Vår naturkrönikör Dan Damberg tittat närmare på pollen.

Pollen, på gott och ont

Pollen, på gott och ont, en naturkrönika i 4 bilder om något för naturen
livsnödvändigt men också om ett mycket stort problem och besvär för
allergiker.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, i mitten av april månad året
2014.

Pollen, på latin ”fint mjöl”, ”stoft”, ”damm”, på svenska ”frömjöl”,
”ståndarmjöl”, är en mjöllik och gul, vit, brun eller blå massa som hos
fanerogamer, fröväxter, bildas genom delning av så kallade
pollenmoderceller.

Hos angiospermer, gömfröiga växter, sker detta i ståndarknapparnas
pollensäckar i blommorna och hos gymnospermer, nakenfröiga växter, i
sporangierna på mikrosporofyllen, det vill säga, bladen med
hanorganen, som sitter i hankottarna och vid delningen bildas fyra
mikrosporer med enkel kromosomuppsättning.

Kornen är väl skyddade av en dubbelskiktad vägg, det inre skiktet,
intinet, består främst av cellulosa eller pektin och det yttre, exinet, av
sporopollenin, som är mycket motståndskraftigt och gör att pollen
bevaras väl som fossil.

Sporopollenin är en mycket motståndskraftig polyterpen i cellväggen på
pollenkorn och vissa sporer. Plyterpener har en mycket hög molekylvikt
och utgör de viktiga ämnena i kautschuk, äldre benämning för rågummi
från gummiförande träd, och guttaperka, intorkad mjölksaft av totalt
ungefär 50 olika trädarter från sydöstra Asien eller tropiska Afrika och
används som gummimaterial.

Ytan på pollenkornen är ofta skulpterad och vissa pollenkorn, till
exempel hos barrträd, har luftsäckar, och ibland är de klibbiga på ytan
samt är kantiga, klotrunda eller ellipsoida. Diametern varierar från
0,002–0,003 millimeter hos förgätmigejer och till 0,2–0,25 millimeter
hos gurkväxter.

Hos orkidéer och tulkörtsväxter klibbas pollenmassan från en pollensäck
samman till en klubblik bildning som kallas pollinium.

Allergi är överkänslighet mot vissa bestämda ämnen och det finns
ämnen som inga människor tål, det är gifter. Det finns andra ämnen som
många har svårt för i lite större doser, men sådana människor sägs inte
vara allergiska.

Typiskt för allergi är att den allergiske inte tål det minsta lilla av sådant
som andra människor kan få i sig hur mycket som helst av. Många
allergiker tål till exempel inte viss sorts mat, det kan vara nötter, frukt,
skaldjur eller annat och en mycket vanlig allergi är hösnuva. Då tål man
inte pollen från vissa växter men allergi mot pälsdjur, som hund, katt
eller häst, är också mycket vanliga.

Allergi innebär att kroppens immunförsvar överreagerar på ett ämne.
Vanliga sätt att reagera vid allergi är med snuva, svullna ögon och astma.
En annan reaktion är hudeksem, som uppstår vid kontakt med det som
framkallar allergin, till exempel metallen nickel, som finns i bland annat
mynt och somliga smycken. Vissa allergier kan man hålla tillbaka med en
sorts medicin som kallas antihistaminer.  Allergi har blivit allt vanligare
sedan mitten av 1900-talet och drabbar ofta barn.

Bilden visar en blommande sälg, ”Salix caprea”, och bilden är tagen vid
Högakull naturreservat i Värnamo kommun.

”Sälgen sväller mycket tidigt, på de årsgamla grenarna, sina
blomknoppar, väl täckta med ett enda stort, nästan toppmösslikt, brunt
och liksom fernissadt fjäll, som utmärkt tätt sluter kring knoppen och
skyddar den under vintern. Men knappt är denna årstid slut, förr än
nämnda mössa lossnar och affaller och man på somliga Sälgträds- eller –
buskars silkesludna hängen ser utträda talrika ståndare, hvilka tillväxa
och utbildas mycket hastigt, helst vid solsken.”

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria II” av C. F. Nyman år 1868.

Immunsystem kallas det försvar som kroppen har för att skydda sig mot
infektioner och andra sjukdomar. Systemet består av olika ämnen och
celler som försvarar kroppen mot fiender, till exempel bakterier, virus
och andra mikroorganismer.

Först försöker immunsystemet stoppa ”fienderna” så att de inte
kommer in i kroppen. På huden finns bland annat fettsyror som kan
hindra mikroorganismer från att tränga in. Tårvätskan som håller ögonen
fuktiga innehåller också ämnen som dödar bakterier och i magsäcken
finns saltsyra som dödar många av de mikroorganismer som man sväljer
ner med maten.

Om ”fienderna” ändå tar sig in i kroppen kan immunsystemets olika
celler förstöra dem. Alla celler som tillhör immunsystemet bildas i
benmärgen och sprids ut i kroppen. Makrofager, till exempel, finns
överallt utom i blodet och dessa slukar mikroorganismer och förstör
dem med hjälp av olika giftiga ämnen.

Två andra exempel på celler som tillhör kroppens försvar är naturliga
mördarceller och B-lymfocyter. Mördarceller dödar celler som innehåller
virus och B-lymfocyter tillverkar antikroppar som kan fånga in ”fiender”.
Cellerna i immunsystemet dör efter hand men det bildas hela tiden nya
och det finns alltid celler som är beredda att försvara kroppen mot
inkräktare.

Om immunsystemet fungerar dåligt drabbas man lätt av
infektionssjukdomar och man kan även få så kallade autoimmuna
sjukdomar. Det innebär att immunsystemet börjar försvara sig mot den
egna kroppen och angriper kroppens egna celler, ett exempel på sådana
sjukdomar är ledgångsreumatism.

Hösnuva, allergisk snuva, allergisk rinit, är en symtombild som beror på
allergi i nässlemhinnan mot en eller flera substanser, allergener, i
inandningsluften, till exempel pollen. Symtomen är rinnande snuva,
nästäppa och nysningar.

Ofta har personen inflammation i ögats bindhinna, konjunktivit, mot
samma allergen och behandlingen består i första hand av nässprej med
kortisonpreparat eller annan substans som dämpar allergireaktionen.

Flera odlade sorter av alm planteras i parker och trädgårdar, till exempel
paraplyalm ”Ulmus glabra ‘Pendula’, och hängalm ”Ulmus glabra
‘Camperdownii’, vilken variant av alm, ”Ulmus glabra”, detta är kan jag
inte säga men den har ett hängande växtsätt och står mellan
Frälsningsarmén och Elmontage i Skillingaryd.

Pollenanalys, är en analysmetod inom palynologin vilken omfattar
artbestämning och frekvensberäkning av växters pollen och sporer vilka
blivit bevarade i geologiska och arkeologiska avlagringar.

Undersökningarna utförs antingen för att man vill studera vegetationens
och landskapets historia i ett område, eller, om denna är känd, för att
man vill datera någon speciell händelse eller ett föremål funnet i jorden i
området ifråga.

Vid pollenanalys studeras med mikroskopets hjälp prover från olika
nivåer i den lagerföljd som skall undersökas och alla påträffade pollen
och sporer bestäms, och därefter beräknas alla förekommande arters
procentuella andel av det totala pollenantalet i provet. Varje prov ger ett
så kallat pollenspektrum.

Förändringen av varje arts andel i de erhållna pollenspektrumen
sammanförs till ett pollendiagram. Diagrammet indelas sedan i olika
biozoner, pollenzoner, med hjälp av karakteristiska förändringar i
pollenkurvorna. Diagrammet kan också indelas i tidszoner eller
lagerföljdsavsnitt med hjälp av kol-14-analyser i den undersökta
lagerföljden.

Pollendiagrammet utgör grunden för de tolkningar som är
undersökningens slutmål. Därur kan man bland annat utläsa växters
invandring och utdöende, skogens sammansättning, förhållandet mellan
öppen mark och skog, mänsklig påverkan på vegetationen samt
omfattningen av odling och kreatursbete.

Analysmetoden presenterades första gången av Lennart von Post år
1916, och då främst som metod att klarlägga skogens historia. Från
1950-talet och framåt har man i allt högre grad innefattat örtpollen i
bestämningarna, och sedan 1980-talets början har man tagit datorer till
hjälp vid beräkningarna och den grafiska redovisningen av resultaten.

Ernst Jacob Lennart von Post, född den 16 juni år 1884 på Johannesberg
i Lundby socken i Västmanland, död den 11 januari år 1951 och är
begravd på Ekshärads kyrkogård. Lennart von Post var en svensk
kvartärgeolog.

Metoden är nu kvartärgeologins viktigaste instrument när det gäller att
klarlägga vegetationshistorien, medan användningen som
dateringsinstrument alltmera minskat till förmån för kol-14-metoden.

Flera odlade sorter av alm planteras i parker och trädgårdar, till exempel
paraplyalm ”Ulmus glabra ‘Pendula’, och hängalm ”Ulmus glabra
‘Camperdownii’, vilken variant av alm, ”Ulmus glabra”, detta är kan jag
inte säga men den har ett hängande växtsätt och står mellan
Frälsningsarmén och Elmontage i Skillingaryd.

Pollination har med pollen att göra och pollen hos blomväxter är små
korn som bildas av ståndarna i blomman. Ståndarna är blommans
hanorgan. Pollen är till för att honblommor av samma art ska kunna bli
befruktade.

Pollenet fastnar på honblommans pistill och befruktningen sker senare
längre ner i pistillen. En del växter pollinerar sig själva inom blomman.
Pollination är alltså inte detsamma som befruktning, utan ett sätt att
transportera pollen.

Ofta förs pollen vidare i luften med hjälp av vinden och det märks till
exempel när vattnet vid stränderna blir alldeles gult på ytan av pollen
från tall i början av sommaren.

Insekter som bin, humlor och flugor spelar en stor roll i naturen och i
trädgårdar för att det ska bli befruktning, frö samt frukt. Dessa insekter
sprider pollen vidare från blomma till blomma och pollenet fastnar lätt i
håren på insekternas kroppar. Det som lockar insekterna att besöka
blommorna är hur de ser ut samt den söta vätska som finns längst ner i
blommorna, denna vätska kallas för nektar.

Även fåglar som kolibrier samt däggdjur som fladdermöss tycker om
nektar och hjälper sålunda till att sprida pollen från växt till växt.

Flera odlade sorter av alm planteras i parker och trädgårdar, till exempel
paraplyalm ”Ulmus glabra ‘Pendula’, och hängalm ”Ulmus glabra
‘Camperdownii’, vilken variant av alm, ”Ulmus glabra”, detta är kan jag
inte säga men den har ett hängande växtsätt och står mellan
Frälsningsarmén och Elmontage i Skillingaryd.