Vår naturkrönikör Dan Damberg har varit ute på en cykeltur.

Cykeltur under en cykeltur i Skillingaryd, del 3

Cykeltur under en cykeltur i Skillingaryd, del 3, en naturkrönika i 5
bilder om vad man kan få uppleva under en cykeltur bara man är lite
uppmärksam.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i början av juli 2013.

Krustistel, ”Carduus crispus”, är en ganska högväxt, mjukt tornig ört
som kan bli upp till en och en halv meter hög. Bladen har breda flikar
och är långt nedlöpande vilket gör att stjälken och grenarna blir
krusigt vingkantade, därav dess namn.

Blommorna hos krustisteln är rörlika och normalt mörkt rödvioletta
men ibland, som på bilderna, kan de för ovanlighetens skull bli vita,
vilket väl får betraktas som en form av partiell albinism. Detta beror
då på en genetisk avvikelse och dessa former borde kanske kallas för
vitblommig krustistel.

En enda planta hos krustisteln ger i genomsnitt 6500 frukter, dessa är
upptill försedda med en hårpensel vilket gör att de lätt kan spridas
med vinden. Vid basen har de dessutom ett oljerikt bihang, elaiosom,
som lockar myror att hjälpa till med spridningen.

Den vitblommiga krustisteln växer alldeles väster om
järnvägsundergången upp till Fåglabäck i Skillingaryd.

Lite längre norrut i diket vid avtagsvägen till Mörkebo i Skillingaryd
växte ett antal igelknoppar, ”Sparganium emersum”. Igelknopp är en
vanligen upprätt växande vatten- eller sumpväxt, men som på djupt
vatten är nedliggande med långa blad. Bladen är normalt trekantiga
och bara mot spetsen plattade.

Blomställningen är, som bilderna visar, ogrenad med glest sittande
blomhuvuden. De tre till sex honhuvudena har skaft som är fästa
ovanför bladvecken, hanhuvudena i toppen är tre till tio till antalet och
frukterna har långa spröt som är längre än frukten.

Igelknopp är ganska vanlig från Skåne till Gästrikland, längre norrut
är den dock sällsynt och den förekommer i sjöar, åar och som här i
diken och bäckar.

Den första fynduppgiften publicerades av Olof Bromelius i ”Chloris
gothica” år 1694.

Olof Bromelius var son till handelsmannen och kämnären, ungefär
kamrer, i Örebro Olof Gunnarsson Bromelius och Ingeborg
Gudmundsdotter Krok. Efter skolstudier vid Strängnäs gymnasium
började han sina medicinska studier vid Uppsala år 1657 och blev
medicine doktor vid Leidens universitet år 1673.

År 1667 blev han privatpraktiserande läkare i Stockholm samt
förordnades år 1668 till ”herborist” och uppsyningsman över stadens
apotek. Mellan åren 1672-1674 var han ambassadläkare i England,
Holland och Tyskland och när han kom tillbaka till Sverige blev han
år 1675 medlem av ”Collegium medicum” samt år 1691 stadsläkare
och provinsialläkare i Göteborg.

Från år 1676 var han dessutom ledamot i kommissionen över
”trolldomsväsendet”, det vill säga,

Hans botaniska intresse blommade i Göteborg och det är här böckerna
”Lupn-logia” år 1687 samt nyss nämnda ”Chloris gothica” år 1694,
som är den första svenska provinsfloran, kom till.

Till hans ära uppkallade Carl von Linné år 1737 ett tropiskt växtsläkte
efter honom ”Bromelia”, 6:e klassen, l:a ordningen.

Olof Bromelius botaniska bibliotek ansågs vara det största i landet och
efter hans död fick hans son Magnus Bromelius, 1679-1731, ärva
samlingarna av herbarier, myntkabinett samt biblioteket.

I början av sin vistelse i Stockholm förlovade sig Olof Bromelius med
Maria Fogdonia, en prästdotter från Örebro. De gifte sig dock aldrig,
men fick sonen Olof, dock avled modern vid förlossningen.

Han ingick sedermera äktenskap år 1677 med Agnes Svinhufvud af
Qualstad, och de fick sonen Magnus, som adlades af Bromell. Den
förste sonen Olof uppfostrades vid hertig Adolf Johan hov på
Stegeborgs slott.