Kenth Williamsson och Britt-Marie Sellén debatterar.
Öka tillgången till utbildning
Inför valet 2006 lovade moderaterna att inte förändra arbetsrätten. Men det dröjde inte länge förrän en ny anställningsform blev till, ”allmän visstidsanställning” upp till två år. Lagändringen innebar att arbetsgivaren inte behöver motivera varför en tidsbegränsad anställning behövs och den ger inget skydd för missbruk av tillfälliga anställningar genom att stapla olika anställningsformer på varandra.
Bristerna innebär att arbetstagare år ut och år in kan få jobba under tidsbegränsade anställningar.
Denna lagstiftning riskerar att uppmuntra till att bygga på tillfälliga anställningsformer framför att förutse kompetens- och bemanningsbehov. Det innebär att enskilda människor drabbas. Utan bestående anställningstrygghet upplever många människor ökad stress i sin tillvaro.
Möjligheten att finna sig en bostad och ta lån försämras samtidigt som möjligheten till kompetensutvecklingen på jobbet minskar.
Tidsbegränsade anställningar har en funktion på arbetsmarknaden. Företag måste till exempel möta upp- och nedgång i orderingång och tillfälligt öka bemanningen för att genomföra projekt. Men om detta ska fungera så ska inte tidsbegränsade användas för bestående anställningar. Försämringen av anställningstryggheten har gått så långt att Europeiska unionen har påpekat för regeringen att de svenska reglerna inte är acceptabla. De anser att de svenska reglerna bryter mot EU:s minimiregler för visstidsanställningar.
Trots den höga arbetslösheten så hör vi ofta att företagen inte hittar personer till sina tjänster. Kompetensen fattas, säger arbetsgivarna. I en tid med väldigt hög arbetslöshet är det inte rimligt att det ska vara så svårt att tillsätta tjänster pga bristande kompetens. Tillgången till utbildning och utveckling men även matchningen mot jobben måste bli bättre.
Bristen på utbildning, kompetensutveckling och de olika tillfälliga anställningsformerna som kan staplas på varandra gynnar inte vare sig arbetsgivare eller arbetstagare utan riskerar att leda till stagnation. För att motverka detta behövs en politik för ökad anställningstrygghet och bättre tillgång till utbildning!
Kenth Williamsson, Skillingaryd, IF-Metallare
Britt-Marie Sellén Nilsson, Rydaholm, GS-facket,