Vår naturkrönikör Dan Damberg konstaterar att vägen till våren aldrig är rak.

Femton centimeter nysnö, det var väl onödigt

Femton centimeter nysnö, det var väl onödigt, en naturkrönika i 20
bilder från vårens första månad mars, och om tiden när man förväntar
sig något helt annat än mera snö.
Text och foto, Dan Damberg, Skillingaryd, den 20 mars 2011.

Ett plötsligt bakslag, vintern är tillbaka med femton centimeter nysnö,
och det känns onödigt och smått ledsamt vilket även denna
gräsandsdrake tycks hålla med om.

Visserligen skiner solen från en klarblå himmel men det är kallt och
våren känns för en stund riktigt långt borta. Gräsänderna är verkligen
ståtligt vackra i sina häckningsdräkter och säg den hona som kan säga
nej till denne hane.

På grund av att gräsänderna är så vanliga glömmer man ibland bort hur
vackra de är så här på våren och sålunda ”ser man dem inte”, tyvärr.

Låt mig få visa Er en liten bildserie om 6 bilder på en vacker liten
stjärtmes som verkligen får slita för brödfödan och samtidigt måste
vara en mästerlig akrobat.

Vänta ett ögonblick innan Ni kritiserar bilden, för det är verkligen en
dålig och till synes intetsägande bild, men hör historien om bilden
först, för den hör till och kan inte tas bort från bilden.

Långt borta i söder kommer plötsligt denna kråka inflygande från
motorvägen med något i klorna och jag undrar naturligtvis vad det är
som den har i klorna. Den sätter sig på ljusarmaturen och jag ser då i
stor förstoring att den tagit en mindre fågel. Bytet sprattlar och kråkan
nyper då till med sin kraftfulla näbb, allt blir stilla, ganska omedelbart
börjar fjädrar att flyga för vinden. Måltiden har börjat.

Aldrig, vad jag kan minnas, har jag sett en kråka jaga småfåglar på
detta sätt och jag konstaterar att naturen återigen visat mig något nytt.
Vad det var för en fågel som kråkan tog vet jag inte, kunde jag inte se,
men kanske var det en pilfink från planteringarna mellan körbanorna.
Har kråkorna måhända gått i lära hos områdets korpar?

Äntligen fylls luften av tranornas rop och jag blir glad. Mot en klarblå
himmel i ett starkt solljus kommer fåglarna in från söder och hittar en
termikbubbla över området som de utnyttjar till att sakta stiga till allt
högre höjder för att så småningom kunna ”åka nedförsbacke” i ett antal
kilometer eller kanske till och med mil. Hursomhelst blir det en stunds
härlig underhållning med ståtligt trumpetande och våren känns, trots de
femton centimetrarna nysnö, påtaglig och saluterad av tranornas
”trumpeter”.

Skrivet av Dan Damberg