Alvestasonen Johan Lindbom har en minnesvärd hockeykarriär bakom sig. Trots meriter som landslagsspel, NHL-spel och en avgjord SM-final så var Johan tvungen att vid endast 29 års ålder att ge upp hockeykarriären för skadorna satte stopp.

Nu, nästan tio år senare valde Hockeyrådgivarna att kontakta Johan för att får svar på frågor vi söker i en del av arbetet om vad som krävs för att nå elitnivå inom ishockeyn. Denna artikel blir den första delen utav tre olika intervjuer. Vi hoppas det kan bli en läsvärd läsning!

Det var i de småländska skogarna, närmare bestämt Alvesta, som Johan Lindbom började sin fina, men tyvärr så korta proffskarriär. I sin ungdom prövade Johan många olika sporter, bland annat tennis, vollyboll, fotboll men framförallt ishockey. Tillslut föll valet att satsa på ishockeyn i sjuttonårsåldern då han i stort sätt var tvungen att välja mellan ishockey och fotboll då han började komma upp i a-lagsnivå.

– Tillslut var valet ganska enkelt. Det var hos ishockeyn jag fann mina framgångar och per automatik så var det den sporten som var roligast, och där av valet, säger Johan.

Juniortiden
Frågorna fortsätter och nyfikna som vi är så frågar vi Johan hur tiden för honom var som junior, om det finns några likheter och olikheter från dagens juniorverksamhet. Det är trots allt mer än tjugo år sedan Johan agerade junior och då borde det finnas vissa skillnader i dagens spel i jämförelse med hans juniortid.

– Jag tränade i stort sett varje dag. Tränade med flera lag i klubben (Alvesta) och var det ingen organiserad träning så körde jag ofta själv, svarar Johan på frågan hur ofta han tränade som junior.

När man tränar så pass mycket som Johan gjorde så ställde vi frågan till honom om kosten var lika viktig då som den är nu, alltså om han skötte den enligt de olika tallriksmodellerna man blivit lärd.

– Även om jag försökte äta så mycket och nyttigt som möjligt, så var inte kosten lika mycket i ”ropet” som den är nu. Det är klart att man hade kunnat äta bättre men då hade man inte samma möjligheter till den information som vi nu har kunskap om, svarar Johan.

Man märker när man pratar med Johan hur viktigt han tycker det är att man tar till sig saker som man blir lärd. Som allting annat så utvecklas hockeyn och då är det viktigt att hänga med i den utvecklingen för att nå bästa möjliga resultat.

– Att hela tiden komma väl förberedd till träningar och match, oavsett nivå och att respektera sina lagkamrater för det är en lagsport är något vi märker att Johan betonar som viktigt. Det funkar inte att hålla på att festa under säsong om du ska nå en hög nivå, det är bara att välja för tyvärr så funkar inte bägge alternativen, avslutar han.

Vi väljer sedan att återgå till frågorna om Johans juniortid, som inte var en spikrak väg till den fina karriär han sökte. Som junior hade Johan det väldigt lätt till en början och dominerade fullständigt. När han sedan nådde tv-pucks ålder så dalade denna fina kurva tyvärr. Han stannade helt i växten vilket gjorde att han fick det betydligt tuffare ute på isen. Tillslut fick Johan den sista platsen till tv-puckslaget och var tydligen bland de minsta i laget, något man aldrig kunnat tro när man nu ser den ca 190cm långa smålänningen.

– Nu när man tänker efter karriären så kan det har varit just detta som gjorde så att jag lyckades.  Motivationen att hela tiden bli bättre och visa att jag inte var så dålig och finna nivån jag själv visste att jag besatt. Det var först under gymnasietiden jag började växa fysiskt och nådde nya framgångar, säger Johan.

När Johan flyttade söderut för sin gymnasietid i Tyringe så berättar han att det var först då han insåg att det började bli en elitsatsning i ishockeyn. Många unga killar hade flyttat dit för den mer elitinriktade träningen och dem jobbade hårt tillsammans. Han berättar också att dem hade väldigt bra tränare som hade varit länge i klubben och därmed hade en stor tränarerfarenhet. Han väljer sedan att nämna tiden i sin moderklubb.

– Vi hade flera bra årgångar i Alvesta där vi vann både DM och spelade SM tillsammans. Det har också en del i varför man hela tiden ville bli bättre eftersom vi tävlade konstant mot varandra, säger Johan.

På frågan om han någon gång led av grupptryck, som så många någon gång drabbas av, så får vi ett härligt svar.

– Inte direkt, tog de flesta besluten själv. Visst lockades man någon gång av att hänga ute med kompisarna i tonåren men jag valde idrotten före folkölen, avslutar han skrattandes.
Proffskarriärens början

Johan Lindbom i Hv71
Efter 226 elitseriematcher, 38 NHL-matcher och 8 VM-matcher så är det en fin karriär Johan Lindbom kan blicka över.  Det Johan kommer mest vara känd för är sitt uppoffrande spel men framförallt säsongen 94/95. I sista och avgörande finalmatchen för sitt Hv71 mot Brynäs IF så skjuter Johan det avgörande målet i sudden death. Detta innebär att småländska Hv71 bärgar sitt första SM-guld i historien. Förutom dessa fina meriter har Johan även tagit ett VM-silver 96/97.

Vilken händelse var då den avgörande faktorn för Johan att nå dessa fina minnen? Vi ställde honom frågan vad som kan har varit avgörande för hans framfart i hockeykarriären.

– Flytten till Tyringe var nog det bästa valet jag gjort. Trots förfrågningar från klubbar som Troja Ljungby och även Toronto så valde jag tillslut Tyringe eftersom dem visade ett bra upplägg. En annan viktig del var som jag tidigare sa, att vi var ett gäng unga killar som flyttade dit och tränade förbannat hårt, vilket sedan la grunden till mina senare framgångar, avslutar Johan.

När man väl når den nivå som man så länge strävat efter så kan det bli svårt att hantera motgångar. Johan berättar att under hans karriär så förändrades detta ju äldre han blev, man fick av erfarenhet större perspektiv på saker och ting. Johans motgångar har hela tiden sporrat honom till att träna ännu hårdare, satsa ännu mer för att visa vad jag kan. Han säger också att det är viktigt, oavsett ålder, att trots motgångar så kan man inte lägga sig ner och dö. Har man ett fast mål så gäller det bara att finna harmoni igen och ge si fan på att man ska bli bättre och vända motgången till något positivt. Även Johan medger att in tunga stunder har han haft tanken att sluta med ishockeyn, men motivationen att bli bättre och att det är en så pass rolig sport fick honom att hela tiden fortsätta.

Slutet på en lärorik tid
Vid 26-27 års ålder började Johan få sina skador. Till en början var det mindre skador men med tiden så började eländet med flera ”allvarliga” skador. Vid 30 års ålder tvingas Johan också ge upp sin karriär på grund av utsliten rygg. Att kroppen ska behöva sätta stopp för en fantastisk karriär, med många underbara minnen säger Johan är den värsta smärtan han gått igenom.

Johan avslutar denna intervju med att säga några personliga tips samt sitt bästa ishockeyminne.
– Har många bra hockeyminnen, allt från åren hemma i Alvesta till NHL i New York, Men det är klart att få avgöra en SM-final är väl något extra.

För att lyckas så måste du finna glädjen i att underkasta dig hård träning, du måste vara villig för att betala för att få något åter.

Tre personliga avslutande tips för att nå elitnivå inom hockey:
Ambition att alltid vilja bli bättre
Karaktären att alltid ge allt i alla lägen
Glädjen, utan glädje inga resultat.

Johan Lindbom jobbar i skrivande stund som ishockeyinstruktör på John Bauer Gymnasiet i Jönköping. Han är även tränare för ishockeylaget HC Dalens J-20 lag. Inför nästa säsong kommer vi finna HC Dalens J-20 lag i J-20 div.1 efter att Johan har fört laget som seriesegrare till en division högre. Kanske är detta bara en början på en framgångsrik tränarkarriär? Det vill tiden visa men en sak är säker, Johan har motivationen och kunskapen för att lyckas.

Hockeyrådgivarna
www.hockeyradigvarna.blogg.se

Anton Johansson i Hockeyrådgivarna

Alexander Orre i Hockeyrådgivarna