Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på dikesrenens växtlighet.

I kattfotens dikesrenar

I kattfotens dikesrenar, en naturkrönika i 28 bilder tagna under en
trivsam promenad utmed General Sparres väg på södra delen av
ljungheden på Skillingaryds skjutfält.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av juni 2012.

Bilderna är klickbara.

Ljungheden på Skillingaryds skjutfält är inte bara ett område med en
fantastisk biologisk mångfald utan ett område med rymd och öppna
landskap som ger en frihetskänsla som frigör tankar.

Det gamla utsikstornet vid Fort Meijer borde kunna göras iordning så
att vi civilister kan gå upp och njuta av den magnifika utsikten åt
norr, ut över ljungheden.

Nu står vi i centrum av Fort Meijer och här häckar sedan ett antal år
tillbaka den mindre strandpiparen. I år såg jag dock bara en unge,
undrar om det hänt de andra tre någonting.

General Sparres vägkanter, eller om ni så vill dikesrenar, är mycket
artrika både vad det gäller kärlväxter och svampar.

Här växer rikligt med ängsnejlika…

… och vitknavel, som också tillhör familjen nejlikväxter.

Monke eller blåmunkar, välj själv, de tillhör familjen klockor,
”Campanulaceae”.

En allmän blombock, ”Stenurella melanura”, på en monke utmed
vägen. Dessa skalbaggar är totalt orädda när de söker efter pollen i
blommorna.

Getväpplingen finns i många färgvarianter, vanligen gult till orange,
men ibland även vita- eller röda. De tillhör familjen ärtväxter,
”Leguminosae”.

Skogsklövern är bitvis marktäckande, denna vackra blomma tillhör
likt getväpplingen familjen ärtväxter, ”Leguminosae”.

På tal om gröna mattor, vackrare än så här kan det väl knappast bli,
det är mjölonet som bildar dessa täta mattor. Mjölon tillhör familjen
ljungväxter, ”Ericaceae”.

Som en färgklick på ett svartvitt foto ligger slemsvampen vargmjölk
på snittytan av en tall. Vargmjölk, ”Lycogala epidendrum”, är en art i
stammen slemsvampar. Den växer oftast på murken ved och stubbar
där den bildar små, rosa fruktkroppar. Vargmjölk tillhör familjen,
”Reticulariaceae”, där man också finner bland annat arterna
bikakssvamp och sotägg.

Lägg speciellt märke till de korallröda plasmodierna som är ett rörlig
skikt på ytan. Plasmodium är en benämning på ett amöbaliknande,
flercelligt stadium hos bland annat slemsvamparna. Nu ska de ”ut
och gå”.

Är det måhända snytbaggens larver som krupit i tallveden?

Gråfibblorna är också bitvis marktäckande, här väl inbäddade i
sandraggmossa. Gråfibblan tillhör familjen korgblommiga växter,
”Asteraceae”, som förr hette ”Compositae”.

Femfingerörten på bilden har besök av en art trips eller ”åskflugor”.
Femfingerörten tillhör för övrigt familjen rosväxter, ”Rosaceae” på
latin.

Tripsar kallas även blåsfotingar och är små långsmala insekter som
ofta har fjäderlika vingar. Ett hundra olika arter trips är funna i
Sverige.

En närbild på det vackra gräset hundäxing mitt i sin vackraste
blomning. Naturligtvis tillhör arten familjen gräs, ”Poaceae”, som
förr hette ”Gramineae”.

En grässtjärnblomma ur familjen nejlikväxter, ”Caryophyllaceae”
med besök av en liten vacker växtstekel.

Så här vackert ”rödrosavit” kan en vitklöver vara, den tillhör familjen
ärtväxter, ”Fabaceae”, förr ”Leguminosae”.

Röllikan är oftast så här vit men kan även vara kraftfullt rosa och
tillhör familjen korgblommiga växter, ”Asteraceae”, förr
”Compositae”. Notera den lilla blomflugan i övre delen av
samlingen.

Den mjuka och duniga harklövern med de små vita blommorna väl
inbäddade. Harklöver tillhör familjen ärtväxter, ”Fabaceae”, förr
”Leguminosae”.

En rotfibbla, ”Hypochaeris radicata”, som är en flerårig ört som kan
bli upp till fyra decimeter hög. Bildens rotfibblor var minst fyra
decimeter höga och om ni tittar noga ser ni de svarta borstlika håren
på holkfjällens mittnerver vilket är typiskt för arten.

Brunörten på bilden är ibland irriterande som ”ogräs” i gräsmattan
med mycket vacker att skåda, den tillhör familjen kransblommiga
växter, ”Lamiaceae” som förr hette ”Labiatae”.

Den äkta johannesörten växer rikligt i kanterna inne i Fort Meijer
och tillhör familjen johannesörtsväxter, ”Hypericaceae”.

Den äkta johannesörten heter på latin, ”Hypericum perforatum”,
vilket man förstår om man håller upp ett blad mot ljuset och ser att
detta faktiskt ser perforerat ut, men detta fenomen är egentligen bara
genomskinliga körtelprickar.

Bildens vackra strimsporrar växer sida vid sida med den äkta
johannesörten, men den förstnämnda arten tillhör familjen
lejongapsväxter, ”Scrophulariaceae”.

En liten gulgrön knytling växer ut i stenskravlet i Fort Meijer. Denna
lilla men vackra växt tillhör familjen nejlikväxter,
”Caryophyllaceae”.

Inte lika stora mängder som på Neptuni åkrar på Öland men lika fullt
en blåeld som tillhör släktet strävbladiga växter, ”Boraginaceae”.

Strax norr om Byxelkrok på Öland ligger ett 22 hektar stort
klapperstensfält som av Carl von Linné under sin öländska resa år
1741 fick namnet Neptuni åkrar. Mest känt har Neptuni åkrar alltså
blivit genom sina enorma mängder med blåeld. Under gynnsamma
förhållanden kan blåelden färga strandvallarna till ett jättelikt
böljande blått fält. På lite avstånd sägs det att strandlinjen vissa dagar
kan vara svår att upptäcka då hav och land smälter samman i en
gemensam blå ton.

Avslutningsvis för denna gång fann jag en för mig ny lokal med
kattfot i Fort Meijer. Den lilla kattfoten tillhör familjen
korgblommiga växter, ”Asteraceae”, förr ”Compositae”.
På återseende!