Svalan – vård i livets slutskede.  Vi är ett gäng pensionärer i Värnamo Arbetarekommun som kallar oss ”onsdagsgruppen”.

Vi träffas regelbundet varje onsdag under ungefär två timmar och diskuterar aktuella politiska frågor, såväl lokala som nationella. Sammanlagt är vi ungefär 20 personer som har det gemensamt, att vi alla är pensionärer och har lång, såväl facklig som politisk erfarenhet. Vi är alla välutbildade, har lång arbetslivserfarenhet, är betydligt mer allmänbildade och politiskt medvetna än genomsnittet av de väljare som går till val den 14/9 2014. Därför har vi ett betydande inflytande som opinionsbildare i den lokala valmanskåren.  Vi är väl medvetna om att det finns flera viktiga lokalpolitiska frågor som väljarna har att ta ställning till inför valet den 14/9, lärartäthet i kommunens skolor, vinster i välfärden, kollektivtrafik, verkningsgrad i den kommunala byråkratin, Gummifabrikens framtid, med flera angelägna frågor för kommunens invånare. En fråga, som inte alls fått det utrymme den förtjänar är kommunens ansats och tydliga viljeyttring vad gäller satsning på palliativ vård för de som är i behov av det.  Begreppet palliativ vård kommer från det latinska ordet pallium och palliatus som betyder mantel, respektive bemantlad. Manteln symboliserar omsorgen om den döende människan, där hela människan, bildlikt sveps i mantel för helhets- och lindringsvård. Känsla för omsorg, respekt och hänsyn har alltså funnits bland människor i tusentals år. Att den människosynen har urholkats, till förmån för mer krassa egoistiska värden, är dessvärre ett faktum som inte bara omfattas av de styrande allianspolitikerna i Värnamo kommun.   För oss i Onsdagsgruppen är palliativ vård, professionell vård i livets slutskede. Med professionell menar vi, att den vårdbehövande ska ha praktiskt taget omedelbar tillgång till läkare, sjuksköterska, undersköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, kurator, tandläkare och kanske också präst (en andlig ledare). Den enskildes behov ska styra resurstilldelningen. Alla människor har rätt till ett värdigt bemötande att nalkas döden. Det ska också gälla de av oss som valt att sluta i Värnamo kommun.   1997 träffades en överenskommelse mellan landstinget i Jönköpings län och Värnamo kommun om att gemensamt etablera verksamhet för korttidsboende, med specialinriktning för patienter i livets slutskede, åldersdementa, gravt handikappade eller av andra skäl på väg mot livets slut. Kommunen lät uppföra och utrusta byggnaden med plats för 8 patienter. Landstinget stod, enligt överenskommelsen, för driftskostnaden för 2 av de 8 platserna, Värnamo kommun stod alltså för 75 % av verksamhetens kostnader. Verksamheten vid Svalan fungerade tillfredsställande i enlighet med de båda huvudmännens intentioner fram till  2003 då Värnamo kommun, Omsorgsnämnden, blev ensam ansvarig för verksamheten vid Svalan. Samarbetsavtalet mellan Landstinget i Jönköpings län och Värnamo kommun upphörde då av olika skäl.  Inriktningen vid Svalan har därefter successivt övergått från palliativ vård till renodlat korttidsboende. De socialdemokratiska ledamöterna i Omsorgsnämnden har från och med 2003 frekvent motsatt sig den förändringen. Motioner om återupprättande av Svalans grundidé, palliativ vård, har ett flertal gånger röstats ner i Kommunfullmäktige. Alliansens mantra om att vårdbehövande människor vill bo hemma är en myt. Det sparar pengar åt kommunen, javisst. Men innebär samtidigt en gravt, förnedrande behandling av de som behöver professionell vård före döden. För att inte tala om de behövandes anhöriga! Ingen anhörig kan, orkar eller har de professionella kunskaper som krävs, för att erbjuda en livskamrat den vård som krävs inför livets slutskede. Alliansens pengaplockande återspeglar ett totalt ovärdigt synsätt för de äldres, de sjukas, de handikappades människornas livssituation. Och de anhörigas.   Onsdagsgruppen anser att det inte finns någon professionell vård värd namnet, för kommuninvånare i livets slutskede. Det finns fortfarande 8 platser kvar på Svalan för korttidsboende. Det finns ingen anvisningsläkare, det finns ingen sjuksköterska att tillgå dygnet runt. Terapeuter, kuratorer, en präst? Glöm det. Allianspolitikernas plockepengande har urholkat ursprunglig kompetens vid Svalan dramatiskt. Ställ en överbetald slow-motion chefs i kommunhuset kostnad mot 2-3 välutbildade undersköterskor vid Svalan? Valet är lätt. Onsdagsgruppen väljer personalförstärkning på Svalan.  Att detta är en socialdemokratisk inlaga torde framgå. Men också icke-sossar kommer förr eller senare till vägs ände. Vi i Onsdagsgruppen har stort kontaktnät. Vi träffar, var och en, dagligen människor som väl har passerat halvtid. Oaktat politiska preferenser talas det ofta om vilken beredskap vi kan förvänta oss av den kommun vi lever i, när det kommer till att lämna det hela på ett värdigt sätt.  Detta är i första hand inte någon valfråga, utan istället en fråga om livskvalitet för oss fullvuxna som valt att bo i Värnamo kommun.  Ibland får man känslan av att många ledande allianspolitiker i Värnamo var sjuka den dagen då fröken i skolan förklarade innebörden av ordet ”empati” och ”omtanke”. Men de kan kanske lära sig!
Med vänlig hälsning:
Jörgen Carlsson
Ordförande i onsdagsgruppen