Vår naturkrönikör Dan Damberg har tittat närmare på kattfoten.

Efterlysning, var finns den lilla kattfoten,
”Antennaria dioica”

Efterlysning, var finns den lilla kattfoten, ”Antennaria dioica”, en
naturkrönika i 11 bilder från Skillingaryds skjutfält och Sparrevägen en
dag i juni.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd i juni månads första dagar
2012.

En gammal klassisk kattfotslokal är den norra sidan av Sparrevägen
öster om Östra lägret på Skillingaryds skjutfält. Här kunde man för
bara några år sedan räkna dessa små vackra blommor i tusental men nu
är det tyvärr annorlunda.

Bilden är tagen från öster mot väster med Östra lägret i bakgrunden.

Denna bild är tagen via ett ”helt om” från första bilden och i
bakgrunden ser man Hässlehultshöjden och skjutbanan. Vad man kan
konstatera är att stora bredbladiga gräs och kraftiga mattor med
väggmossa har tagit överhanden i de förr så artrika dikena och en
bränning och/eller en regelbunden slåtter skulle verkligen vara
behövlig. I denna miljö har inte de små konkurrenssvaga kattfötterna
någon chans.

Endast ett fåtal platser ser numera ut som denna utmed Sparrevägen,
det vill säga, med relativt täta bestånd av kattfot.

Nu ser man oftast bara enstaka exemplar av kattfot som tyvärr ser
alltmer ensamma och övergivna ut, på bilden ser vi för övrigt ett antal
vita hanplantor.

Kattfoten är tvåbyggare och dess han- och honplantor är lika vanliga.
Blomkorgarnas holkfjäll är ljusa, vita eller mer eller mindre rosa och
hanplantorna har kortare och bredare korgar medan honkorgarna är
längre och smalare. På bilden ser vi just några hanplantor.

Kattfoten är en lågväxt, ullhårig ört som kan bli upp till två decimeter
hög och från bladrosetterna kommer korta utlöpare vilket gör att den
kan bilda täta mattor. De flesta bladen sitter alltså samlade i en rosett
vid basen, men stjälken har flera strödda blad.

Även denna bild visar hanplantor.

Kattfoten blommar från maj till juli och blomkorgarna är små och sitter
samlade i toppen av stjälken precis som bilden visar. Bilden visar en
hanplanta.

Här ser vi kattfotens vackert rosa holkfjäll med honblommorna som
har de längre och smalare blomkorgarna. Frukten är för övrigt liten
med en vit hårpensel som syns tydligt på bilden, nästan som en
gammal rakborste.

Kattfoten är fortfarande ganska vanlig i hela landet, men minskar
oroväckande på många håll på grund av igenväxning av tidigare öppna
marker. Den växer vanligtvis på torr, öppen, kvävefattig mark, som
gräsbackar, naturbetesmarker och skogsbryn samt som här på
Skillingaryds skjutfält i diken.

Bilden visar en rosa honplanta.

Den första fynduppgiften av kattfot publicerades år 1658 i Rudbecks
”Catalogus plantarum” och det latinska artnamnet ”dioica” är en
böjningsform av latinets ”dioicus” som betyder ”tvåbyggare” och
syftar på att arten har skilda han- och honplantor.

Bilden visar en rosa honplanta.

”Kattfotan är en lika allmänt bekant som för sin täckhet omtyckt växt,
hvilken med sin låga och täta, grå- eller hvitludna tuvor (bladrosetter)
väl kläder de torra och magra ställen der den trifves. Både bladen och
eternellartade blomstren göra örten lätt bemärkt, isynnerhet som den
nästan alltid växer ensam, utan blandning med andra.”

Ur ”Utkast till svenska växternas naturhistoria I” av C. F. Nyman år
1867.

Även denna avslutningsbild, för denna gång, visar en honplanta.

Om Ni vet om eller hittar kattfotslokaler så hör av Er till:

Gunnel Weidman, tel.  0393-109 28, gunnel.weidman@navnet.se

Gunlög Joakimson, tel. 0393-312 89, gunlog.joakimson@navnet.se

Dan Damberg, tel. 0370-763 96, Dan.Damberg@edu.varnamo.se