för
övrigt, ska vara mycket rädda om genom att visa hänsyn och ansvar i
skog och mark.
Lingon innehåller organiska syror, vitaminerna A, C, B1, B2, B3, och
grundämnena kalium, kalcium, magnesium, och fosfor.
Även blåbären blommade rikligt i början av juni och idag cirka två
månader senare vet vi att det har blivit ett bra blåbärsår.
Blåbär är en viktig växt för andra arters överlevnad, alltså en så kallad
nyckelart, där riset betas av bland annat rådjur och älg, medan bären
äts av en mängd olika fågelarter och björn.
Tjäderkycklingar kan också hitta fjärilslarver på grenarna, vilket är en
mycket näringsrik föda.
Blommornas nektar utnyttjas av humlor och fjärilar, med andra ord,
blåbär har en stor betydelse för den biologiska mångfalden i skogen.
Blåbär är en av de vanligaste växterna i Sverige och beräknas täcka
omkring 17 % landets yta.
Mycket sällsynt förekommer en hybrid med lingon, denna kallas
blingon, även kallad blågon.
Hybriden har vintergröna blad och violetta bär och vid ett tillfälle har
jag sett denna hybrid, då i naturreservatet Bjurkärr som är en udde
med gammal bokskog i sjön Åsnen i Kronobergs län.
Det är som sagt mycket promenadvänliga vägar på Skillingaryds
skjutfält men det är mycket noga att man kontrollerar så det inte är
avlyst på grund av skjutning.
Ring 0370-714 11 som är en automatisk telefonsvarare som orienterar
om skjutning eller sök på nätet på Skillingaryds skjutfält, se adress
nedan.
Avslutningsbilden för denna gång i min 701:a krönika blir en
solnedgång mot höjderna i väster strax söder om Skillingaryd.
På återseende!
WordPress
Facebook
Google+
