Carina Hägg debatterar

S-kvinnor Jönköping län ställer krav på en rödgrön regering

Då arbetslösheten når högre siffror än någonsin tillhör ensamstående mammor och kvinnliga pensionärer dem som drabbas hårdast. S-kvinnor vill att kampen mot fattigdom bland kvinnor och barn görs till en prioriterade rödgrön valfråga. Trots att Sverige betraktas som ett av världens mest jämställda länder är hela 33% av ensamstående mammor fattiga. Detta leder till att drygt 340.000 barn lever i enligt Socialstyrelsen i relativ fattigdom. Om vi istället utgår ifrån ett absolut fattigdomsmått konstaterar Socialstyrelsen att 10 % av alla ensamstående kvinnor med barn är fattiga. Det handlar om cirka 150.000 barn som tvingas växa upp i absolut fattigdom.

Tyvärr försvinner inte fattigdomen bland kvinnor när deras barn blir vuxna utan följer dem hela livet. Enligt SCB lever nästan en fjärdedel av ensamstående kvinnor över 75 år i relativ fattigdom, vilket kan jämföras med 9 % för hela befolkningen. Jag har redan tidigare lyft fram om hur vart tionde barn i Jönköpings län och vart sjunde barn i resten av landet hamnar i utanförskap på grund av fattigdom. Detta är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Fokus flyttas av högerregeringen från rätten till ekonomisk självständighet till utanförskap med vårdnadsbidrag.

Det är fullständigt oacceptabelt att så många kvinnor och barn lever i fattigdom i ett välfärdsland som Sverige. Utvecklingen gör att kampen mot fattigdom bland kvinnor måste göras till en prioriterade valfråga. Vi ser ett starkt samband mellan fattigdomen och kvinnors svaga ställning på arbetsmarknaden. Trots den långa jämställdhetskampen betraktas fortfarande mannen som familjeförsörjare och kvinnan som omsorgsgivare. Typiska kvinnoyrken är ofta deltidsarbeten och kommunerna anpassar öppettiderna på förskolorna efter detta.

Fattigdom är väldigt starkt knuten till arbetslöshet. Bland människor som har en förankring på arbetsmarknaden är det få som är fattiga. Men för att minska kvinnors arbetslöshet behövs också en aktiv jämställdhetspolitik.

Trots den långa jämställdhetskampen betraktas fortfarande mannen som familjeförsörjare och kvinnan som omsorgsgivare. Att vi har en uppdelning på arbetsmarknaden i en manlig del och en kvinnlig del bygger också på föreställning att kvinnors inkomster bara är ett tillskott till mannens inkomster. Det är därför arbetsgivare kan komma på tanken att organisera kvinnors arbete i deltid och kommunerna begränsar tiden på förskolorna.

Det är endast 4000 barn som är inskrivna i förskoleverksamhet på kvällar, helger och nätter trots att andelen LO-kvinnor som arbetar på oregelbundna arbetstider utgör 50 % idag. Det är inte bara LO-kvinnorna som drabbas av barnomsorgens snåla öppettider utan också heltidsarbetande medelklasskvinnor. I Stockholm där förskolorna privatiseras i allt snabbare takt förväntas ofta föräldrarna hämta barnen redan kl 16.00. Föräldrar meddelar att förskolan stängs för deras barn under lov. Förskolorna snåla öppettider tillsammans med stora brister i skolbarnomsorgen tvingar kvinnor att gå ner i arbetstid. Trots att resultaten nu börjat visa sig fortsätter högerregeringen ivrigt att driva på återtåget från den förskola vi S-kvinnor kämpat för men också länge kunnat vara så stolta över.

Om kvinnor ska arbeta måste alltså barnomsorgen fungera. Det första S-kvinnor kräver av en rödgrönregering är att lagstifta om kommunernas skyldighet att ha barnomsorg på obekväm arbetstid. Det andra kravet S-kvinnor har är att lagstifta om rätt till heltid. Arbetar inte kvinnor heltid blir de fattiga som ensamförsörjare både när de är unga och när de är gamla. De knappa förhållandena under livets olika skeende hänger kvar resten av livet och idag lever nästan en fjärdedel av alla ensamstående kvinnliga pensionärer i fattigdom.

Carina Hägg, Värnamo
Ordförande S-kvinnor Jönköpings län