Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Skillingaryds dämme.

Sommar vid Skillingaryds dämme, del 10

Sommar vid Skillingaryds dämme, del 10, en naturkrönika i 9 bilder
om en vacker sommarkväll i naturen.
Text och bild Dan Damberg, Skillingaryd, den första dagen i juni
2011.

Varje besök i naturen är ett nytt besök, ingenting är som förra gången,
varje naturupplevelse är ny och unik och det är inte ofta som man
kommer såhär nära den grönfotade sumphönan, som Linné skulle ha
sagt, jag säger rörhönan.

Av någon anledning såg rörhönan mig inte trots att jag inte satt i någon
bil eller i något gömsle men tiden på öppet vatten är som vanligt kort
för dessa fåglar och den styrde strax in i kaveldunsruggens trygga värld.
Om ni skärper blicken så kan ni se det vänstra benet samt lite av foten
och då förstå varför den fordom hette grönfotat sumphöna.

En sista snabb blick ut mot mig och mot det öppna, ögonblicket senare
är rörhönan borta, uppslukad av kaveldunen.

Krickor är som människor, de njuter av sol och värme, här står två
krickhanar och njuter av kvällssolen alldeles invid Lagans strand.

Det bara väller fram de allra näpnaste dunungar av gräsand, kricka och
knipa vid Skillingaryds dämme så här års. Platsen är förvandlad till en
jättelik barnkammare och på bilden ser ni en gräsandshona med fyra
ungar men bara tre ville vara med på bild, även om bildens trea är
något skeptisk och försökte gömma sig bakom mamman.

Fyra till synes ensamma och övergivna knipungar på öppet vatten, inte
bra, var är mamman?

Lugn, bara lugn, hon är inte långt borta, med en rasande fart och i
attackläge kommer hon ungarna till skydd.

Bildens penningört, ”Thlaspi arvense”, är en ettårig ört som kan bli
upp till en halv meter hög. Stjälkarna är upprätta, ofta greniga, och har
strödda blad. Bladen är ljusgröna, äggrunda till avlånga,
stjälkomfattande och har helbräddad eller glest tandad kant. Penningört
blommar från maj till oktober med små vita blommor. Blommornas
kronblad är bara tre till fyra millimeter långa och ståndarknapparna är
gula. Fruktskidorna är stora, ofta över en centimeter långa, platta och
runda med urnupen spets och breda vingkanter runt om. Växten har en
skarp lukt då den bryts eller krossas.

”…nästan kretsrunda (nedtill obetydligt smalare), 12-16-fröiga, smalt-
urnupna, bredt kantade skidor, hvilka äro stora som ören och liknats
vid slantar, hvadan växtens svenska benämningar Penninggräs,
Punggräs, Skillingar.”

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria I” av C. F. Nyman år
1867.

Så här skrev A. J. Retzius år 1806 om flenörten, ”Scrophularia
nodosa”, i ”Försök til en Flora Oeconomica Sveciæ”,

”Den har en nog stark och wederwärdig luckt, och ätes endast af
Geten, och Bien söka dess blommor. I Norrige dricker allmogen Thee
på bladen, såsom swettdrifwande i halssjuka; men Fläder Thee och
Mos äro både säkrare och angenämare.”

Skrivet av Dan Damberg