En värnamobo har satt sina tankar på pränt kring  Sveriges nationaldag. 

Från år till år och under en oförtjänt tysthet passerar den 6 juni, Sveriges nationaldag. Här och där ordnas kanske en liten ceremoni men tradition att fira dagen har aldrig funnits på riktigt.  
Jag tycker att vi alla som bor och verkar i Sverige har flera skäl att fira den 6 juni. Oavsett av etnicitet och ursprung. En dag som ett härligt minne till ett alldeles vackert land.
I början av 90-talet flydde vi krigets fasor. Vårt land splittrades och hemlandet var likt ett helvete. Jugoslavien blev en mor som inte länge älskade sina barn. Förnedrade, plågade och etnisk utrensade hittade vi flyktvägen norrut. I den kalla Norden hittade vi skydd, trygghet, värme och ett nytt liv.
Ur krigets fasor föddes ett nytt hemland Bosnien och Hercegovina. Undan krigets fasor fann vi ett nytt hemland, Sverige. Vårt hem och vår framtid. Våra barn är födda här och troligtvis kommer även deras barn och barnbarn att föddas här. Mina förfäder var inte en del av Sveriges historia men jag och mina barn blir det.
Den 6 juni bör vi fira med all stolthet. Vi får väl hedra Sverige för dess öppenhet, demokrati, fred, frihet, trygghet, jämlikhet, mänsklighet.
Vi får väl åtminstone en dag per år erkänna hur bra hemland vi har. Hur bra barnomsorg och skolan vi har. Hur bra äldreomsorg och vård vi har. Rena gator,  bekväma bostäder, blomstrande alléer, vacker och bevarad natur, fred och frihet.
Tittar vi på omvärlden och all elände med krig, hunger, fattigdom är vi verkligen lyckligt lottade.  
Ha den äran Sverige. Grattis till din dag av all mitt hjärta.
Lev länge ”Du gamla du fria”.

Haris Sibonjic
Värnamo