Debattartikel med Mikael Bäckström, ordförande LRF Jönköping som avsändare om småländsk matproduktion.

Så här lyder det:

”Bönder vad ska vi med det till? – mat finns ju i affären!

Till skillnad från i så gott som alla andra länder är det politiska intresset kring matproduktion och hur vi ska kunna försörja oss minimalt i Sverige. Arbetstillfällen och öppna landskap nämns ofta som viktiga skäl för ett svenskt jordbruk och en svensk livsmedelsindustri. Att det är mat vi producerar känns allt oftare som en biprodukt!

Att i någorlunda omfattning kunna mätta den egna befolkningen har i alla länder och alla tider varit en politisk målsättning. I takt med att världens befolkning ökar har denna önskan blivit viktigare än någonsin. Vi ser hur allt fler länder inte litar på varken tillgång eller kvalité på världsmarknaden. En världsmarknad som den svenske konsumenten i en ständigt ökande omfattning hänvisas till i takt med att den svenska produktionen krymper.

Genom så kallad landgrabbing försöker länder som inte har egen tillgång på lämplig mark, att på olika sätt skaffa sig möjlighet till en oberoende matproduktion genom att köpa upp mark eller på andra sätt försäkra sig om en tillräcklig produktion. Och trots en ökande livsmedelskontroll ser vi hur allt fler tvivelaktigt producerade eller förädlade produkter hamnar i konsumenternas korgar – rena falsarier som åsnekött istället för nötkött eller produkter med restsubstanser av bekämpningsmedel och läkemedel.

Vi behöver ett uttalat mål att öka den svenska produktionen. Staten har idag frånsagt sig ansvaret för livsmedelsberedskap och helt överlåtit detta på den enskilde individen.  Sverige är idag knappast självförsörjande på några matprodukter och när det gäller produktionen av mjölk, nöt- och griskött har den sjunkit till 40 – 60 procent av konsumtionen. Skulle Sverige isoleras räcker butikernas lager ett par dagar och de importerade varorna skulle ta slut inom ett par veckor. Livsmedelsförsörjningen ses idag, märkligt nog, som ett problem för lantbruket men inte för Sverige!

Vi behöver kraftfulla förenklingar och en minskad administrativ ryggsäck. Trots en uttalad målsättning att minska byråkratin är det inget den vanliga lantbrukaren upplever har skett. Eventuella slopade regler och förenklingar äts upp av ständig ”nyproduktion” av lagar och regler, många så detaljerade att inte ens de som är satta att kontrollera regelverken kan dem!

Inom ramen för vår gemensamma jordbrukspolitik behöver vi ökande investeringsstöd, miljöstöd för att värna odlingslandskapet samt en rejäl satsning på ungdomen.

En viktig trovärdighetsfråga är den offentliga upphandlingen. Det går inte att ständigt införa nya regler och kontroller för att när det kommer till samhällets inköp av mat till skola, äldreboenden och sjukhus konstatera att kostnader blir för hög och då välja billig importvara producerad på ett sätt långt från de krav som ställs på den svenske lantbrukaren är ojuste.

Vi vill öka den småländska matproduktionen! För att göra det krävs ett uttalat politiskt intresse att skapa de förutsättningar som krävs. Är du som konsument och/eller politiker beredd att hjälpa till?

Mikael Bäckström, ordförande LRF Jönköping”