Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på champinjoner.

Feta gräsmattor och vita champinjoner

Feta gräsmattor och vita champinjoner, en naturkrönika i 4 bilder om
mycket eftertraktade matsvampar men med en risk för dödlig
förväxlingssvamp.

Text och foto, Dan Damberg, Skillingaryd i augustis sista dagar 2011.

På gräsmattan utanför gamla Swedform, eller mitt emot
fjärrvärmeverket om Ni så vill, i Skillingaryd växte dessa vackra
snöbollschampinjoner, ”Agaricus arvensis”, som är en svampart i
familjen ”Agaricaceae” och som räknas till en av de läckraste
champinjonerna. Arten har i flertalet svampböcker statusen som
trestjärnig matsvamp och beskrivs att ha en frisk nötsmak.
Snöbollschampinjoner växer i feta gräsmattor och i hagmarker eller
under granar från sommaren till hösten.

Små snöbollschampinjoner kan vara förvillande lika den dödligt giftiga
vita flugsvampen, ”Amanita virosa”, men när champinjonerna blir
större, blir skillnaderna tydligare, se nedan. Den vita flugsvampen
föredrar dessutom fuktigare skogsmark med exempelvis blåbärsris.

Snöbollschampinjonen växer som sagt på öppna gräsmarker och där
även ibland i ringar. Hatten är nästan klotrund hos unga fruktkroppar
men breder sedan ut sig. Den är vit, men när man tar i den får den
snabbt gula fläckar samt luktar behagligt. Champinjoner är nedbrytare
i marken och bildar inte mykorrhiza.

Snöbollschampinjon smakar och doftar svagt av mandel och passar till
all sorts matlagning. Champinjoner hör för övrigt till kryddsvamparna,
det vill säga de svampar med lite kraftigare och kryddigare smak. De
passar därför utmärkt att blanda med mildare svampar, såsom en del
soppar och kremlor.

Snöbollschampinjonen hör till den grupp champinjoner som gulnar i
köttet vid beröring, dessa kan tyvärr innehålla höga halter av
tungmetallen kadmium som är ett metalliskt grundämne. Det är mjukt
och silvervitt och mycket giftigt. Kadmium är sällsynt och ungefär lika
vanligt i jordskorpan som silver. Man får i sig kadmium via maten,
men det är ett ämne som inte används av kroppen. I små mängder är
det ofarligt, men får man i sig för mycket samlas det i vissa organ. Det
beror på att metallen lämnar kroppen med urinen väldigt långsamt och
bland annat kan lever och njure skadas. Kadmium finns i vissa malmer
där andra metaller förekommer, ofta tillsammans med zink, koppar och
bly. Kadmium används i till exempel nickelkadmiumbatterier och i
vissa målarfärger.

Bestämningstips för snöbollschampinjon, ”Agaricus arvensis”;

Hatten är som ung halvklotformad, sedan utbredd, gräddvit, vid
beröring gulfläckig.

Skivorna är som unga gråvita, sedan grårosa och med åldern
svartbruna, precis som på min bild.

Foten är vit, med en hängande ring.

Ringens undersida spricker upp likt en stjärna eller ett kugghjul.

Champinjoner har ALDRIG helvita skivor.

Förväxlingssvampar;

Knölchampinjon, ”Agaricus silvicola”, har en uppsvälld fotbas, också
matsvamp.

Vit kungschampinjon, ”Agaricus augustus”, har en ring med flockig
undersida, också matsvamp.

Giftchampinjon, ”Agaricus xanthoderma” eller som den hette förr
Karbolchampinjon, gulnar kraftigt och direkt vid skrapning, doftar
dessutom obehagligt samt är svagt giftig, ej matsvamp.

Samt själva döden i vitögat;

Vit flugsvamp, ”Amanita virosa”, är dödligt giftig och varje
svampplockare bör känna till denna svamp. I tron att ha plockat
champinjoner så sker varje år förgiftningar av denna art.

Lär Er avslutningsvis följande två regler:

Champinjoner har ALDRIG helvita skivor!

Champinjoner står ALDRIG i en strumpa eller slida!

Skrivet av Dan Damberg