Vår naturkrönikör Dan Damberg har besökt Skillingaryds dämme.

Sommar vid Skillingaryds dämme del 16

Sommar vid Skillingaryds dämme del 16, en naturkrönika i 7 bilder
om sensommarens mångfald.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i slutet av augusti 2011.

Klibbkorsörten, ”Senecio viscosus” får bli inledningen på årets sista
sommarkrönika och även om den första höstmånaden redan är här är
det rent meteorologiskt fortfarande sommar.

Klibbkorsört är en ettårig ört som kan bli upp till sex decimeter hög.
Stjälken är vanligen rikt grenig med ganska breda och trubbigt
parflikiga blad, vilka är grågröna i färgen och klibbiga av talrika
körtelhår. Klibbkorsört blommar från juli till oktober och blommorna
är gula och blomkorgarna sitter i glesa samlingar. Korgarna har
välutvecklade strålblommor och smala körtelhåriga holkfjäll vilket
syns på bilden.

Det latinska artnamnet ”viscosus” kommer av latinets” viscum” för lim
och betyder klibbig, vilket syftar på att hela växten är körtelhårig.

Snårvinda, ”Calystegia sepium”, är en flerårig, slingrande ört som ofta
bildar stora bestånd. Stjälkarna kan bli upp till tre meter långa och har
strödda skaftade blad med en pillik bladskiva. Bladen blir vanligen
omkring en decimeter långa och har en spetsig eller rundad inskärning
vid basen. Snårvindan blommar i juli-augusti med stora, trattformade,
vita eller rosa blommor som är fyra till fem centimeter breda.

”Skogsvindan är visserligen prydlig med sina talrika blad och stora,
vackra blommor, men kan också lätt bli ett svårt ogräs genom sina vidt
krypande rötter, hvilka sprida sig värre än Åkervindans…

…Lätthet och täckhet, jemte mycken lifskraft, utmärka denna art, som
icke sällan med Vildhumla o. a. bildar nästan ogenomträngliga massor
eller blandar sina blad med de buskars, på hvilka den slingrar sig.”

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria I” av C. F. Nyman år
1867.

Bilden visar en blygrå äggsvamp,”Bovista plumbea”, där
fruktkropparna är upp till golfbollstora, vanligen rundade, först vita
sedan blottande en mer blygrå innervägg.

Den blygrå äggsvampen,”Bovista plumbea”, har ovala sporer och arten
är typisk och tämligen allmän på naturlig, ogödslad ängsmark.
Svampen går att äta som ung om den är helt vit inuti.

Bildens vita dunört, ”Epilobium ciliatum”, är en flerårig ört som kan
bli upp till sex decimeter hög och som har krypande jordstam och
blommar i juli-augusti. Stjälken är ofta rikt grenig med uppåtriktade
grenar och något kantig med smala håriga lister. Bladen har kort
bladskaft och är vasstandade samt oftast jämnt rundade mot spetsen.
Blomställningen är körtelhårig och blommorna är små med vita
kronblad och stiftet har ett klubbformigt märke. Det är för övrigt första
gången jag hittar denna dunört vid Skillingaryds dämme.

Vit dunört är mycket lik amerikansk dunört, den påtagligaste
skillnaden är den vita blomfärgen, men även de vegetativa delarna
skiljer sig något.

Vit dunört är vanlig i Syd- och Mellansverige. Den växer vanligen vid
järnvägar, på ogräsmark och andra kulturpåverkade ställen. Arten hör
ursprungligen hemma i Nordamerika.  Första fynduppgift är från
Stockholm och publicerades 1918.

Det latinska artnamnet ”ciliatum” betyder” hårförsedd” och det äldre
svenska namnet stadsdunört har också använts på arten amerikansk
dunört.

Om ni tittar noga bakom det högra lårbenet så ser ni att bakkroppen är
rödaktig vilket förmodligen innebär att arten är en rödgumpgräshoppa,
”Omocestus rufipes”, som förr hette ”Omocestus ventralis”.

Rödgumpgräshoppan är en värmeälskande art och dess habitat,
livsmiljö är torra ängar och andra öppna gräsmarker, men den kan även
förekomma längs vägkanter och på skogshyggen. Dess föda består av
olika gräs och arten förekommer i Europa från Medelhavsländerna
norrut till Värmland, Västmanland och Uppland.

Det har gått bra för törnskatorna vid Skillingaryds dämme i år och här
sitter en av ungfåglarna.

Törnskator bildar i princip par endast för en häckningssäsong men om
fåglarna använder samma revir är det dock möjligt att paret återbildas
året efter. Häckningstiden börjar i maj och endast en häckning sker per
säsong normalt men om en kull förloras kan det bli en andra häckning i
juli.

Törnskatan bygger sitt bo i täta buskar eller träd, redet är skålformat
och byggs av båda partnerna av växtdelar, tunna grenar och mossa och
fodras invändigt med fjädrar.

Honan lägger 4-7 ägg av varierande färg, brungula, gulvita, grön- eller
rödaktiga, med bruna eller gråa fläckar. Äggen ruvas av honan i cirka
två veckor och redan efter ytterligare två veckor lämnar ungfåglarna
boet, men stannar några veckor till i föräldrarnas närhet.

Skrivet av Dan Damberg