Jag heter Åsa Stjerndorff och blir 28 under detta år. Jag är född och uppvuxen i Värnamo, men gjorde en avstickare på 6 år i Arvidsjaur och fick lite perspektiv på hemstaden. Så flyttade jag tillbaka för att plugga till akutundersköterska. Jag bor i Bor med min sambo och vår son som nu hunnit bli 6 år, och som ser fram emot att bli storebror under våren.
Min hobby är scouterna, jag är ledare i Värnamo Scoutkår.
Eftersom jag är mellan två jobb så håller jag mig sysselsatt med min son och scouterna.
I min blogg här kommer jag att ta upp allt mellan graviditetsfunderingar och livet.
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
Måste man ha all reklam?
(inlagt 23 mars 2011, kl 08.10)
Jag har en 6-årig son som är som en liten svamp. Både när det gäller radio- och tvreklam. Hur kommer det sig egentligen att barn lättare lär sig reklamer än vad deras föräldrar sagt om regler för lördagsgodis?
Måste man göra en 25 sekunders videosnutt med bilder och en kul melodi?
Nej, jag tycker inte det. Och det är EXTREMT svårt att hålla barn borta från all sorts reklam.
Den finns överallt. I våra brevlådor, på stan, i tv, på radio, i affären.
Jag vet att jag lärde mig McDonalds trallvänliga melodi när jag var liten, minns inte åldern exakt, men jag VET att jag var äldre än 6 år. Samtidigt kan jag inte minnas att det var så här mycket reklam för 20 år sen. Men det är ju en sak att gå och nynna på en melodi och harmlös låt. Och det är en helt annan sak att stå i en affär och diskutera med sin 6-åring varför man inte vill köpa en viss produkt.
Är det så att vi MÅSTE bli begravda under dessa berg av reklam för att vi ska få all väsentlig information? Kan inte folk nu för tiden hitta saker själva? Måste vi se på tv att omega 3 är bra för oss för att förstå det? Kan man inte fråga på apoteket eller i hälsokostaffär?
Sen är det ju en sak till som är ganska irriterande när det gäller all reklam som dimper ner i brevlådan. Hur mycket får man på ett år egentligen? Hur många kilo papper måste brevbärare lyfta för att alla måste ha de färgglada pappren? (som sen säkert många med mig slänger utan att titta så noga på)
Vart är vi på väg? Ska skogen behöva lida för att vi ska se allt vi kan köpa till extrapriser. Saker vi annars kanske inte hade köpt. Måste man verkligen ha allt?
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
(inlagt 21 februari 2011, kl 20.20)
Träningstankar
Jag är ingen träningsmänniska. Du skulle aldrig möta mig på ett gym, en löparrunda eller dyl. Men jag promenerar och simmar lite. Skulle gärna simma mer just nu men lite udda öppettider ställer till det för mig.
Under skoltiden var gymnastiklektionerna de värsta rutorna på schemat. Och på högstadiet var det värst (när allt ändå är svårt, tonårstid och allt).
Denna hets att alla skulle kunna springa en viss sträcka på samma tid istället för utifrån sina förutsättningar.
Men jag simmade. Jag simmade för att det var jag bra på. Men inte i VSS, utan själv. Ibland hade jag någon kompis med mig, men oftast var jag själv.
När jag simmade kunde ingen döma mig för att jag hade fel kläder.
Man borde införa mer simning i skolan. Hellre mer simning än så mycket bollsporter och då oftast fotboll som det är. Eller var när jag gick i skolan.
Där jag bor är det väldigt mycket folk som går förbi. Ett populärt promenadområde. Så har man tråkigt hemma hos mig kan man sitta i köket och titta på folk som går förbi.
En sak som man märker här i Bor är att fler har reflexväst än inne i Värnamo. Vad det beror på?
Jag tycker det är så kul att så många använder sig av detta enkla motionssätt.
När vår son föddes bodde vi i Arvidsjaur, där det är neråt 35 minusgrader på vintern. Dom rekommenderade på BVC där att inte gå ut med spädbarn när det är mer än 20-25 minus. Han är född i januari så när det blev vår och lite varmare då gick vi desto mer.
Jag håller tummarna för att bebisen gillar att åka vagn, för sonen älskar att gå i skogen. Och då passar det perfekt att gå en promenad och låta honom springa runt. På med ytterkläder och ut i friska luften.
Åsa
xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx
(inlagt 9 februari 2011, kl 15.45)
Det här är min kropp…
Jag tänker i det här, mitt första inlägg, slänga er rakt in i mitt liv.
Efter ett besök hos barnmorskan for jag och sonen och handlade. Att handla med en energirik 6-åring kan vara ett projekt i sig, men det gick ganska smidigt, han var duktig.
Men jag kan inte säga det samma om tanterna som klämde på frysta grönsaker.
Jag sträcker mig för att fiska upp ärtor när jag i ögonvrån ser en av dem komma emot mig. Utan att fråga klappar hon mig på magen!
Till hennes förtjusning väljer plutten där inne att sparka rakt på hennes hand men jag ville helst bara springa. Blev så förbannad på henne.
– Men vad gör du? Frågar jag så lugnt jag kan.
– Jag bara känner, säger hon, som om det är den mest naturliga saken i världen.
– Det här är min kropp, jag känner inte dig, var snäll och ta bort handen, säger jag och går sen vidare mot brödet.
Bakom mig hör jag väninnorna prata. Dom var inte nöjda med hur jag reagerat, enligt dom var jag snorkig.
Detta vände min ilska till nedstämdhet på några sekunder. Jag förstår mig inte på folk.
Jag tycker inte att man gör så.
Betyder gravidmagar att det är ok för helt okända människor att komma fram för att röra och känna? Blir man allmän egendom om man visar sig ute?
Även om jag delar min kropp med en liten filur betyder det INTE att alla andra får känna och klämma på mig.
Detta var en sak jag aldrig tänkt på ens innan jag blev gravid första gången. Men när jag då satt och läste föräldratidningar såg jag att detta kunde hända, men trodde aldrig att det skulle hända mig.
Jag hoppas att kunna gå och handla utan att bli klämd på i fortsättningen.
/Åsa