Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på trädödarfjärilens larv.

Mötet, del 23, trädödarfjärilens larv

Mötet, del 23, trädödarfjärilens larv, en naturkrönika i 8 bilder om ett
jättelik och spektakulärt färgat ”kryp” som till slut blir till en
gråspräcklig och ganska oansenlig fjäril.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, en solig och varm lördag i
början av augusti 2012.

Fotograf till bilderna 7-8, Kjell Holmqvist, Huskvarna.

Plötsligt en vacker och varm lördagseftermiddag i början av augusti,
när termometern visade på modiga 25 grader Celsius, kom denna stora
och märkligt färgade larv krypande över gräsmattan hos en granne till
mig och vållade ett visst obehag. Den ser ju inte speciellt läcker ut,
snarare lite otäck, vilket den naturligtvis inte är.

Larven är en vanlig träfjärilslarv som livnär sig av just trä och föredrar
cellulosa från träd av släktet viden, ”Salix”, men den hittas också på
asp, björk, ask, ek samt några fruktträd. Artens utbredningsområde
sträcker sig över Europa, norra Afrika och de tempererade delarna av
Asien.

Fjärilshonan lägger sina ägg under trädens bark där sedan larverna
lever ända upp till fyra år. Den fullbildade fjärilen är aktiv från maj till
augusti och intar då ingen föda alls.

Om man råkar få förmånen att få se en uppseendeväckande stor
rosabrun larv krypa omkring på sensommaren eller tidig höst så är det
mest troligt att det är träfjärilens larv som kommit fram för att söka
efter en plats att förpuppa sig på.

Larverna lever inuti trästammar där de äter trä, cellulosa, minst ett par
upp till fyra år. Mest anses de leva i och av redan försvagade,
svampangripna träd och unga träd kan ta skada av angreppet. Arten är
också känd under namnet trä-dödare och den fullbildade fjärilen
kläcks ur puppan i början av sommaren.

Vanlig träfjäril kan också heta träd-ödare, detta namn förekommer
nämligen i 1800-talsutgåvan av Nordisk Familjebok och sägs hänsyfta
på att arten inte dödar trädet, utan bara ödelägger det.

Larvens fyra par med sugkoppar på bakkroppen, som syns tydligt på
min bild, påminner om en bläckfisk och de tre benparen till höger på
bilden bekräftar att den är en insekt.

Bilden visar en fullt utvecklad vanlig träfjäril, eller allmän träfjäril
som den också kallas, på latin ”Cossus cossus”. Den är beskriven och
klassificerad av vår egen Carl Linnaeus år 1758. Den kallas även för
ett tredje namn som är vedborre och är en art i familjen träfjärilar som
tillhör ordningen fjärilar.

Den förekommer allmänt från Skåne till Torne lappmark och
vingbredden är mellan 65-88 millimeter och larven lever som redan
nämnts i stammen av diverse lövträd och förpuppningen sker i en
kokong invid näringsväxten eller i jorden.

Tack till ”entomart” för lånet av denna fria bild på den fullbildade
träfjärilen.

Amiralfjäril, ”Vanessa atalanta”, letar nektar på vackra
höstasterblommor förmodligen av arten ”Aster novi-belgii”.

Silverstreckad pärlemorfjäril, ”Argynnis paphia”, av formen”
valesina” till vänster på bilden tillsammans med en nässelfjäril,
”Aglais urticae”, samt en humla förmodligen av arten jordsnylthumla,
”Bombus bohemicus”, som är en av våra vanligaste snylthumlor. Den
lever i skogs- och ängsmarker, på ljunghedar och i trädgårdar.

De tre insekterna sitter i godan ro på en odlad röd kärleksört, ”Sedum
telephium telephium.

”Och emedan växten mångenstädes på landet – olika i olika landsorter
– begagnas till ett slags orakel i kärlekssaker, mest genom aktgifvande
på den riktning i hvilken två under taket upphängda stånd växa,
erhåller den (mest i södra Sverige?) det vackra namnet Kärleksört.”

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria II” av C. F. Nyman år
1868.