Två Socialdemokrater diskuterar omsorgsförvaltningen.

Att ha en bra attityd, visa innerlig respekt och ha en god tolerans mot människor som är i behov av hjälp i Värnamo kommun är för oss som politiker en självklarhet. Men är det så självklart för alla?

Gång på gång får vi läsa om rapporter från konsulter och tillsynsmyndigheter som pekar på brister inom omsorgen. Något är fel. Man åtgärdar felen, men först successivt efter att de uppmärksammats av andra. Är det verkligen korrekt? Borde man inte ha den ambitionen att det inte skall vara några som helst brister i organisationen?

Tillsyn är bra! Men omsorgsförvaltningens agerande ger en känsla som om man bara åtgärdar problemen på grund av påpekanden från andra myndigheter – inte för att omsorgsförvaltningen själv tycker att något inte stämmer.

Tänk om tillsynen inte blivit av – då hade inte heller påpekandena uppmärksammats, och då hade man låtit dessa stå bi.

På senaste tiden har faktiskt frågetecknen hopat sig hur omsorgsförvaltningen mår?
Inom omsorgsverksamheten pratas det mycket om respekt för den enskildes önskan. Detta värdeord syns ganska blekt när den lokala ortstidningen vittnar om att omsorgsförvaltningen tillsammans med de övriga tpöv kommunerna i länet ifrågasätter bemanningen nattetid på särskilda boenden.

Det går att konstatera att det blir kostsamt, men varför måste man i diskussionen försöka få den som är i behov av hjälpen att känna sig skyldig till kostnaden? Är det att ha en bra attityd till sitt arbete? Är det att visa respekt för den enskilde?

Frågorna är många, och omsorgsförvaltningen har ett gediget arbete framför sig. Ett arbete som bör präglas av mindre åtgärdsprogram och mer av praktiskt genomförande handlingar. Som det ser ut idag verkar omsorgsförvaltningen själv vara i behov av vård.

Mikael Andersson (S)
Bo Svedberg (S)