Jag heter Kennet Carlsson. Förr i tiden kallade en del mig Kenna-Polis. Men jag slutade polisbanan 2001 när jag fick en tjänst inom kommunen för att bygga upp en resursskola som då hette Greppet. Numera jobbar jag som fältsekreterare för Värnamo kommun.

Jag är  född och uppväxt i Bor, näst yngst i en syskonskara på åtta barn där äldsta syskonet är 70 år och yngsta är 50 i år. Alltså har jag fyllt 51. Ålder är bara en siffra för mig, som gift och förälder till två barn. 5 och 9 år gamla, hinner man inte känna efter hur gammal man är. Jag är intresserad av mycket men idrott har alltid betytt mycket för mig. Brottning och löpning är det jag sysslat mest med och jag har tävlat både i SM och VM för poliser. Men det finns också ett stort motorintresse som sträcker sig från veteranbilar till moderna värstingmotorcyklar. Dykning, resor, matlagning och läsa är andra intressen som ni kommer att märka av i min blogg här på Värnamo.nu.

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

(inlagt 17 februari 2011)

Veckans biltips

Det finns en del som säger att det inte är bra att tvätta bilen på vintern för då fryser den och man kan inte öppna dörrar etc. Detta är inte sant. Man kan visst tvätta bilen på vintern. Gör så här:

Hyr in dig i en tvätthall. Det finns flera stycken i Värnamo. Spola på avfettning och låt den verka det antal minuter som bruksanvisningen på flaskan säger. Varken längre eller kortare tid. Spola med högtryck av hela bilen, även i hjulhus och under bilen. Spola nerifrån och upp.

När du spolat av bilen spolar du vatten i en spann och häller i rikligt med bilschampo. Ta en stor svamp och tvätta av hela bilen noga. Spola några gånger under tiden så att inte skiten fastnar igen. Använd inte samma svamp till fälgarna som till övriga bilen. När du tvättat hela bilen med svamp spola av hela bilen igen. Torka sedan bilen torr med ett äkta sämskinn. Det skall vara ett riktigt skinn och inte något syntetiskt skit.

När du kommit så här långt är bilen hyfsat torr. Gå och hämta tryckluftsflaskan som du fyller på luft i däcken med. Blås med tryckluft i alla lås och springor på bilen. Torka av med sämskinnet en gång till så att bilen blir torr. Öppna därefter alla dörrar. Du har nu tagit med dig en frottéhandduk hemifrån. Med denna torkar du av alla gummilister i dörrar och bagagelucka.

Hela bilen är nu torr och fin och du har med tryckluften blåst bort vattnet som annars kan finnas kvar i lås och på andra ställen. Dessutom är det så att vatten är mindre farligt för bilen än vatten och smuts som det blir om man inte tvättar.

Glöm inte att använda miljövänliga produkter och använd mycket vatten i svampen när du tvättar med schampot.

Ha en trevlig helg Kennet

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

(inlagt 17 februari 2011)

Om känslan av ett sammanhang…

När jag växte upp i Bor, spelade man antingen fotboll i Bors SK eller så gick man i missionskyrkan. Jag gjorde bägge delar.

När det gäller fotbollen vet jag egentligen inte hur det började, men på något sätt kom jag dit och började träna.

Jag borde insett direkt att det inte var min idrott egentligen. Jag var en jäkel på att springa men det där med bollen var inte lika kul. Jag spelade ändå fotboll tills jag var 30. Varför vet jag egentligen inte.

Jag platsade inte riktigt i A laget men satt på bänken rätt mycket och fick göra inhopp ibland. Däremot spelade jag mycket i B laget  och hade rätt så kul där tidvis.

Vart jag vill komma med det här är väl tankar om vad som styr vad vi gör i unga år. Vad gav det mig att spela fotboll om jag tittar tillbaka på det idag? Vad hade jag gjort annars? Jag tränade 3 gånger i veckan, plus match varje helg. Hade jag utvecklat andra talanger? Hade jag läst mer? Hade jag börjat med musik? Hade jag umgåtts med andra människor med andra intressen? Hade jag utbildat mig till något annat än polis?

När jag tittar tillbaka känner jag att jag aldrig hörde hemma där, varken talangmässigt eller när det gäller gemensamma intressen med de andra.

Hur många har det så, eller har haft det så? Vem är det som styr vad barnen gör? Är det dom själva eller föräldrarna? Barn har ju ibland svårt att själva veta vad dom vill och då blir det ibland enklast att styra in dom på det man själv kan eller vet något om. Det är inget fel, men kommer det att göra dom till glada och harmoniska människor, eller blir det som i mitt fall, att jag undrar varför jag höll på med det så länge?

När jag var 30 började jag med en helt annan idrott som jag har hållit på med sedan dess. Det var mer min grej. Även om jag inte nått några stora framgångar där heller så har det gett mig så mycket mer. Varför började jag inte med det istället när jag var liten. Jo för att jag inte visste.

Missförstå mig inte. Jag tror det är bra för barn att vara på olika arenor, och träffa andra barn i andra sammanhang än skolan. Men jag tror att syftet måste vara det rätta. Alla blir inte världsmästare eller ens duktiga i det dom håller på med. Det måste finnas andra saker i den miljön som är viktiga än att bli bäst.

Framförallt tror jag det är KASAM. Känslan av sammanhang, att man är något i en miljö med andra barn. Känner man inte det ska man inte vara där. Då ska man söka sig någon annanstans.

Jag har inget ont att säga om Bors SK. Det var och är en jättebra och välskött klubb med duktiga och engagerade ledare, men det var egentligen inget för mig. Jag kände aldrig KASAM där. Jag kände mig hela tiden utanför gemenskapen, utanför gruppen.

Hur många barn är det som gör det nu idag i olika idrottssammanhang, eller andra sammanhang med för den delen? Förstår ni föräldrar det? Känner ni era barn? Känner jag mina barn och vet vad dom verkligen vill? Vågar barnen säga vad dom verkligen vill eller vet dom vad dom vill?

Jag har inga bra svar på dom här frågorna, mer än att jag tror att man måste vara oerhört lyhörd, och känna sina barn, för att verkligen veta vad dom vill istället för att förverkliga sina egna drömmar.

Samtidigt tycker jag att barn ska hålla på med någon idrott. Vet dom inte själva vad dom vill får man gemensamt försöka hitta rätt i alla utbud. Det är inte lätt, men tänk på att KASAM är viktigare än resultat.

Så vi ses på träningen, eller hur?

Kennet

Skrivet av Susanne Prien