Måndagen den 25 november är lika med den internationella dagen mot våld mot kvinnor.

Carina Hägg, Socialdemokratisk riksdagsledamot från Värnamo har lagom till den här dagen skrivit ett debattinlägg.
Utsatta kvinnor offer för hjärtlös bostadspolitik

Den 25 november är det FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor. Det är en dag med stark symbolisk betydelse som kommer att uppmärksammas med manifestationer världen över.

Våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem som berör alla. Mest omfattande är det våld som män utövar mot en kvinnlig partner. I Sverige uppger varje år 2-3 procent av befolkningen att de har blivit misshandlade. Förra året anmäldes nästan 30 000 fall av misshandelsbrott mot kvinnor. Majoriteten av dessa fall skedde i hemmet, i nära relationer. Varje år dödas i snitt 17 kvinnor i Sverige av en man. Våld och hot fortsätter att vara en del av kvinnor och barns vardag, varje dag.

De senaste tio åren har väldigt lite hänt. Mäns våld mot kvinnor är lika omfattande. Lika många kvinnor dör. Våldtas. Trakasseras sexuellt. Även sjukvården uppger att man har oförändrade siffror för hur många misshandlade som söker vård. Trots att regeringen sedan 2007 sjösatt flera handlingsplaner visar utredningar från Brottsförebyggande rådet att det är osäkert om de gett någon effekt.

Klart är att det skulle behövas en bättre samordning. Välriktade initiativ förlorar i värde när andra omständigheter inverkar negativt. Kvinnojourer landet över förenas i ett kollektivt nödrop över den hjärtlösa bostadspolitik som Jönköpingsbon Stefan Attefall (KD) verkställer i regeringens namn. Marknadskrafterna har tagit över i så hög utsträckning att frizonen för utsatta människor försvunnit. Våldutsatta kvinnor och barn har inte längre någonstans att ta vägen. Bristen på billiga hyresrätter, kommunala bostadsförmedlingar och allmännytta gör att kvinnojourerna tvingas avvisa fler och fler kvinnor och barn som söker akut skydd eftersom det blir allt svårare för de som bor på jouren att hitta en egen bostad att flytta till. Orsaken är ett hårdnande samhälle och ett försvagat socialt skyddsnät.  

Kvinnojourerna tvingades neka 65 procent av förfrågningarna 2012. Det var 10 procent mer än året innan. Och trenden ser förskräckligt nog ut att fortsätta. En omfattande undersökning med svar från 172 kommuner – gjord i juni i år och ännu inte publicerad – tillsammans med uppgifter från drygt 50 av SKR:s kvinnojourer visar på alldeles för låg beredskap i kommunerna när det gäller att ta sitt lagstadgade ansvar och hjälpa dessa kvinnor och barn att få tillgång till en bostad.

Våldutsatta kvinnor, som ofta varit utsatta för ekonomiskt förtryck, har betalningsanmärkningar och är sjukskrivna, blir mindre attraktiva för hyresvärdarna i takt med att bostadsmarknaden blir tuffare. Deras utsatthet måste mötas med förståelse och goda lösningar. Varje kommun måste inrätta en handlingsplan där de tar ett helhetsgrepp när det gäller bostad till våldsutsatta kvinnor och barn. Det behövs olika former av utslussningsboenden, förturslägenheter, hyresgarantier från kommunen, billiga hyresrätter, samarbeten med andra aktörer och fungerande och kända rutiner inom kommunen.
Det kräver i sin tur rätt insatser uppifrån. Regeringen har ett nationellt ansvar för bostadspolitiken och att det byggs fler billiga hyresrätter.

Men det gäller att vara aktiv på fler fronter. Vi behöver arbeta brett för att förebygga våldet i nära relationer. Kopplingen mellan manlighet och våld måste brytas för att bygga en bättre mansnorm och lyfta fram män som bra förebilder. Just därför är det så viktigt att också män engagerar sig i kampen mot våldet.  
Det här berör oss alla och vi måste hjälpas åt tillsammans.  

Carina Hägg, riksdagsledamot (S) för Jönköpings län