Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Rydaholm.

Rydaholms kyrka

Rydaholms kyrka, en kulturkrönika i 11 bilder om en mycket vacker och ståtlig kyrka med de dubbla tornen med anor från 1200-talet dock för ett ögonblick i skuggan av en Spansk sparv.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i dryga medio maj 2013.

Med tillönskan om en trevlig midsommar från familjen Damberg-Blomén! 

För ett kort ögonblick stod den anrika kyrkan i Rydaholm i skuggan av en spansk sparv, ”Passer hispaniolensis”. Fågeln är en art i fågelfamiljen sparvfinkar och är mellan 14-15 centimeter lång och liknar en gråsparv men har pilfinkens bruna hjässa, samt mer svart på bröstet och svartfläckade kroppssidor. Arten häckar i öppna marker och odlingsbygd från Nordafrika och Sydeuropa till västra Kina.

Nog om detta, så här vacker är alléentrén fram till den likaledes vackra Rydaholms kyrka som är från 1100-talet, tidigare stod det med rätt stor säkerhet en träkyrka på platsen.

Rydaholms kyrka anses, jämte Sigfridsdomen i Växjö, eller om ni så vill Växjö domkyrka, i flera avseenden varit normgivande.

Sägnen om Rydaholms kyrka berättar, att då kyrkan var byggd försökte en trollkvinna i Upplid förstöra densamma genom att kasta ett helt stenrös mot det. Förklädet, i vilket kvinnan hade stenarna, brast emellertid och stenarna rullade ut och bildade det ännu på byns gärde kvarliggande röset.

Efter att på det sättet ha misslyckats i sitt uppsåt, begav sig kvinnan till Finland, där hon träffade en krigsfånge från Rydaholm, vilken hon lovade befria från fångenskapen och också hjälpa hem, om han efter hemkomsten ville spänna en av henne medförd järnkedja omkring kyrkan i Rydaholm.

Knappast hade han gett löftet, förrän han befann sig hemma. Innan mannen spände kedjan kring kyrkan ville han dock pröva hennes egenskaper och spände henne kring en stor ek, vilken i samma ögonblick flög upp i luften och försvann. Om julnätterna är det stora trädet åter upprest, då på stolpar av guld.

Rydaholms kyrka byggdes om på 1700-talet, då det gamla långhuset ansågs alltför litet för socknens befolkning, och vid ombyggnaden användes stenar från gamla kyrkan men det stora tornet, försett med två spiror, behölls och det är detta som bland annat gör kyrkan till den sevärdhet den är. Dock revs kor och långhus och ersattes med nuvarande. Den nya kyrkan stod färdig år 1793.  

Peter Wieselgren har gjort gällande att Rydaholm till och med varit konungastad och biskopssäte. Staden skulle då ha hetat Ytterstad och om vilken en gammal sägen berättar att den blev förstörd genom ett angrepp från Värendssidan, vid vilket tillfälle konungen flydde genom ”Kungsledet” i norr.

Wieselgren har trott sig på en i kyrkan befintlig runsten kunna läsa att tornet och kyrkan uppförts år 1100 av Algotr i Bor. I den södra ljudöppningen på kyrkans torn finns en relief med bilden av en biskop, den så kallade biskopsreliefen, som av några ansetts vara ett indicium på att det funnits en biskop i Rydaholm, kanske fram till att Växjö stift bildades på 1170-talet. De flesta ser dock detta som lösa spekulationer.

Peter Wieselgren, levde mellan åren 1800–77, och var präst, litteraturhistoriker och nykterhetskämpe.

Den svenske lantmätaren och författaren Jonas Allvin anser att kyrkan ursprungligen var ett hedniskt tempel.

Jonas Allvin, föddes år 1777 och dog år 1866, gjorde en samling förträffliga häradsbeskrivningar, över Västbo år 1846, över Östbo år 1852, Mo och Norra samt Södra Västbo år 1857 och avslutningsvis Vista år 1859.

Från Rydaholms kyrka härstammar den ryktbara så kallade Rydaholmskistan som numera finns i Statens historiska museum. Den med järnornament rikt utsmyckade kistan som är tillverkad av en inhemsk konstfärdig smed, återger scener ur Karl den stores och S:t Egidius liv och leverne, båda legenderna väl spridda i bygden genom cisterciensermunkarna i Nydala kloster.

Karl den store, troligtvis född den 2 april år 742 i nuvarande Liège, död 28 januari år 814. Han ärvde den frankiska kungatronen och kröntes till romersk kejsare på juldagen år 800 och tillhör de främsta gestalterna i europeisk medeltidshistoria. Karl den stores rike kom att omfatta nuvarande Frankrike, västra Tyskland och norra Italien. Karl, som lärde sig läsa först i vuxen ålder, organiserade från huvudstaden Aachen den så kallade karolingiska renässansen.

Egidius eller Aegidius, född cirka 650 i Aten, Grekland, död 1 september 720 i Septimania, nuvarande Languedoc-Roussillon i Frankrike. Han var en i Grekland född kristen eremit och abbot samt är en av de fjorton nödhjälparna och vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan. Hans minnesdag firas den 1 september.

Bilden på kistan tillhör Historiska museet, och för Er som vill läsa mer om detta hänvisar jag till Historiska museets hemsida.

Tornet med de två spirorna är den äldsta delen av kyrkan och den byggdes tidigt 1100-tal av granit. Kyrkoförsamlingen anslöts redan från början till Linköpings stift bland annat då byn Lökaryd tillhörde kungaätten, som på denna tid var starkt förbunden med biskopen av Linköping.

Biskopen av Linköping ville gentemot det framväxande Växjö stift markera att hans stift och makt sträckte sig ända hit. En bild av biskopen finns, jämte ängeln Mikael, utanpå tornet vid ljudöppningen mot söder.

Kyrkoherde i Rydaholm under nära 50 år, 1825-73, var Carl Emanuel Bexell som gjorde socknen till banbrytande för nykterhetsrörelsen i Sverige och redan på 1820-talet genom beslut på kyrkostämman i Rydaholm bildade Sveriges första nykterhetsförening.

Nämnas ska också att kyrkans dopfunt som finns kvar från medeltidskyrkan och är gjord efter branden från sent 1100-tal alternativt tidigt 1200-tal. Den är ett skulpturarbete i sten av stort konstnärliga värde och tillskrivs Lekerydsmästaren, Bestiarius, som även har gjort dopfuntarna i Öggestorp, Nävelsjö, Norra Sandsjö och Linderås. Bland relieferna i de valvbågiga bildfälten på dopkaret ser vi martyren S:t Lars med sitt halster samt pelikanen, som matar sina ungar med blod från sitt eget bröst vilket är en symbol för Kristus som offrar sig för oss, samt flertalet andra djurbilder och människofigurer. Längre ned finns runt om dopfuntens fot en rad skägglösa människohuvuden i hög relief. På min bild kan dopfunten dock bara anas till höger i bildens centrum.

Även Triumfkrucifixet, också detta från 1200-talets första hälft, ska i detta sammanhang nämnas. Triumfkrucifixet från gamla kyrkan hänger på södra väggen och Kristus ser på en gång både lidande och triumferande ut. Korset har små blad vilket symboliserar livets träd. Triumfkrucifixet syns till höger på bilden.

Den vackra altartavlan är målad av konstnären Valdemar Lorentzon år 1960. Kristus slår upp himmelens portar och säger: ”Ingen kommer till Fadern utom genom mig.” Han går rakt ut i den småländska vardagen med linnéan och möter alla slags människor.

Här på bilden kan man även ana den vackra dopfunten något bättre än på min förra bild.

Waldemar Lorentzon föddes den 10 juni år 1899 i Holms socken i Halland, och dog den 14 juni år 1984. Han ligger begravd på kyrkogården i Söndrum utanför Halmstad.

Han var konstnär och studerade år 1919 vid Carl Wilhelmsons målarskola i Stockholm och år 1920 till 1921 för Arvid Wallert på Althins målarskola. Senare under år 1921 studerade han i Tyskland och tog bland annat intryck av den berömde konstnären El Greco. År 1924 studerade han i Paris, där han av Gösta Adrian-Nilsson introducerades vid Académie Moderne och han kom också att arbeta hos Fernand Léger. Denne Léger samt Adrian-Nilsson influerade honom och han blev intresserad av kubismen. År 1925 deltog han i den internationella utställningen L’Art d’Aujourd’hui i Paris tillsammans med bland andra Léger och Pablo Picasso.

År 1929 bildade han Halmstadgruppen tillsammans med sina kusiner Axel Olson och Erik Olson samt Sven Jonson, Stellan Mörner och Esaias Thorén.

I början av 1930-talet närmade han sig en kort period konkretismen men utvecklade liksom de övriga medlemmarna i Halmstadgruppen ett surrealistiskt måleri. Waldemar Lorentzons målningar är ofta mångtydiga, som den kända ”Kosmisk moder” där en kvinnogestalt flyter ihop med ett drömlikt landskap. År 1932 gifter han sig med Ingrid Sterner.

I slutet av 1930-talet engagerade han sig i den kristna Oxfordgrupprörelsen och ägnade sig från 1950-talet huvudsakligen åt kyrkligt måleri. Bland hans verk kan nämnas takmålningen i Skavböke kapell i Enslövs socken, Halland år 1929, absidtaket i Reftele kyrka i Småland år 1932, intarsia i Halmstads rådhus år 1938 samt väggmålningar i stadsbiblioteket i Halmstad år 1953 och i Halmstads teater år 1954.

Hans målning av absidtaket i Ryssby kyrka i Kronobergs län som han färdigställde år 1951 blev mycket uppmärksammad genom att den i en detalj framställde ondskan i form av en atombomb. Som hans främste monumentalmåleri räknas Kristi återkomst på korväggen i Kastlösa kyrka på Öland år 1954.

Den mest berömda alnen i Sverige är bildens ”Rydaholmsaln”, som omtalas redan på 1400-talet som småländskt normalmått, och som förvarades här i Rydaholms kyrka. Vid riksdagen i Norrköping år 1604 bestämdes, att ”alnen här i riket skall rättas efter Rydaholms aln”. Karl IX lät året därpå göra en kopia av ”Rydaholmsalnen” och den hängdes samma år, 1605, upp i Stockholms rådhus som så kallad ”rikslikare”. Efter denna aln gjordes sedermera alla de ”likarealnar”, som spreds över landet och som gällde ända fram till år 1889. Den urgamla ”Rydaholmsalnen” hade sin plats på det gamla långhusets dörr åt söder.

Kyrkoherde Andreas Torpensius berättar år 1667, att då Växjö för pesten skulle förflytta skolbarnen till Rydaholm, blev alnen genom rackartyg nedtagen och försvann. Då sakristian många år senare skulle repareras, hittades alnen, förstörd av rost. En kopia av den gjordes dock och placerades åter på södra vapenshusets dörr, medan den gamla alnen gömdes i kyrkkistan. Vid tiden för kyrkans ombyggnad år 1793 var den dock åter spårlöst försvunnen. Det är alltså kopian av detta urgamla alnmått som ännu hänger kvar i kyrkan.

Aln betyder ”underarm”, och är ett längdmått inom det äldre måttsystem som i Sverige avlöstes av metersystemet år 1879, 1 aln är lika med 2 fot som är lika med 4 kvarter som är lika med 24 tum, eller verktum som man också kan säga, och detta är då ungefär 0,5938 meter eller knappt 60 centimeter.

Alnmåttet hade motsvarigheter i andra länder, men dess längd varierade starkt, så även mellan olika bygder inom Sverige. Den dansk-norska alnen var till exempel något längre än den svenska och motsvarade cirka 0,628 meter, med andra ord drygt 60 centimeter.

Aln är också namnet på själva mätdonet som även benämns alnsticka eller alnkäpp.

Bilden visar bland annat ”Ängeln på jordgloben” som är en del av en tidigare altaruppsats och tillverkades år 1865 av Jonas Jason. Denne man kom ursprungligen från Styckebo i södra delen av församlingen. Han hade tidigare i sitt liv arbetat som galjonssnidare i Karlskrona men flyttade tillbaka till Styckebo på gamla dagar.

På baksidan av jordgloben satt tidigare det förgyllda korset med manteln och törnkronan som syns uppsatt på väggen till höger på bilden.

Nedtill höger på bilden syns kanske en så kallad Primklocka, en sådan satt nämligen på den katolska tiden nära altaret och man ringde i den vid nattvarden. Denna klocka verkar dock för stor för att ha suttit i koret, så man kan fundera på om den kanske haft ett annat ursprung.

I montern finns bland annat mässhakar som är gjorda år 1914 och som är kopior av äldre mässhakar som blivit utslitna, dekorationerna är dock original från de gamla mässhakarna.

Här syns också två minnestavlor med texterna;

”Kongl Majst Trotjenare Majoren vid Smålands Kongl. Grenadjer Batalljon; Ridd: af Kong Sv…Herr Karl Olof Broberg Född d. 4 sept 1783 Död på …nnås d. 9 Nov 1840” 

”I Denna Tysta Boning Hvilar Stoftet af Thologiae Doctoren Contracts Prosten Öfver Ösbo Härad Kyrkoherden I Rydaholms Pastorat Högvördige Och Witdberömde Herr PEHR STARCK Född Den 30 October 1748 Philosofiae Magister 1775 Prästvigt 1773 Kyrkoherde i Rydaholm 1785 Häradsprost 1785 Theologiae Doctor 1809 Tvenne Gånger Gift Första gången 1784 Med Maria Helena Junbeck Andra Gången 1792 Med Anna Maria Schmaltz Enkling Sista Gången 1803 Fader Åt Ellova barn Nio Ännu Lefvande Död Den 6 Junii 1824 – Syr. 39 v 13 Han vader aldrig förgäten och Hans namn blifver Evinnerliga” 

I montern syns även pärlkransar som förr användes som kistdekorationer istället för blommor. De köptes oftast färdiga och medfördes till begravningen som förr alltid var utomhus. Sedan graven skottats igen lades kransarna på kullen som dekoration där de sedan låg kvar under hela säsongen. Pärlkransar slutade användas på 1940-talet.

Här syns den hemska skamstocken som var ett redskap för bestraffning, denna är förmodligen från 1600-talet. I samband med gudstjänsten satt brottslingen fastlåst i denna på kyrkbacken till allmänt spott och spe. Stockstraff blev förbjudet i Sverige på 1870-talet.

Kvarnen ned till vänster på bilden har använts till att mala färgen när kyrkan skulle målas cirka år 1830. Kyrkan hade renoverats och målats om år 1793 men detta hade då blivit så dyrt att man inte kunde måla om kyrkan igen förrän 40 år senare, med andra ord cirka år 1830.  

Runt södra portalen på kyrkan murade man på 1700-talet in ett par reliefer från den gamla medeltidskyrkan föreställande en ryttare, som kämpar mot en drake på marken och ett odjur i trädet vilket symboliserar människans kamp mot det onda, samt Mikaels kamp mot draken och en sliten kalkstensbild av tvivlaren Tomas, på detta har jag tyvärr ingen bild.

Så till sist en bild på en hane av spansk sparv, ”Passer hispaniolensis”, som för ett ögonblick placerade den fantasiska Rydaholms kyrka i skuggan.

Fågeln som är en art inom familjen sparvfinkar häckar sparsamt till sällsynt i sydvästra och södra Europa, födan består framför allt av frön, men också av insekter. Arten är för övrigt mycket nära släkt med gråsparven, ”Passer domesticus”, och hybrider mellan dessa två arterna förekommer.

Där gråsparv och spansk sparv har ett sympatriskt utbredningsområde, främst i norra Afrika men också i södra Schweiz, i norra och centrala Italien, och på Korsika finns det en stabil hybridpopulation av dessa båda arter.

Denna hybrid ses ibland som en egen art till spanskt sparv och kallas då för Italiensk sparv, ”Passer italiae”. Det finns också en stabil hybridpopulation mellan dessa båda arter på Malta.

Vissa biologer kategoriserar istället dessa hybrider som underarter till antingen spansk sparv eller gråsparv men denna populations exakta taxonomiska status är än så länge osäker då molekylärbiologiska undersökningar har visat på motsägelsefulla fakta.

Idag används fyra olika modeller för att förklara hur arter bildas på naturlig väg, se nedan.

Sympatrisk artbildning, enligt ovan, är när artbildning sker inom samma geografiska område trots fortsatt genutbyte mellan de olika grupperna. Detta beror ofta på att ekologiska omständigheter minskar genflödet mellan olika grupper. Artbildning kan då ske genom disruptiv selektion och på grund av fördelen med att para sig med individer med samma karaktär, eftersom avkomma mellan individer med olika karaktärer har sämre fitness.

Disruptiv selektion är ett biologiskt urval som gynnar två fenotyper av olika beskaffenhet men missgynnar mellanliggande former.

Fenotyp är ett uttryck för en arts synliga samverkan mellan arv och miljö.

Fitness är inom evolutionsbiologin ett mått på en viss individs förmåga att sprida sina gener genom att föröka sig.

Allopatrisk artbildning sker när en population splittras upp och grupperna blir geografiskt isolerade från varandra.

Parapatrisk artbildning sker när en populations utbredningsområde blivit så pass stort att genflöde inte längre sker över hela området. Detta leder till separerade populationer som genom olika selektionstryck kan bilda olika arter.

Peripatrisk artbildning sker när en avlägsen population isoleras, ofta på grund av geografiska barriärer som en flod, en öken eller ett bergsmassiv. Detta hindrar genflöde och kan leda till artbildning. Arter som uppkommit via peripatri är ofta mycket närbesläktade och kallas systerarter och tillsammans utgör de en systergrupp. Denna form liknar allopatrisk artbildning men vid peripatrisk artbildning är den ena populationen alltid mycket mindre än den andra.

Skrivet av Dan Damberg