Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Dule kvarn.

Dule kvarn, Eneveken och Ida Karolina

Dule kvarn, Eneveken och Ida Karolina, en kultur- och naturkrönika i
4 bilder från en tid som flytt in i de historiska dimmorna, på andra
sidan nutiden, därifrån ingen och inget återvänder.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i början av november 2011,
hösten som var som en förlängd sensommar.

Så här vackert är det vid resterna av Dule kvarn mellan Skillingaryd
och Vaggeryd. Den lilla dammen och det lilla pittoreska vattenfallet i
Dule bäck är i princip allt som finns kvar och som minner om det som
fordom var ett stort industriellt centrum med bland annat Götaströms
bruk. Här fanns även under en tid ett stickspår från Halmstad-Nässjö
järnväg allt för att kunna forsla ut produkter från bruket.

Ett stort tack till alla flitigt arbetande hembygdshistoriker som bland
mycket annat markerar historiska platser med dessa små informativa
skyltar. Dessa bevarar och medvetandegör vår historia och stämmer till
eftertanke såväl bakåt som framåt i tiden.

Människor och samhällen som inte är medvetna om och reflekterar
över sin historia har svårare att hitta en god och lagom samt hållbar
väg in i framtiden, det är i alla fall min fasta övertygelse. Varför göra
om tidigare generationers misstag?

Nu för tiden häckar sångsvanen i dammen, gråhägern fiskar här och
den lilla strömstaren lägger sina ägg inte långt från vattenfallet. I ängen
i bakgrunden växer backsippan och på klibbalarnas stammar frodas
altickan.

Året 1895, är för övrigt året då bröderna Lumière anordnar den första
allmänna visningen av rörliga bilder, Wilhelm Röntgen upptäcker
röntgenstrålningen och Buster Keaton samt Rudolph Valentino föds.
Detta är också året då Louis Pasteur, fransk kemist och biolog dör
vilket också Sophie Adlersparre, svensk friherrinna och pionjär inom
den svenska kvinnorörelsen gör.

Den lilla bron över Dulebäckens vattenfall vid Dule kvarn är en plats
att stanna upp vid och bara vara, i bakgrunden skriker en spillkråka i
väster och det forsande vattnet stämmer in.

För den som liksom jag inte vet något om Ida Karolina är den lilla
skylten ändå historiskt guld värd, jag försöker tänka mig denna kvinna
som en stark men ändå uppgiven Ida Karolina som lever under små
förhållanden men med hopp om att livet ska kunna erbjuda mer i en
annan del av världen. Hon levde i ett annat Sverige, ett orättvisare
Sverige, ett Sverige som hon, enligt skylten, var beredd att ge upp året
1889.

Mina tankar svindlar, kanske hade jag gjort detsamma om jag varit i
hennes position, hon var inte ensam att ge upp Sverige och måtte vi
aldrig hamna där igen.

Året 1889; metersystemet blev det enda lagliga måttsystemet i landet,
Eiffeltornet i Paris invigdes som entré till världsutställningen, på franska
Exposition Universelle, som anordnades för att fira hundraårsjubileet
av franska revolutionen, North Dakota, South Dakota, Montana och
Washington blir nya medlemmar i den amerikanska unionen som
sedan kom att bestå av 42 delstater. Den kristna sångerskan Lapp-Lisa,
Anna-Lisa Öst och skådespelaren John Botvid föds medan Elvira
Madigan och hennes kavaljer, löjtnanten Sixten Sparre, dör.

Tänk vad små skyltar och ett stopp i naturen och kulturen kan ge en
solig höstdag nådens år 2011.