Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på vinterns svampar.

Vintersvampar

Vintersvampar, en naturkrönika i 7 bilder om vinterns biologiska
mångfald kring kraftstationen vid Fågelforsdammen, en dag när vinter
och kyla var på besök.
Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, medio januari 2012.

Kantöra, ”Hymenochaete tabacina”, något atypisk på tunn sälg, cirka
hundra meter nedströms turbinerna vid Fågelforsdammen eller om ni
så vill Fågelfors kraftverk. Denna svamp är tämligen allmän och
orsakar en intensiv vitröta.

Här, nedströms turbinerna, finns en liten men naggande god mindre
sälgskog där förutom bildens kantöra även den ovanliga lystickan
förekommer, dock inte denna höst- och vintersäsong.

Området omkring Fågelfors kraftstation är en liten natur- och
kulturpärla där man, kantörat på bilden, snedpickan, vårtkröset och
lystickan oräknade, även kan finna trådtickan men också se
kungsfiskaren, strömstaren, gråhägern och i slutet av maj och i juni
höra den mindre flugsnapparen sjunga. Här finns också den ovanliga
sandödlan och vinbärssnäckan. Dessa naturupplevelser är naturligtvis
utspridda över året.

Snedpicka eller klyvporing, ”Schizópora paradóxa”, på tunn sälg i den
lilla sälgskogen nedströms de tre turbinerna vid Fågelfors kraftstation,
nordost om Skillingaryds samhälle. Svampen växer från hösten till
våren vanligtvis på döda, stående eller kullfallna stammar av lövträd
helst hassel, björk och bok men här som sagt på en sälg. Svampen är
allmän i södra och mellersta Sverige men sällsyntare norrut.

Vårtkrös, ”Exídia glandulósa”, på grov sälglåga i den lilla biologiskt
rika sälgskogen hundra meter söder om turbinerna vid Fågelfors
kraftstation. Den är en gelésvampsart i basidiesvampsordningen
”Auriculariales” och har 5–20 millimeter tjocka och 1–10 centimeter
breda geléartade fruktkroppar. De är svarta, dynlika och oregelbundet
veckade med småvårtig ovansida.

Fruktkropparna flyter ofta ihop med varandra och är till större delen
vidvuxna underlaget, som vanligtvis är döda grenar och stammar av
lövträd. I torka skrumpnar dock fruktkropparna ihop och får
pappersartad konsistens. Arten, som är oätlig, är allmän i hela Sverige
och påträffas året om.

Sidenticka, ”Trametes versicolor”, växer här på sälgved vid
Fågelforsdammen alldeles nordost om Skillingaryd. Denna mycket
vackra ticka bildar tunna och ganska breda, oftast taktegellagda hattar,
som kan vara halvcirkelformade till rosettlika. Hattens yta är fint
sammetsluden och sidenglänsande, kraftigt zonerad i bruna till
rödbruna nyanser, men oftast med inslag av blåaktiga och svarta färger
precis som på min bild.

Svampen förekommer på död ved av en rad lövträd, bland annat bok
och ek samt som här på sälg, både i lövskog och på öppna marker. Den
har sydlig utbredning och är vid sin nordgräns i mellersta Sverige
tämligen ovanlig. Sidentickan förväxlas ibland med zontickan,
”Trametes ochracea”, som dock är tjockare, saknar blåa och svarta
färger på hatten samt förekommer i hela landet.

Sidentickan räknas som tämligen allmän i våra trakter men statistiskt
sett växer den bara i 2 % av fallen på sälg.

Borstticka, ”Trametes hirsuta”, på sälgved vid Fågelforsdammen
alldeles nordost om Skillingaryd. Tickan bildar halvcirkelformade,
njurlika eller rosettlika hattar, som är upp till 1 decimeter breda och
drygt centimetertjocka. Den skarpa och relativt tunna kanten är något
ojämn och ibland svagt inskuren, på unga svampar gulbrun till
brunaktig och sammetsartad. Ovansida i övrigt tydligt borsthårig,
gråvit till gråaktig, zonerad eller koncentriskt fårad, med tiden gulgrön
eller grönaktig till följd av angrepp av alger.

Svampen växer på död lövved och är en av de vanligaste tickorna i
öppna marker, exempelvis i beteshagar och på hyggen, där den gärna
koloniserar stubbar och lågor av björk. Borsttickan kan ibland
eventuellt förväxlas med såväl sidenticka som zonticka. Från
ovansidan är arten dock mycket lik björkmussling, ”Lenzites betulina”
men denna har skivor på undersidan, samt slingerticka, ”Cerrena
unicolor”, vars porer är labyrintiska och som dessutom vanligen har
mindre välutvecklade hattar i kombination med en till stor del
resupinat, vidvuxen, fruktkropp.

Borsttickan betecknas som allmän i hela Sverige.