Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Kransastugan.

I en solig, varm och sandig vägskärning
alldeles söder om Kransastugan

I en solig, varm och sandig vägskärning alldeles söder om
Kransastugan, en naturkrönika i 6 bilder om flitiga sandbin och lös
sand en solig men kylig vårdag i mitten av april.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i mitten av april 2012.

”340 Grindstugan Kransastugan Magnus Krantz”, så står det på den
lilla skylten strax nordost om Frälsningsarmens Ungdomsgård i
Fåglabäck, Skillingaryd. I den sandiga vägskärning som finns bara tio
meter söder om skylten, ut mot vägen, svärmade hundratals bin i den
solbelysta och varma sanden.

Naturligtvis var jag tvungen att undersöka vad detta kunde vara och
kunde ganska omedelbart konstatera att det var svarta, grå och vita
sandbin i släktet ”Andrena”, men vilken art det visste jag inte då.

När solen och värmen hettar upp marken är insektslivet intensivt, då
jobbar de som bäst men när moln och skugga infinner sig är de som
uppslukade av jorden. Det stämmer både bildligt och bokstavligt i
vissa fall.

De svarta, grå och vita sandbina visade sig vara av arten sälgsandbi, på
latin ”Andrena vaga”. Dessa latinska namn har vi vår egen Carl von
Linné att tacka för och utan dessa hade de folkliga namnen på arterna
varit olika i snart sagt varje socken, land och världsdel vilket hade lett
till ett rent artkaos. Nu är det som väl är så att en ”Andrena vaga” är en
”Andrena vaga” är en ”Andrena vaga” är en…

Finns det underarter, raser eller varieteter lägger man dessutom till ett
tredje latinskt namn så är även det problemet löst.

Bilden visar för övrigt bakdelen på ett sälgsandbi på väg ner i sin
bokammare.

Sälgsandbi, ”Andrena vaga”, är en stor och vårflygande art av sandbi.
Den flyger tidigt på våren, redan i april-maj, och är oligolektisk på
släktet ”Salix” såsom sälg och vide.

Inom släktet sandbin är det för övrigt många arter som är knutna till
vissa specifika växtslag. Med det menas att pollen enbart samlas in
från några få växtslag. Ordet oligolektisk betyder sålunda att man
samlar pollen endast från en eller ett smärre antal närbesläktade
växtarter.

Husbehovstäkter av sand, jord och grus gynnar för övrigt förekomsten
av dessa bin och dess släktingar.

Bilden visar samma sälgsandbi som på förra bilden, nu på väg upp från
det hål vari hon ska lägga sina ägg.

Sandbin har en längd på mellan 8 och 17 millimeter, varav bildernas
sälgsandbi är en av de större arterna. De lever solitärt och gräver sina
bon i sandig mark på soliga ställen, precis som mina bilder visar.
Honan gräver en huvudgång med ett antal sidokamrar, en för varje
larv, och gångarna putsas med saliv för att få stadga och inte rasa
samman.

Sandbin finns i hela världen utom i Australien och Sydamerika och är
ett mycket stort släkte solitära bin inom insektsordningen steklar med
totalt cirka 1500 arter. Sandbina är dessutom Sveriges artrikaste
bisläkte med cirka 60 arter varav 23 av dessa är rödlistade.

De kraftigt håriga bladen tillhör arten gråfibbla, ”Pilosella
officinarum”, som också trivs i denna torra, sandiga och näringsfattiga
miljö. Den är mycket lik mattfibblan, ”Pilosella peleteriana”, och
kanske bör den arten betraktas som en underart till gråfibblan.

Sälgsandbiets larver lever liksom andra bin av pollen men de har
fiender som bland annat sälggökbiet, ”Nomada lathburiana”, som, likt
göken, lägger ägg i sandbinas bo och dess larver snyltar sedan på
sandbilarvernas förråd av pollen. Även olika arter blodbin lever som
boparasiter i sandinas bon.

Det är jobbigt att gräva och en stunds vila är inte fel även för ett
sälgsandbi.

Skrivet av Dan Damberg