Vår krönikör Dan Damberg har besökt Skillingaryds dämme.
Sommar vid Skillingaryds dämme, del 19
Sommar vid Skillingaryds dämme, del 19, en naturkrönika i 6 bilder
om den biologiska mångfaldens rikedom.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, första juliveckan år 2013.
Denna gräsandsdrake är mitt uppe i sin ruggning av fjäderdräkten och
har för en period förlorat sin flygförmåga, på grund av att även
vingarnas fjädrar byts ut.
Ruggning är den process genom vilken fåglars fjäderdräkt helt eller
delvis byts ut. Slitna fjädrar ersätts så att fåglarna även fortsättningsvis
kan behålla sin flygförmåga, ha en effektivare värmereglering, behålla
fjäderdräkten vattentät, vilket gäller vissa arter såsom bildens gräsand,
samt byta mellan olika dräkter under olika säsonger.
Ruggning sker enligt olika mönster beroende på art och ålder. Alla
fjädrar byts minst en gång om året men hos många fågelarter byts en
del fjädrar två eller tre gånger under ett år. Många flyttfåglar ruggar
före flyttningen, då fjäderdräkten måste vara i perfekt skick, andra
först efter flyttningen.
Processen är oftast mycket regelbunden och berör olika fjäderfält i en
bestämd ordning. Vingpennor ersätts vanligen några åt gången på
varje vinge, så att fågeln inte förlorar flygförmågan. Undantagen är
bland annat andfåglar, lommar, doppingar och vissa alkor, vilka
ruggar alla vingpennor samtidigt och därför en kort tid inte kan flyga.
Inför häckningen sker ofta partiell ruggning, som bara gäller vissa
delar av fjäderdräkten, så att häcknings- eller praktdräkt anläggs, och
hos bland annat simänders hanar anläggs en så kallad eklipsdräkt efter
häckningen och det är en sådan fjäderdräkt som gräsanden på bilden
just nu har.
Eklipsdräkt är en fjäderdräkt som anläggs hos hanar av vissa
fågelgrupper efter parningstiden och som under några veckor eller
månader ersätter den färgrika dräkt som bärs under övriga tider av
året. Eklipsdräkt är speciellt påtaglig hos änder, där hanarna då blir
lika skyddsfärgade som honorna. Vid ruggning till eklipsdräkt ersätts
först kroppsfjädrarna och därefter vingpennorna, varvid flygförmågan,
som redan nämnts, tillfälligtvis förloras.
Om ni tittar noga på bilden ser ni att fågeln håller på att återfå den fina
praktdräkten, på nacken och halsen kommer så sakta de vackert gröna
fjädrarna åter.
Den stolta gräsandshonan är ute och ”promenerar” med sina 9 ungar,
dock fick jag bara med 7 av dem på bilden, och kanske är
gräsandshanen på förra bilden den stolte fadern.
Här är jag ganska nära rådjuret, och precis när bilden tas upptäcker
den mig, våra blickar möts för ett ögonblick och sedan sätter den av i
”hopp och galopp”.
Plötsligt stannar rådjuret upp i sin flykt och vädrar, kanske känner hon
närvaron av något annat än mig men vad får jag aldrig veta, sekunden
senare är den som uppslukad av skogen.
Skymningen närmar sig och slutartiderna blir allt längre vilket syns på
de suddiga konturerna på skrattmåsarna som flyger över den första
dammen, misslyckat eller vackert foto, välj själv.
Den sista bilden för denna gång tycker jag utstrålar fart och fläkt, den
suddiga bakgrunden och den relativt skarpa skrattmåsen får mig att
följa med in i bilden.