Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på Humlebaggen.

Mötet, del 16, Humlebagge

Mötet, del 16, Humlebagge, en naturkrönika i 2 bilder från Bredaryd
om aposematism och mimikry i skalbaggarnas värld.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd den 20 juli 2011.

Bildens humlebagge, ”Trichius fasciatus”, är en skalbagge som tillhör
ordningen bladhorningar. Längden är mellan 10-16 millimeter och
arten ses ofta på blommor som älgört, vildros, tistlar och
flockblommiga växter där den äter pollen, på min bild födosöker den
på spireans blommor. Humlebaggens larver lever i murket trä, ofta i
björkar. Arten är relativt allmän i hela Sverige och bilden är tagen i
Bredaryd.

Humlebaggen efterliknar teckningen hos en humla, vilket ger den
skydd mot insektsätande fåglar och denna skyddsteknik kallas mimikry
eller aposematism.

Aposematisk kommer av grekiskans ”apo” för ”bort” eller ”av” samt
”sema” för ”tecken” eller ”kännetecken” och är en benämning på
varnings- eller färgteckning med vilken ett bytesdjur signalerar sin
giftighet gentemot en predator, ”jag är osmaklig eller farlig”.

Aposematiska mönster består ofta av svarta, gula och röda färger och
förekommer hos många djurarter ur skilda klasser, till exempel
korallormar och många insekter. Helt ofarliga bytesdjur kan med andra
ord falskinformera predatorerna genom att anlägga aposematiska
färgmönster, mimikry. Ett stort antal blomflugor har till exempel
bandade bakkroppar i svart och gult för att härma och likna getingar.

Aposematism har utvecklats genom att individer med skarpa eller
precist kopierade färgmönster oftare skonats av predatorerna än
individer med oklarare respektive mindre väl kopierade mönster.
Ibland torde så kallad släktskapsselektion ha spelat en roll för
utvecklingen av aposematism.

Mimikry innebär sålunda att djur i en art liknar djur i en annan art som
de inte är släkt med. De har anpassat sitt utseende så att de liknar andra
djur för att skydda sig mot fiender. Även växter kan anpassa sig på det
sättet, bland annat för att locka till sig pollinerande insekter, orkidén
flugblomster är ett lysande exempel på detta fenomen.

En vanlig sorts mimikry innebär att en art som inte är giftig anpassat
sig så att den liknar en art som är giftig eller farlig på något annat sätt,
genom att till exempel ha gula, svarta och röda varningsfärger, då tror
rovdjur att den arten också är giftig och anfaller den inte.

Skrivet av Dan Damberg