Vår naturkrönikör Dan Damberg har varit ute och cyklat.

Cykeltur under en cykeltur i Skillingaryd,
del 2

Cykeltur under en cykeltur i Skillingaryd, del 2, en naturkrönika i
11 bilder om vad man kan få uppleva under en cykeltur bara man är
lite uppmärksam.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i början av juni 2012.

OBS! Bilderna är klickbara.

Ett vackert litet sobersandbi eller gråsandbi, ”Andrena cineraria”,
kryper omkring på en av våra rosa blomkolvar av arten stor ormrot.
Här finner den säkert mycket nektar och pollen att samla till sina larver
samtidigt som den omedvetet hjälper till med pollineringen åt växten.

Sobersandbiet är ett solitärt bi och honan gräver ensam ut ett bo i
marken. På lämpliga platser kan flera honor gräva ut sitt bo nära
varandra och kolonier bestående av upp emot ett hudratal bon kan då
bildas. Boet har ett djup på 10 till 25 centimeter och två till tre
äggceller konstrueras per bo. Efter att honan samlat nektar och pollen
till äggcellerna lägger hon ägg i dem. När äggen kläcks livnär sig
larverna på det av honan upplagda näringsförrådet och efter
förpuppningen och övervintringen inne i boet kommer den
nästföljande generationen fortplantningsdugliga individer fram på
våren.

På ett par kvadratmeter av vår gräsmatta blommar varje år dessa små
vackra blommor av arten vårarv, ”Cerastium semidecandrum”.

Hestras vita tjärblomster är alltid lika roligt att besöka om försomrarna,
egentligen ska de vara rosa eller skära och på bilden ser man båda
färgvarianterna.

Här ser ni en närbild av de vita tjärblomstren och detta är det enda
ställe med denna färgvariant som jag känner till.

Tjärblomster, ”Lychnis viscaria”, är en flerårig ört som kan bli upp till
fem decimeter hög och som ofta växer i tuvor. Stjälken är fåbladig och
har vid basen en rosett av lansettlika mörkgröna blad. Det mest typiska
för tjärblomster är att stjälkarna är klädda med ett mörkt, tjärliknande,
klibbigt ämne under bladfästena.

I vilt tillstånd finns rhododendron i Himalaya, Burma, Kaukasus och
Tibet. De gillar kyla men har svårt att tåla torka. I Sverige finns två
vildväxande arter av rhododendron nämligen lapsk alpros och
skvattram. Dessa växter tillhör familjen ljungväxter, ”Ericaceae”.

Rododendronsläktet är så kallade surjordsväxter, pH-värdet i jorden
bör vara 4,5 och den föredrar att växa i sluttningar med lätt vandrande
skugga.

Aklejan, ”Aquilegia vulgaris” har förmodligen en av vår floras mest
märkliga och komplicerade kronbladskonstruktioner, dessutom finns
den i ett stort antal färgvarianter från vita, rosa till mörkblå, nästan
svarta. En mycket vacker blomma med ett vackert namn.

De svenska namnen Akleja eller Akvileja är försvenskningar av det
vetenskapliga namnet för släktet, ”Aquilegia”. Detta tolkas i sin tur av
vissa källor som en sammandragning av ”aquila legia”, som är latin
och betyder ungefär ”en samling örnar”. Denna tolkning är rimlig
eftersom blommans baksida ser ut som fem fåglar, örnar som sitter i
ring med näbbarna inåt.

På engelska heter den ”Granny’s bonnet” vilket betyder mormors eller
farmors huva, medan den på franska heter ”Gants de Notre Dame”
vilket i sin tur betyder Vår Frus, det vill säga, Jungfru Marias
handskar.

Prickig tigerspinnare eller allmän tigerspinnare, ”Spilosoma
lubricipeda”, är som bilden visar en vit spinnare inom fjärilsfamiljen
björnspinnare och på bilden ser man en hona. Hanen är mindre och
bland annat prickigare. Hanens antenner har dessutom en kamtandning
medan honans antenner har en sågtandning.

Släktnamnet ”Spilosoma” är ett grekiskt lånord bildat av orden
”spile”/”spilos” för ”fläck” och ”soma” för ”kropp” och namnet syftar
på den prickiga eller fläckiga bakkroppen. Artnamnet ”lubricipeda” är
ett sammansatt ord av de latinska orden ”lubricus” för ”smidig” och
”pes” för ”fot”, och syftar på larvens förmåga att krypa snabbt.

Den prickiga tigerspinnaren har en ljus gräddvit mellankropp och en
livligt gul bakkropp som tyvärr inte syns på min bild.

Fåglar och andra rovdjur lämnar oftast tigerspinnaren ifred, eftersom
dess bakkropp innehåller gifter som acetylkolin och olika histaminer.
Blir den anfallen fäller den upp vingarna så att bakkroppen syns,
släpper sig ner till marken och leker död.

På min hand sitter ett allmänt bandfly, ”Noctua pronuba”, som är den
vanligaste arten av de sju arter bandflyn som finns hos oss i Sverige.
Samtliga dessa arter karakteriseras av orangegula bakvingar med ett
mörkare band nära vingarnas ytterkant.

Den vackra rödfibblan, ”Pilosella aurantiaca”, som är en växtart i
familjen korgblommiga växter, blommar just nu som intensivast, läs
slutet av juni.

Våra intensivt blommande stor ormrot lockar mängder med trevliga
och vackra insekter, i detta fall ett honungsbi, ”Apis mellifera”. Dessa
har en rund, luden kropp med mörkbrun färgning och gula
markeringar. Om och när de skulle råka sticka lämnar de ofta sin gadd
med hullingar i offret, därefter dör biet. Honungsbiet är inte aggressivt
och sticker bara när det blir provocerat. Honungsbin bor vanligtvis i
biodlingar, i kolonier eller i ”honungskakor” i håligheter i träd eller i
hus.

Utan dessa pollinerande insekter dör livet på jorden, tänk på detta!

Med risk för att bli misstolkad, som jag blev angående blåbären förra
året, så säger jag det ändå igen, det blir en rik lingonskörd i sensommar
och höst om alla dessa lingonblommor ”går i bär”. Torka, kyla, frost
och för få insekter ändrar naturligtvis på förutsättningarna.

På återseende och tack för alla uppmuntrande ord, dessa värmer ända
in i hjärteroten!!