Charlotta Dahlbäck debatterar hushållsarbete.
Det är ett fåtal som tycker att hushållsarbete är roligt och stimulerande fritidsnöje, förmodligen för att när man är klar i ena änden av bostaden så är det bara att gå tillbaka och börja om samtidigt som man har plockat och röjt bland såväl smutsiga strumpor, kastruller och odefinierbara saker som barnen fått med sig hem.
På 30- och 40-talet var det stundtals en högljudd debatt i dåtidens media om bristen på hushållsarbetare, då kvinnorna hellre gick till industrin där arbetsvillkoren och lönen var bättre.
Lagen som reglerar husligt arbete är från 1971, men den är bara en uppdaterad version från 1944. Det innebär bland ann att den inte omfattas av förbudet mot diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning och inte heller av de bestämmelser som reglerar tillsynen av arbetsmiljön, varken skyddsombud eller arbetsmiljöinspektörer kan gå in i privata hem för att granska.
Värst är det för dem som är anställda direkt av privatpersoner, de skyddas varken av arbetsmiljölagen, arbetstidslagen eller lagen om anställningsskydd och saknar dessutom kollektivavtal. Arbetsgivaren kan dessutom göra sig av med hushållsarbetaren utan förklaring och utan betyg, kravet på ”saklig grund” vid uppsägning gäller inte.
Dessutom bryter arbetsvillkoren mot FN:s konvention för mänskliga rättigheter, artikel 11, där det bland annat står: Konventionstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden…rätten till anställningstrygghet…, social trygghet, särskilt då det är frågan om pensionering, arbetslöshet, sjukdom, … betald semester…avskedande p.g.a. graviditet eller moderskapsledighet.
Att rengöra ugnen, skura badrummet och rensa hängrännorna tar på såväl rygg som knän. Trots att vi har blivit ett väl så effektiviserat och rationaliserat land så finns det fortfarande ingen knapp att trycka på för att komma runt det faktum att hushållsarbete är ett hantverk utan status och med låg lön.
Alltså är hushållsnära tjänster inte värt namnet arbete med dagens syn på arbetsvillkor i ett modernt samhälle, där vi förväntas orka arbeta till minst 65 års ålder.
Det är däremot fastställt att för friska människor med ett stillasittande arbete så finns det ingen bättre vardagsmotion än att själv klippa gräsmattan, städa ur köksskåpen eller hänga tvätt.
Så ur ett folkhälsoperspektiv bör alla som inte har ett kroppsarbete städa sitt eget hem för den egna hälsans skull.
Charlotta Dahlbäck, ordförande
Socialdemokratiska föreningen i Värnamo
Borde inte möjligheten att tjäna sitt levebröd vara prioritet nr ett? Det ska vara så mycket rättigheter hit och rättigheter dit men då borde man väl också ha rätt att tjäna sina egna pengar och kunna försörja sig själv oavsett om det gäller hushållsnära tjänster.
Kan man inte få bestämma själv om man tycker att det är ett meningsfullt jobb eller inte?
Jag är säker på att om det inte varit så stora krav på allting skulle det finnas jobb i överflöd.
Är det bättre att leva på bidrag än att arbeta i någons hem eller trädgård?
Jag har inte själv använt hushållsnära tjänster eller arbetat med det men jag skulle mycket väl kunna tänka mig både och om jag får behov av det.
Hej Elibabeth!
Jag vet inte om du är ung eller har haft tur i livet, men rättigheter och säkerhet har utvecklats just för att du ska ha en möjlighet att arbeta och försörja dig hela vuxenlivet, men tyvärr så blir det fortfarande obra trots regleringar på arbetsmarknaden.
Ska ge dig några exempel på vad som händer om du saknar rättigheter: Tänk dig att du putsar fönster, trillar från stegen och slår i huvudet eller bryter benet, vem kommer att tillkalla ambulans om du inte kan, har du en privat arbetsgivare och denne säger upp dig då du inte kan arbeta måste du personligen anmäla dig samma dag på arbetsförmedingen för att ha rätt till sjukpenning, eftersom du saknar arbetsgivare finns det ingen som kan rehabilitera dig efter tre månader om du inte kan återgå till arbete, alltså riskerar du att bli av med sjukpenningen om försäkringskassan anser att du kan arbeta med något i hela landet(t.ex sitta i kassan på ICA i Storuman, trots att du har barn och man som har arbete i Värnamo)om du saknar arbetsgivare. Att tjäna sitt levebröd gör du inte heller enbart för dagen, det är en fördel att du kan betala dina fasta kostnader om du vill bo och äta, det går inte att få försörjningsstöd för pengar du redan spenderat om det överstiger normen(ca hyra + 3500:-). Dessutom tjänar du in din pension på din lön eller så sparar du i madrassen, men en låg och osäker inkomst ger en låg pension och inga pengar i madrassen. Dessutom bör du betänka att de sociala avgifter som man betalar som arbetstagare är till bl.a sjukvård och barnomsorg, de pengarna behövs i systemet för att kunna vårda din man om han råkar ut för en bilolycka på vägen hem från arbetet, eller att 5-åringen barn hamnar på sjukhus, var ska då 3-åring vara, pappa och mormor arbetar och du har ingen inkomst. ett par veckors semester även om det bara är hemma på balkongen tror jag du skulle tycka vara skönt, men den blir obetald. De rättigheter vi har i dag vid kollektivanställning eller liknande anställningsform har gettt oss vårt välstånd, ett sjukförsäkringssystem där du vet att det finns vård och medicin när du behöver och att du inte behöver ställa upp med sexuella tjänster till din arbetsgivare för att behålla ditt arbete. I resten av världen saknar människor rättigheter och svälter ändå.
Hej Charlotta!
Jag vet inte om det spelar så stor roll om jag är ung eller haft tur i livet för att ha de åsikter jag utan det beror nog snarare på annat.
Jag har varit i arbetslivet mer än 50% av mina förhoppningsvis arbetsföra år fram till pensionen och har hunnit skaffa en hel del erfarenhet genom detta.
Om jag haft tur i livet? Ja, på det sättet att jag fått vara frisk så att jag KAN arbeta.
Resten påverkar man ju faktiskt mycket till stor del själv.
Det är ju så med de hushållsnära tjänsterna att det har startast upp en hel del småföretag som utför dessa tjänster och då finns det ju oftast försäkringar.
Arbetar man helt privat så kanske man får tänka på att ha en egen försäkring. I många fall omfattas man ju av försäkringskassans skyddnät även om det kan finnas en gråson där och sjukvården gäller ju för oss alla oavsett vad som hänt.
Jag skulle själv utan att tveka ta ett arbete inom hushållsnära tjänster om behov skulle uppstå.
Går det att tjäna ihop sin lön måste det prioriteras anser jag.
Man kan ju lika gärna ramla ner från stegen hemma.
Kan man under en period inte få jobb 8 timmar per dag eller få en lön så att man klarar sig så borde man kunna få försörjningsstöd eller A-kassa på biten som fattas. Kan man inte det är det kanske dags att se över systemet?
Det är jättebra att man kan få hjälp med sin försörjning om man hamnar i en situation som berättigar till det men finns det chans till arbete i någon form måste man ju kunna ta det och de hushållnära tjänsterna har ju faktiskt ökat chansen till arbete för många.
Jag har läst att det är ca 11000 nya jobb som skapats genom detta och det är ju inte lite.
Det har säkert även gjort att många jobb har blivit vita i stället för svarta.
Vad händer med alla de företag som startats upp tack vare avdragen för hushållsnära tjänster?
Vem ska försörja alla dessa 11000 människor om hushållsnära tjänster tas bort?
Ja, det återstår väl att se i så fall.