Rune Berg, den förste socialchefen i Vaggeryds kommun, avled den 16 mars i en ålder av 91 år. Här följer minnesord av Ingun och Karl-Erik Berg.

Han var född Född den 26 juli 1921 i Arboga, uppvuxen i Lindes församling, i ett litet jordbrukarhem, efter skolan deltagit i arbetet i hemmet fram militärtjänst och underofficersutbildning.

Efter militärtjänsten började  Rune vid SJ, som stationskarlsaspirant till förste trafikbiträde, detta under tiden 44–57. Därefter studier  på Brunnsviks folkhögskola. Han lämnade SJ för att istället ägna resten av sitt yrkesverksamma liv åt människor.

Började vid ungdomsanstalten Roxtuna, för att sedan arbeta vid Linköpings ungdoms- och hemgårdar.1961 övergick arbetet till rent socialarbete i form av socialassistent i Storuman, Lindesberg och Lindes kommun.

1971 blev Rune Vaggeryds kommuns första socialchef. En tjänst han hade fram till sin pensionering 1986. Socialkontoret på den tiden hade låg bemanning och som socialchef var det att sköta och utveckla administration, planering, handläggning av ärenden, budget samt att ansvara för förslag till nämnden rörande både äldreomsorg, barnomsorg samt alla mångfacetterade individ och familjeärenden som förekommer på ett socialkontor. Rune har alltid förespråkat att socialt förändringsarbete bygger på begrepp så som helhetssyn, tilltro, delaktighet, respekt och vikten av förebyggande insatser.

1961 gifte han sig med Ingun och de fick tillsammans 3 barn som nu också har blivit 6 barnbarn. Trots att arbetet oftast har tagit mycket av hans tid, har familjen alltid stått i centrum. Han har följt barnens intresse för skidåkning, orientering, scouting med mera. När barnen blev mogna för större strapatser, kom fjällvandring och skidturer i fjällen in i bilden.
 
Tidigt blev Rune in engagerad och flitig föreningsmänniska. Detta både inom fackföreningsrörelsen som nykterhetsrörelsen. Rune har även varit ordförande för nykterhetsnämnden i Lindesberg och under alla år varit medlem SAP.

Har aldrig träffat en person med 6-årig folkskola, som har varit så allmänbildad. Tidningen, dagstidningen, många föreningstidningar har han läst noggrant, mängder med böcker mest skönlitteratur har han tagit sig tid att läsa. Med hans fantastiska minne har hans läsupplevelse funnits kvar. Detta gjorde att han också blev en driven korsordslösare.

Efter pensioneringen flyttade Rune och Ingun till Öland. Där blev Rune en flitig medlem i friluftsfrämjandet men också en hemmasnickare av stora mått, något som han ägnade sig åt även de första åren i Timmernabben, dit familjen flyttade 2005.